Sök

Jaktligt och Hjärtligt

Häng med på mina jaktliga äventyr

Bokrecension: PANGMAT från Silsjönäs, Emilia Nilsson

Bara titeln väcker mitt intresse. Kanske är det så för att jag själv är jägare och tycker om att laga mat av det som jag av egen kraft har insamlat. Gärna ute, i naturen, i den naturliga miljö där allt ätbart smakar extra gott. Är det vår urkraft som har väckts till liv?

Oavsett vad så bjuder Emilia Nilsson på en fantastisk resa via sin kokbok. Man kan ana doften av röken från öppen eld, doften av kryddor och väl tillagade råvaror från vår Moder Jord. Boken innehåller en blandning av klassiska recept med en extra, lite fräschare tough och sen helt, för mig nya recept.

Det är en charmig blandning av äldre klassiska recept och recept med ett stort nytänkande. Denna blandning gör att boken passar både den äldre och den yngre generationen.

Förutom lockande recept innehåller boken berättelser från Emilias liv på den jämtländska gården som hon tillsammans med två äldre generationer driver. Vi får ta del av berättelser om morfar som var familjens storfiskare och om farmor Berith som för traditionen med att laga kams vidare men också hur gårdens och omgivningens tillgångar förvaltas till kulinariska måltider. Vi bjuds också på tips om vilka maträtter som på bästa sätt kan tillagas utomhus.

”När jag plockar svamp och fyller skafferiet inför vintern, då känner jag mig rik” 

Boken innehåller många användbara recept, allt ifrån gammelfarmors recept på hårda tunnbröd till hur du får en nyskjuten tjädertupp till en smarrig rostbiff.

Det är tilltalande att Emilia som ung tjej har sådan tydlig drivkraft med att ta tillvara på det som djuren och naturen har att erbjuda oss. Även hennes äkta intresse för jakt som en svensk gammal tradition är tilltalande i denna (jakt-)värld där youtubeklippen med snabba skott på arga vildsvin toppar tittarsiffrorna. Utöver det, tilltalar hennes inställning till bra kött! Hon ger oss bilden av det gedigna med att föda upp egna djur för en bra köttkvalitet. En viktig motkraft idag där våra skolbarn serveras billig importerad kyckling från Thailand.

Förutom alla smarriga recept bjuder boken också på faktarutor om till exempel rökning och saltning. Detta blandas med Emilias personliga reflektioner över gården, jakten och lyckan över att tillvarata myrbäret, det kära bäret med så många namn, men som alla vet är skogens guld.

 Det enda jag som ripjägare egentligen saknar i boken, är kanske just ett ”Emilia-recept” på ripa.

 För min egen del har planerna på nästa fjällresa börjat. I den packningen kommer ”Pangmat” att vara det första som ska packas. Jag längtar efter att sätta tänderna i Emilias löjromsvariant av pinnbröd. Tillagad över öppen eld på fjället! Och vem vet, kanske måste jag göra ett stopp på gården Silsjönäs under min färd upp mot fjällens värld.

 Boken får mina starkaste rekommendationer och den är på så många sätt en riktig gåva och en stor källa till inspiration! Tack Emilia Nilsson.

pangmat -bra foto

Bilden är lånad från förlaget som ger ut boken, Jengel

Boken kan köpas via förlaget men även på Adlibris. Slå till direkt!

PS. Min 20-åriga son bläddrade igenom hela boken och gillade alla recept starkt. Han tyckte att det var på riktigt och bra att boken också berättar om vikten av bra kött från djur som har det bra. Han skrattade gott åt receptet Pasta Carbonarisch! När han väl har skjutit den där stora tjädertuppen, så vet han var han kan få tips om att ta tillvara och tillaga den. /Sanna

Har- och rävjakt i Rasbo med JAQT

Rasbobygdens JVK-JAQT bjöd in till denna traditionsenliga har- och rävjakt. Idag hade vi tre stövare till vårt förfogande och de bjöd på musik i skogen.

Jag hade det stora nöjet att ha sällskap av jaktintresserade Fanny, 13 år. Roligt att intresset för jakten finns hos den yngre generationen och alla vi jägare och nätverket JAQT måste vara behjälpliga.

Även Bella fick vara med på pass. Men hon satt bara och väntade på att bli släppt! Dum matte som inte släppte henne.

På vårt pass såg vi flera rådjur men hararna höll sig runt en bondgård. Flera skyttar såg harar men inte vi. Blåsigt och kallt var det!

Grillad korv är gott! Kretsen bjöd!

I andra såten blev det action. Malins hund Klara sprang över en hare och det hördes att hon fick syn på haren. Fullt drev och sen ett skott! Passkytt Malin fick ett bra läge som hon förvaltade väl! Grymt!

Malin och Klara. Foto Sanna Johansson

Stort tack Maggan och Lars-Inge i Rasbobygdens JVK för detta arrangemang. Grymt roligt och fantastiskt att så många vill komma på denna jakt, år efter år.

Hela JAQT-gänget!

Bokrecension: ”Inkallning”, av Peter Ekeström

Under sista drevjakten med min lilla wachteltik gjorde jag en inkallning när vi fått beskedet om att jakten skulle avbrytas. Hon var då i närheten och på väg in mot mig. När hon kom fram till mig, klappade jag om henne och sa sen snabbt ”varsågod” och skickade ut henne igen. De två passkyttar som hade mötts upp för att ta sällskap tillbaka gav mig konstiga blickar. Vi började tillsammans gå över en äng. Efter en kortare (på genomjagad mark) sökrunda kom min hund tillbaka mot mig, då börjar jag springa bort från henne vilket gör att hon ökar sitt tempo för att komma ikapp. Efter lite bus och beröm kopplade henne i farten.

Mitt tankesätt har jag fått genom Peter Ekeströms fantastiska böcker om träning av jakthundar. Den senaste boken med titeln ”Inkallning”, vänder sig till jägare som jagar med löshund. Hans metoder passar dock utmärkt för alla varianter av hundar. En hund är en hund, oavsett specialegenskaper som Ekeström säger.

I boken beskriver Ekestsröm hundens språk och hur vi som förare ska vara tydliga i vår kommunikation med våra hundar. Sedan tidigare böcker känner vi igen Ekeströms grundtankar kring fart emot (korrigering) och fart bort (beröm).  En bra grund att utgå i från för att senare få till en bra inkallning. I kommunikationen med hundar är det svart eller vitt som gäller -inga gråa zoner. Inte massor med prat och ord. Tydlighet! Ja, det låter begripligt och vettigt även fast jag kommer på mig själv med att prata med min hund ibland.

”Mitt råd till alla hundägare är: Plocka bort alla onödiga kommandon. För mig och mina hundar gäller egentligen bara tre kommandon-Nej, sitt och kom” (sida 41).

För alla hundägare är just inkallning en svår och tuff utmaning och detta gäller i synnerhet, oss som har jakthundar. Vi ska ju använda hunden till just det som den är framavlad till att göra -att självständigt söka och driva/ställa vilt. Boken beskriver hur man succesivt bygger upp en relation till hunden som gör att den ska finna vinster med att komma till sin ägare. Boken ger läsaren en mängd bra tips och övningar för detta och förklarar relationen mellan följsamhet och inkallning.

Till exempel beskriver Ekeström, att han innan en inkallningsträning börjar med att lära hunden ”bromsen”. När hunden kan sin broms är det sen lättare att få den kontakt som behövs för att lyckas med inkallningen.

Ekeströms bok innehåller hans tankar kring hundar och hundträning. Den ger också mängder med tips på hur man lägger grunden för en bra inkallning. Hans tankesätt och resonemang är logiskt och tilltalande. Det är lätt att hänga med i hans tankegångar. Däremot vet vi alla att det är svårare när vi sen kommer till att öva praktiskt. Boken innehåller därför också konkreta träningsexempel i skogsmiljö under praktisk jakt.

Boken ger en bra grund i hur hundar fungerar. Från den grunden ger Ekeström sen tips på hur man sakta men säkert bygger upp den relationen som krävs för att få till en bra inkallning. Boken innehåller även flera tips och konkreta övningar på hur man kan träna detta under praktisk jakt. Så, med denna bok i sin mentala ryggsäck, vill jag påstå att du som jägare/hundägare har mycket goda förutsättningar för att lyckas med inkallning av din bästa vän, även när denna gör det som den tycker allra mest om-jaga.

I hundträningssammanhang brukar man prata om hårda eller mjuka metoder. Min uppfattning är att Ekeström står i en egen kategori. Varken hård eller mjuk. Hans metoder är tydliga och logiska! Väldigt tilltalande, om ni frågar mig.

Det är väl ingen slump direkt att det just är Peter Ekeström som tillsammans Evelina Åslund Bäck är programledare för SVT:s TV-program ”Jaktliv”.

Boken får mina starkaste rekommendationer! /Sanna

Inkallning

Boken är utgiven 2019, av förlaget Settern

Foto är lånat från förlaget.

Sista dagen!

Avslutade denna drevjakt-säsong med en ledig dag och jakt på granngården. Satt på pass första såten och det var nära en gång men inget kom ut på mig. Ganska lugn första såt!

Släppte Bella i andra såten och hon var galet peppad! Fick upp direkt och drev rådjur och hare. Gick en kort bit och inne i tätning sprang jag på en dovhjort som Bella tog upp och drev. Den buktade sen tillbaka och Bella kom väldigt nära och fin syn på den. Jäklar vilket skall! Hon hängde i den i över en kilometer. Bra återgång sen. Gris skymtades en bit ifrån oss och även rådjur. Full action!

Efter detta blev det sanslöst god vildsvinskebab på gårdsplan! Mums!

Såt tre och mer action. Bella tar upp och driver dovhjort förbi en passkytt men inget djur som ska skjutas. Vildsvin i farten och två sköts nära oss. Vi sprang på ett av dem i skogen.

Bella var inte med på det drevet men innan hade hon troligen satt fart på gris. Skällde väldigt mörkt i ca 200 meter och släppte sen. Vet inte var det tog vägen. Strax efter stötte jag upp ett rådjur som stod och tryckte vid ett fällt träd i en dalgång. Bella tog upp och drev det 400-500 meter. Bra återgång och strax efter det tar hon upp rådjur som hon direkt springer på. Hon blir så arg eller uppspelt att drevskallet inleds med skrik. Kul att höra och ännu roligare att sen höra ett skott. Två rådjur skjutna i samma pass och jag ser på GPS:en att hon stannar där en stund. Sen kommer hon tillbaka. Där är det dags att bryta och avsluta jakten. Känner mig nöjd över en väldigt trevlig och bra jaktdag.

Nu är det slut med drevjakter och det känns ju lite vemodigt! Bella är i toppform och det blir en utmaning att hålla henne stimulerad nu. Promenader, cykelturer, simning, spår och apportering ska få större fokus nu. Jag är också lite sugen på att vaka lite gris i kojan! Jag har även massor med andra roliga planer framöver. Det här med jakt, hund och natur är ju sååååå roligt! /Sanna

Full fart i Funbo

Fick med mig kompisen Sanna J från Sanna J jaktkläder idag. Roligt!

Vi jagade rådjur och vildsvin och jag släppte Bella från den sidan jag brukar, parallellt med Lars. Från motsatt håll gick Joel med sina två vorsteh. Bella fick upp och drev nästan direkt. Älg skymtades av skyttar en bit därifrån så kanske, kanske….

Knatade vidare och det blev ett par till kortare drev. I slutet av såten släppte jag in Bella i en granplantering och där tar hon upp och driver. Jag står still och njuter av hennes drev och blir så glad när jag sen hör ett skott. Morgan rapporterar att han har skjutit rådjur och fick sen Se Bella komma i det spåret. Hon skäller lite på det men börjar sen väcka igen och jag tänker att rådjuret rest sig. Precis då dyker ett rådjur upp bakom en gran på fem meter. Jag står med lyft bössa och väntar att den ska lämna granen. Mycket märklig känsla att stå och glo på ett rådjur så nära genom en gran. Ser att det lyssnar efter. När jag skruvar ner förstoringen på siktet tar jag ett litet snedsteg och kliver ner i en frusen vattenhåla så det låter lite. Rådjuret flyttar på sig och jag har ett kanonläge. Men jag vet att det står en passkytt ca 300 meter bort och utan kulfång får jag hålla inne på skottet. Men Bella kommer i spåret och driver det vidare men ute på åkern springer den fort så passkytten där får inget bra läge. Jag går fram till Morgan som sköt och vi hittar rådjuret. Bella bryter och kommer fram sen igen. Stolt och slickar i sig blod från skotthålet. Första rådjuret för Bella men även för Morgan. Extra skoj!

Sen gick vi och tog ur rådjuret och sen blev det korvgrillning! Gott!

Sen såt två! Drev av Bella igen och tyckte att skallet lät konstigt. Fick sen höra att det var räv hon drivit. Kul! Älg och rådjur i såten. Sanna fick ett rådjur i full kareta på sig. Inte bra skottläge då. När vi brutit samlades vi. Lilla Smilla hade gått en lång runda med sin pappa och deras hundar. Bella blev glad över att få gosa med en liten tjej.

Smilla sa till sin pappa att de måste köpa en wachtel som Bella. Ja, det är ju självklart! Bara två vorsteh-hundar räcker inte ju.

Ja, detta var sista helgen med drevjakt. Bella och jag har en jakt på fredag sen är det slut för i år. Vad sjutton ska vi göra sen?

Foto: Sanna Johansson

Tack alla för idag! Tack alla i mitt jaktlag för alla roliga jakter tillsammans under denna regniga höst!

Måste också säga, att jaga med en kortdrivande wachtelhund är sanslöst roligt! Action hela tiden! En jaktform som verkligen passar mig. Dessutom med en hund som alltid kommer tillbaka direkt. Fantastiskt! /Sanna

Full fart i Skyttorp!

Jag hade ställt klockan för fredag så min jaktdag startade med stress då jag vaknade en timme senare än planerat. Men med högt tempo och fullt fokus lyckades jag komma till Skyttorp i tid. Jagade med Micke, hans wachtel och deras jaktlag. Kul! Micke och jag gick in från varsitt håll i första såten. Jag klev rätt in i ett typiskt vildsvinsområde med mycket spår. Tror att jag stötte dem så när vi var framme blev Bella supertaggad och väckte med skall. Gick en bit men hon vände om och fick upptag och drev ut ur såten åt fel håll. Typiskt!

Knatade vidare och Bella skällde på ett par ställen men inget upptag. En ensam älg syntes gå in mot oss men en bit framför och den missades därför. Ett vildsvin sköts ganska direkt åt det hållet Micke gick. Skytten tyckte skottet tog bra men vildsvinet gick vidare en bit.

När vi bröt såten gick jag och Bella på för att göra ett eftersök på det. Fram med linan som jag tack och lov hade med mig. En skytt följde med mig. Bella ville gå rakt fram från skottplatsen men skytten sa vänster så jag tog henne vänster. Inget blod alls. I efterhand förstod jag att hon fick doft av blod i vindvittring och dumma jag sabbade lite. Hon var peppad inledningsvis men lugnade sig när jag ledde henne på villovägar. Bestämde mig för att släppa henne så hon fritt kunde söka av området. Hon sprang ganska direkt fram till en gran 100 meter bort och skällde upprepade gånger. Lämnade och sprang runt lite, sen tillbaka till granen och skällde. Då förstod jag att grisen ligger död där. Jag har sett henne på skadad gris och vet att hon aldrig skulle lämna då. Så jag sa till skytten att vi kan gå fram för den ligger död där. Han frågade om jag såg den vilket jag inte gjorde men har lärt mig läsa Bella. Det är ju så roligt! Så vi knatade fram och möttes av detta:

Bella är inte så bytesmedveten men hon slickar gärna blod och försöker komma åt kött att äta. En stor gylta eller sugga som inte fött ungar var det. En rejäl bit!

Sen blev det korv och efter det såt 2. Där var det lite lugnare. Bella väckte ett par gånger utan att ta upp. Det hände inte så mycket mer än att vi njöt av en fin dag i skogen.

Nu vilar vi upp oss inför jakt på hemmaplan imorgon. Tackar Micke med jaktlag för en trevlig dag på trevliga marker! /Sanna

Ledig torsdag blev en fartfylld jakt!

Inbjuden som hundförare hos Janne och jag tog med Bea och Lansa.

Foto:Bea

Första såten inleddes med ett par rådjursdrev. Sen var det lugnt och inga grisar låg på det vanliga stället. Börjar misströsta lite! När det är ca 100 meter kvar till passlinjen bryter allt plötsligt loss och det blir galen action i skogen. Bella tar upp vildsvin som ligger och trycker 50-60 meter framför mig. Hon skäller några gånger med sitt extremt mörka och dova skall som gör att jag numer med säkerhet vet att det är vildsvin. Sen går vildsvinen loss och går ut till höger om mig mot håller där Bea och Lansa är. Varnar på radion. Bella driver sen flocken ner bakom mig, jag har dem på bra skotthåll och skymtar några svarta öron men ser inte mer än så. Bella ligger i och håller i länge. Så roligt! Duktig vovve!

När Bella sticker iväg på sitt drev säger Bea på radion att Lansa har fått tag på älg som hon driver. Snacka om att allt händer på en gång. Flera älgar i farten och till slut tappar jag kollen på alla rapporter om älg som setts. När Bella kommer tillbaka sticker hon över till älgarna som Lansa driver och försöker få fart på. De buktar inne i skogen. Bella släpper de dock o kommer tillbaka. Hon verkar inte vilja jaga med annan hund.

Vi knatar ut till viltåkern där två skyttar sitter. Rapporter om älgar rasar in och plötsligt har jag en älg bredvid mig. Bella tar upp den och driver i en halvcirkel runt mig. Jag står bara och njuter av hennes drevskall som sen övergår i ståndskall när älgen ställer sig inne i en grantätning. Lansa tar upp samma spår och kommer sen in på ståndet. Bella har skällt rätt länge då och bryter. Lansa är lite mer ihärdig men verkar bryta när älgen sätter fart igen. My god, vilket tempo! Så galet roligt! Ingen älg fick skjutas men både hundförare och tre passkyttar hade bra läge på en eller fler älgar.

Hundarna har kämpat bra och får ligga i bilen och vila såt 2. Jag o Bea får varsitt pass och tax och flat ska jobba med rådjur.

Ganska snart studsar rådjur ut på en skytt som dock inte hinner med att skjuta. Sen blir det korvgrillning i kåtan. Mys!

Taxen Gittan vill smaka lite!

Såt tre går jag och Bea igen. Även Johan går och stöter med sin flatte. Bella driver ganska långt bort från mig och jag verkar stöta ut två grisar på en skytt som får till ett skott på en av dem. Kul att smäller i skogen men synd att inte Bella fick tag på dem. När såten är klar springer Bella fram till grisen.

Vi går en kort såt till där grisarna sprang in men som vanligt har de en spökes förmåga att försvinna.

Är så nöjd med dagen och med Bellas arbete. Det är en njutning att höra hennes drev och skall. Hon är i toppform nu i slutet av säsongen. Nu satsar vi järnet på de sista jakterna! Så roligt också att jaga med Bea och Lansa. Hundarna funkar bra ihop under jakt, vilket innebär att de inte samjagar även fast de ibland springer till varandras drev. Tjohoo, vad roligt det är att jaga med egen hund! /Sanna

Jakt i solsken

Underbart med en jaktdag i solsken! Idag på hemmaplan. Många passkyttar och lite samjakt med grannlaget. Trevligt värre.

Bella hade flera fina drev första såten. Troligen hare och rådjur.

Grannen stötte ett vildsvin över till oss men den såg vi inte till. Två rådjur fälldes av Christer en av dagens gäster. Troligen stötdjur! Roligt!

Sen blev det grillad korv och ett ständigt vaktande av korven som alla hundar vill åt!

Såt två och flera hundförare som går in från olika håll. Ganska snart skjuter Gunnar ett rådjur som troligen stöts av Lars och hunden Bobby. Kul när det smäller!

Gick förbi en passkytt som såg ut att ha det ganska skönt!

Två älgar syntes till och jag hamnade mitt i ett rådjursdrev av drevern. Rådjuret kom in på mig så jag hade det på 10 meter men fick ändå inget bra skottillfälle. Lite surt! Drevern fortsatte och Bella tog upp ett annat rådjur som hade sällskap med det första och drev det tillbaka in i såten. Spännande värre!

Blev även ett hardrev av Bella. Inga grisar på fötterna denna dag! Men en härlig dag i skogen!

Passar på att gratulera våran kompis Lexie (basset petite) som idag blev jaktchampion. Stort grattis och bra jobbat Jens och Camilla! /Sanna

Jakt med JAQT!

Förra helgen ordnade jag och Janne via Rasbobygdens jaktvårdskrets en jakt för JAQT. Eva kom, enligt tradition nu, med sin Norrbottenspets Victor. Bea kom med wachteln Lanza. Bella och Lanza har blivit ett bra team nu. De gillar varandra men jagar var för sig! Sammanlagt var vi 11 tjejer varav flera nya som jag inte träffat tidigare. Det är roligt att så många, ganska nyblivna jägare kommer med. Nätverkande på hög nivå! Såååå roligt att bidra med att uppfylla en del av förbundets syfte med JAQT!

Eva släppte Victor på första såten och jag o Bea anslöt med våra wachtlar från sidan lite efter dem för att försöka fånga de rackare som alltid smiter tillbaka bakåt. En bra plan enligt mig! Dessutom verkade det funka. Alla hundar skällde och drev och det var så kul sen att höra att en av passkyttarna hade fått en gris på sig. Dock kom den bakom ryggen på henne så den skrämdes när hon försökte vända sig.

En av tjejerna hade ko med kalv bara 10 meter från sig. Roligt med djur i rörelse!

Foto: Jenny Larsson

Sen såt två. Där var det lugnare men Bella o jag som hade sällskap av Veronica gick in i en vildsvinlega och Bella fick upptag och drev. Drevet gick rakt bakåt tillbaka in i såten där ingen passkytt satt. Hon släppte ganska fort och drev lite mörkare så jag är rätt säker på att det var vildsvin fast jag inte hann att se. Roligt!

Norrbottenspetsen Victor försöker ställa sig in hos Bella men det hade han inget för.

Sen blev korv i Jannes fantastiska kåta. SJF bjussade på det och alla uppskattade det!

Såt två släppte vi taxen Gittan och wachtlarna och fick även skjuta rådjur. Veronica och jag såg när Bella sprang på en hare. Jäklar vad arg hon blir när de är så nära. Ett härligt drev följde. Men lite trist att hon driver hare så jag är glad att hon släpper fort. Ett par rådjur kom ut på Eva men på för långt håll för hagel. Sen var dagen slut! Men vad roligt vi hade! Nya bekantskaper för alla och lite nya planer tillsammans. Precis som det ska vara! Tack till Janne som lånar ut sin mark och ett par gubbar från hans jaktlag som hjälper till under dagen. Det är så uppskattat av oss alla!

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑