Sök

Jaktligt och Hjärtligt

JAKT HUNDKURSER (Hundligt och Hjärtligt AB)BLOGG

Där satt den! Älgtjur ligger.

Vilken upplevelse! Jagar första såten som är liten. Två gubbar går och en stöthund är med. Efter ca 15 min hör jag dundrande steg och förstår att det är älg. Osäkrar bössan och spottar ut snusen. Vet av erfarenhet att det är svårt att vissla med en snus inne. Jag sitter i ett torn vid en äng. I hörnet till vänster kommer sen en stilig älgtjur. Dessvärre börjar han springa och rör sig på ängen men i skogskanten. Jag visslar några gånger och då stannar han. Jag skjuter, älgen går ca 5-10 meter och lägger sig sen. Vilken jäkla adrenalin-kick!

Jag vill ner och titta på den men jakten fortsätter och det är fler älgar inne. Ingen kommer ut på mig och med tanke på att mina händer darrade så var väl det tur!

Men vilken jäkla lycka att sen få kliva ner från tornet och beundra mitt byte. Min första älg. Så lycklig! Jag fick in ett bra lungskott och allt kändes så bra. Gubbarna i jaktlaget har alla skjutit många älgar var och de var väldigt glada för min skull. Så roligt!

Sen blev det såklart lite pyssel med denna. Bara kul och alla hjälptes åt! Älgen hade fyra taggar men var väldigt stor i kroppen. En fin älg!

Efter detta släppte jag Bella. Hon hade ett par fina drev men ingen såg vad hon drev. Däremot lät hon väldigt ilsken vid ett par tillfällen vilket är skoj att höra.

Efter denna dag tyckte gubbarna att jag skulle hem och fira med en sup. Men jag hade hunnit be Moa lägga in en flaska champagne på kylning istället. Så jag ska skåla med son och make ikväll.

Tack alla inblandade för idag. Vilken lyckodag! /Sanna

Alla foton av Mats Harrå

Utbildningsjakt för ungdomar

I söndags ordnade ungdomssektionen Unga jägare i jägareförbundet Uppsala län en utbildningsjakt för ungdomarna i länet. Fredrik i styrelsen är ungdomsansvarig och jag var med honom som representant för styrelsen samt för att jag ansvarar för kommunikationen i länet. Vi hade utbildningsjakten ute på Roslagens jakt och vilt i Almunge.

Utbildningen är en kurs i styckning och tillvaratagande av vilt. Dock får ungdomarna först gå ut i ett hägn och sitta på pass. Den som först får bästa skjutläge får skjuta djuret. Denna dag var det vildsvin som skulle skjutas. En av tjejerna som var med kom till skott och avlossade ett perfekt skott på en liten brungris.

Unga jägare

Sen blev det styckning av den men även en hjort som vi fick tillgång till. Dagen var jättebra och det känns bra att kunna vara del i att erbjuda denna fantastiska möjlighet till ungdomarna. Läs mer vad jag skrev om detta på hemsidan för Jägareförbundet Uppsala län. /Sanna

Älgjakt och äntligen fick jag släppa Bella

Älgjakten inleddes i måndags med nya jaktlaget. Så skoj att jaga älg igen! Bella gjorde sin premiär med att löpa! Typiskt. Men det blev rätt bra ändå. Jag gick med henne i lina. Inte helt lätt när hon fick spår i nosen, började försöka driva och ville iväg. Det var svettigt värre att försöka hänga på ibland kravlandes på marken under granar. Men skönt att jaktlusten är stark!

Foto: Mats Harrå

Idag var det dags igen! Nu hade jag bestämt mig för att skäppa Bella då löpet är över (tror jag).

Släppte henne och ganska direkt fick hon upp och drevet var igång. Tyckte dock inte att jag kände igen skallet och var lite fundersam över vad hon drev. Svaret fick jag när en räv sprang nästan rätt på mig.

Vi gick vidare i såten och ett kort drev kom ganska snart. Oklart vad det var och hon släppte. När vi var i slutet av såten och ganska trötta av värmen brakade plötsligt drevet lös igen. Nu med ett helt annat skall. Mörkare och mer aggressivt. Jag tänkte vildsvin. Snacka om lycka när en passkytt skymtat vildsvin på avstånd förbi pass. Yes! Han hade den på för långt skotthåll, Bella hängde efter men släppte den efter ca 500 meter. Det är jag väldigt nöjd med.

Bella hann svalka sig i en lerpöl. Man kan ju inte säga nej till det i denna värme.

Fika och sen byte av mark. Bella fick vila lite sen gick vi på igen. Ganska snart tog hon upp och for iväg med ett sjungande skall. Aggressiv och intensiv i tonen så länge jag hörde. Hon släppte dock men lyckan var total när en passkytt sett en älg skena förbi på 100 meter. Den rusade och jag tror att den blev stött av en drevkarl. Den borde inte ha rusat så på grund av Bella. Men man vet aldrig. Kul att hon ändå fick upp älg.

20 grader varmt och högt tempo gjorde att energin började tryta. När Bella inte hittade tillbaka till mig fort nog så yl-gläfste hon efter mig. Lilla skruttan!

Känner mig nöjd över det hon visat idag. Gillar att hon håller kontakt och att hon inte hänger efter för långt just nu. Såtarna är små och det räcker gott och väl.

Tror också att gubbarna i jaktlaget tyckte att det var skoj att höra drevskall i skogen.

Jäklar vad kul det är att få gå med sin egen hund i skogen! /Sanna

Ripjakt, snöfall och mys i Ljungdalen

Torsdag till söndag var det ripjakt i Ljungdalen för min del. Samåkte med tre andra tjejer upp till detta underbara ställe! (Bella fick stanna hemma denna gång och umgås med Lill-matte). Det var tre år sedan jag var där via Evelina som driver Joy Event https://joyevent.se/. Där finns Evelinas underbar stuga mitt på fjället och jaktmarken. I anslutning till den finns en stuga med vedeldad bastu som ligger vid sjön. Lovely!

Foto: Evelina Åström

Så i denna härliga stuga bodde vi, sju tjejer och tre settrar. Vi alla var väldigt taggade på ripjakt. Evelinas hundar är väldigt duktiga på detta! Ingen av oss hade dock räknat med att det skulle bli kraftig blåst och snöfall. Vi hade tänkt oss vackra höstfärger och sol. Men vi fick tänka om och rusta oss för detta hårda väder.

Foto: Inger Nordholm

Redan efter 45 min in på första dagens jakt stod hund för ripa. Underbart att få göra en ansmygning när hunden står frysen i position. Men riporna har fortfarande kvar sin bruna fjäderdräkt så när det kom snö blev de väldigt skygga och lyfte ca 100 meter ifrån oss. Trist! Vi hade dock många fina stånd av hundarna och många ripkullar under dagen, men ingen kom till skott på de lättflygda riporna. Men vi fick njuta av trevligt sällskap, duktiga hundar, vacker natur och fantastiska ripor. En hel del renar mötte vi också!

Kvällen blev sen en njutning. Fjällröding till middag, bastubad och sprakande brasa. Fantastiskt!

Foto: Evelina Åslund

Jaktdag 2 var vädret än sämre. Snö, regn och blåst. Riporna lika lätta på vingen. Men bra arbete av hundarna och ett par skott fick avlossas. Men riporna flög glatt vidare denna dag.

Så trots detta dåliga väder var dagarna superbra. Det är en njutning av få uppleva duktiga stående fågelhundar arbeta. Det är en njutning att få jaga i den underbara fjällmiljön och allt vad det innebär. Evelina är en mycket gedigen och kompetent jägare med en enorm erfarenhet av ripjakt och fågelhundar och jag är så tacksam över att få möjlighet att ta del av detta.

Längtar tills jag går med egen stående fågelhund!

Nu ser jag fram emot att se Evelina tillsammans med Peter Ekeström (Dogworks) i Jaktliv SVT i början av 2019. Två av mina förebilder när det gäller jakt och hundträning. Hur bra blir inte det?

Stort tack Evelina på Joy Event med duktiga hundar. Stort tack alla andra trevliga tjejer som var med och stort tack Ljungdalen för allt det vackra!

Måste ändå erkänna att det faktiskt vore kul att få skjuta en ripa någon gång! / Sanna

Äntligen 1 oktober

I går kom dagen jag längtat efter – dax att släppa Ojsan – 1 oktober.

Vi samlades först på en kompis mark i Skärfälten där dom släppte sina taxar. Var djur på marken men ingen hund fick upp nåt. När jag står i en holme på pass så dyker plötsligt två älgar upp från ingenstans och tjuren går rätt emot mig och jag hade den på ca 50 meter. Vilken upplevelse. Han upptäckte mig ganska snabbt och sprang iväg.

20181001_102840.jpg

Vi åkte vidare till marken där vi är med i jaktlaget. Det var några stycken där redan som hade släppt sina hundar. Men ingen hade fått upp nåt. Marken är stor, 2500 ha, och inga vägar. Vi valde ut ett bra ställe och åkte dit. En ivrig Ojsan släpptes ut ur bilen och sprang lycklig iväg.

20181001_115157.jpg

Vi gick nog i ca 2 timmar tror jag, och hon sökte ut bra, men fick inte upp nåt tyvärr. Härligt att se henne så lycklig i skogen.

Malin hade gjort upp eld och vi grillade korv och fikade.

20181001_121011.jpg

Lisa, Malin och Tomas njuter vid brasan och Ojsan hoppas på att få smaka korv 😊

Inget upptag men en riktigt härlig dag i skogen med trevliga jaktkamrater. På’t igen när jag är ledig.

20181001_130716.jpg

//Madde

#interjaktuppsala

Recension av boken ”Med passion för det vilda” Helena Lyckoskog

 

Att själv känna en ”passion för det vilda” gör att det pirrar lite extra i magen när pärmarna till Helena Lyckoskogs nyutgivna bok med just titeln ”Med passion för det vilda” öppnas. Ledorden på pärmens framsida ”jakten-hundarna-maten” ger läsaren en hint om vad som komma skall. Detta är Lyckoskogs första utgivna bok och redan inledningsvis har författaren lyckats sätta ord på det där magiska, passionerade och vackra som jag, liksom många andra jägare, känner igen och strävar efter att gång på gång få uppleva men sällan finner orden till att beskriva för den oinvigde. Inledningsvis beskriver författaren sin dragning och lockelse till naturen och hur detta har lett henne in på jakt.

Boken har ett väldigt smakfullt innehåll. I de första kapitlen får läsaren tips på bra övningar och vad man ska tänka på när man formar sin hund från valp till jakthund. Traditionellt är just jägarkåren inte de som toppar listan på hunduppfostran och här kan du som läsare (jägare) få många matnyttiga tips på hur du lägger en bra grund och vad du ska göra för att få en bra lydnad i skogen men även hur du ska kunna förebygga skador för din hårt arbetande jakthund. Är du en person som tillbringat mycket tid på en brukshundklubb kanske just detta kapitel inte ger dig så mycket, utan då kan du gå vidare till kapitlet där alla jakthundssorter presenteras. Läsaren får här en inblick i vilka grupper av jakthundar som finns och vad de används till.

I nästkommande kapitel får vi läsare en stor inblick i det ack så viktiga momentet viltspår. Här framträder författarens kompetens tydligt och hon delar generöst med sig av den och förmedlar samtidigt vikten av att som jägare måna om viltvården och respekten inför de vilda djuren i vår natur. Att lära sin hund gå viltspår är, förutom en stimulerande aktivitet för hunden, en god samhällsinsats. Det är dessutom roligt att göra saker tillsammans med sin hund.

Detta får vi sedan höra mer om i kapitlet där jägare i Sverige berättar om relationen till sin jakthund. Här framträder den förändrande bilden av jakthunden tydligt mot hur det var förr. Med värme och kärlek får vi berättelser om hur jägare och hund samarbetar i skogen för att sedan dela ett familjeliv på hemmaplan. Det blir inte en dålig jakthund om den får bo inne med familjen och tränas i grundlydnad!

Boken leder oss sedan vidare in på en kort presentation av våra svenska djur i skogen. Är du nybörjare i ämnet har du en del att hämta här. Du som erfaren jägare kan även snappa upp en hel del kunskap om våra svenska djur. Det var kanske många år sedan du tog din jägarexamen?

Trots denna passion för naturen och det fina samarbetet med jakthunden så går ju ändå jakten ut på att fälla vilt. Lyckan med det är mycket men en del är ju faktiskt att man får mat med sig hem. Lyckoskog delar med sig av några recept och de är enligt mig lite utanför de traditionella ramarna. Här presenteras recept på annat än bara stek, kokt potatis och sås även fast det också är väldigt gott!

Lyckoskog avslutar sin bok med att beskriva En jägares ansvar. Här vill hon återigen poängtera vikten av viltvård och ger en beskrivning av hur hon på hemmaplan vidtar vissa åtgärder för att underlätta för djuren i det vilda. Om inte annat påminns vi om vikten av att övningsskjuta regelbundet.

Lyckoskog lyckas verkligen förmedla sin passion för det vilda. Allt från när hon som barn åt matsäcken vid sjön, under fisketuren med sin pappa, till en nylagad stek från egenskjutet vilt. Det är inspirerande att läsa hennes beskrivning om hur naturintresset lett vidare till ett hundintresse som i sin tur lett in på jakt och allt vad det innebär. Det är en njutning av ta del av detta, att ta del av alla vackra foton, att ta del av mångsidigheten med jakt.

Är du själv jägare kommer du att känna igen dig och du kan ta till dig av träningstips och recept. Är du inte jägare kan du njuta av vackra bilder men också få en inblick i vad det är som gör att en stor del av den svenska befolkningen ägnar sig åt detta, ibland omdiskuterade  fritidsintresse och vad det är som får oss att gå upp tidigt för att rasta hundar, sätta oss i skogen, att lägga mycket av fritiden i skog och mark, att gå i skogen och skvätta ut blod och dra viltdelar, att sitta i ett jakttorn i flera timmar och vänta. Kanske får du dina svar av boken?

Styrkan i boken är att Lyckoskog lyckas förmedla det fina och genuina med jakten. Att jakt inte bara är att gå ut i skogen och skjuta djur för att mat med sig hem. Innebörden i att en jägare faktiskt är en djur- och naturvän: ” Jag har även ett genuint intresse för viltvård, vilket också är en av anledningarna till att jag blev intresserad av jakten. Det kan för många verka obegripligt-att en jägare som skjuter djur också är intresserad av djurens utveckling och välmående-men det är en oerhört stor del av innebörden av att var jägare” (sid 8).

Kanske är det just detta citat som gör att en önskan väcks i mig. En önskan om att alla nyexaminerade jägare ska läsa denna bok som ett komplement till all den andra kunskap och fakta jägarexamen ger.

Utöver allt detta är det värt att nämna att boken gör sig mycket bra som en ren njutning att sitta med i soffan och bläddra i, gärna med en kopp te.

 

med_passion_for_det_vilda_mockup-510x513

Bilden är lånad från Klickerförlaget som är det förlag som har gett ut boken och där du kan köpa boken.

Boken kan även köpas på Ad Libris.

Susanna Graan Östlund

Jaktprov

Då var jaktprovet i unghundsklass avklarat då. En ny och nyttig erfarenhet för oss. Trots att jag och Bella inte blev godkända (snyft) så var det en fantastik dag. Vi fick gå i en grupp om tre ekipage och vi hade turen att få gå med Alex och Bellas kullsyster Wilma. Kändes tryggt att gå med någon vi känner. Med oss gick Andreas från Örebro. Både han och hunden var mycket trevliga.

Vi var i Skänninge utanför Linköping. Alex sambo och mina båda barn var med som hartrampare vilket också var trevligt. De var duktiga trampare och fick upp sammanlagt 10 harar åt våra hundar.

fältet

Syftet med att domaren vill se hundarna driva hare är att höra skallet, se sökförmågan, se förmågan att följa spår.

När jag släppte Bella på haren så satte hon inte nosen i backen ens. Hon hade fokus på de roliga fåglarna som flög runt oss. Hon fattade ingenting! Jag visade på spåret och hon tittade efter fåglar. Så det blev inget drev. Samma sak med hare två. Fick chansen på hare 3 och då fattade hon. Följde spåret och drev med sitt härliga skall-men alldeles för kort! En till hare dök upp och jag tror att den störde henne lite. Hon bröt drevet och kom tillbaka. Domaren hade ju sett lite talang i henne och vi fick chansen på en 4:e hare. Tyvärr tog inte Bella den chansen trots att hon följde spåret en kort stund. Sen dök fåglarna upp igen och dem drev hon med skall. Jaha, jag har en drivande fågelhund! Det är något nytt!

var är haren

I rapsen fanns det gott om hare.

alex skickar

Alex skickar Wilma på en hare och Wilma drev två harar med skall och fick fina poäng. Så himla skoj och man blir ju lite stolt även över syrran.

Efter harmomentet bröt vi för lunch. Skönt att vila efter att vi hade samlat på oss 11 km trampande på fälten.

skickar bella

Här kan ni se att Bella håller huvudet högt trots att jag försöker visa på harspåret. Lite trist då Bella har varit grym på detta. Men det är svårt med unghundar då de är väldigt ojämna i sitt beteende. Så inget godkänt harprov för oss vilket innebär att hela provet är icke godkänt.

Fick ändå lite revansch på de andra momenten. På det fria söket gjorde Bella ett bra jobb och fick 7 p av 8. Momentet att visa att de kan simma fick Bella 8 p av 8. Momentet med skott fick hon 8p av 8 och på förighet fick hon 8 p av 8 möjliga. Så just de momenten är jag väldigt nöjd över. Kan inte låta bli att ändå tänka vilka superfina poäng hon hade fått om hon bara hade drivit hare lite…….

Här är vi i vår grupp där både Wilma och Seth fick 108 p och blev provets bästa hundar. Stort grattis!

jaktprov gruppen

Så trots att jag är lite besviken över harmomentet så spelar det egentligen ingen roll. Bella är ju fortfarande samma underbara härliga hund. Hade varit skoj med ett avklarat prov då det är en fin merit men jag ska ju inte använda henne till harjakt utan till älg- och vildsvinsjakt.

kaos i gruppen

Som ni ser så är ju dessa helt underbara. Det var inte det enklaste att få till en bra gruppbild på tre övertrötta och flamsiga wachtelhundar.

Stort tack till Wachtelhundsklubben Östergötland för ett mycket bra arrangemang. Jag hade en bra och lärorik dag som jag är mycket tacksam över. Tack till Andreas och Alex för bra samarbete i gruppen och tack till vårt sällskap som hängde med som hartrampare. Så kul att både lill-matte och lill-husse till Bella följde med.

Nu ska jag lägga spår (igen) och träna Bella på att ha nosen i backen och arbeta lite långsammare. Ska även försöka få henne att tröttna på fåglarna. Hur man nu gör det…../Sanna

Foton tagna av Moa Östlund (tack för det).

Nu ska här ätas korv!

Lämnade in en del vildsvinskött till Almunge kött http://www.almungekott.se/ för att få tillbaka som korv. Fick hem korven här om dagen så nu är frysen full med korv. Testade ikväll med min son och hans kompis. Vi alla tyckte att det smakade mycket gott.

Fick grillkorv i två smaker och även falukorv. Så nu ska jag bygga upp min kropp med korv så jag klarar höstens och vinterns jakt. Längtar!

För övrigt gör så många jägare så mycket gott. Undrar om Svensson där hemma i soffan alltid är medveten om det? Svenska Jägareförbundet försöker visa upp det på detta sätt

Nu är det fredagsmys. Jag njuter av en kall öl och Bella njuter av en bit torkad kroppsdel från en gammal oxe. Det är olika det där vad man njuter av. /Sanna

Laddar för jaktstarten

Ingen älgjakt i Norrland för min del men nästa år måste jag se till att lösa det problemet. Man blir ju aningen sugen när man läser om alla andra som är där och jagar älg nu.

Själv kämpar jag på med vildsvinsvak lite då och då. Bella hänger med ibland och sitter så tyst bredvid. Tror dock inte att hon skulle vara så tyst om det väl kom något djur. Men det är mysigt att ha med henne ibland.

I helgen var det torphäng och Jens och jag satt och vakade lite. Camilla var med mig. Inga grisar framme dock!

Om två veckor är det dags för oss att starta jaktprov. Det ska bli spännande men lite pirrig är jag måste jag erkänna. Ny ras och ny typ av jaktprov för min del. Bella är en typisk unghund och väldigt mycket tonåring i skallen så det kan gå hur som helst. Känns bra att starta i alla fall.

Till största delen är ju ändå våra jakthundar familjehundar och det är ju fantastiskt att denna lilla jakthund är helt underbar som familjemedlem.

Fast idag smet hon ut och jagade grannens höns så idag var vi all arga på henne. Jag försöker trösta mig (och grannarna) med att hönsen blir tränade i att fly från räven tack vare detta. Tacksam för väldigt snälla grannar! /Sanna

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑