Sök

Jaktligt och Hjärtligt

Häng med på mina jaktliga äventyr

Is-bad, solsken och kolbullar!

Idag var det fokus friluftsliv! Gillar det. Min son och min syster med familj hängde med. Bad i sjön och lite bastu på det. Jag fick börja med att hugga upp isen med yxan så vi kunde komma i vattnet. Härligt!

Tur att jag hade yxan med!

Alla (utom Micke) badade och det var väldans kallt men som vanligt skönt efteråt. Nu hade vi ju dessutom bastu på plats så det gick ju att doppa sig flera gånger.

Annica, som är rutinerad vinterbadare kom också förbi och tog ett dopp och en bastu. Trevligt! Sen stekte vi kolbullar och stekt fläsk. Det är sanslöst gott och receptet tog jag från boken ”Pangmat från Silsjönäs” Mums!

Cilla steker fläsk. Där bakom är bastun på flytbrygga. Fjällnora har bra grejer!

Bella var med och verkar ha förstått att vi nuförtiden är ute i skog och mark utan att jaga. Hon kopplade av och låg och tuggade på ett vedträ!

Jag är så glad över att jag har insett tjusningen med vinterbad! Å, vilken ljuvlig dag vi hade där ute på Fjällnora friluftsområde!

Bokrecension: FJÄLLBONDENS AVSKED de sista fjällägenheterna, Lars-Olof Hallberg

Som titeln anger förmedlar boken ett visst vemod. Ett vemod som berättar om ett fenomen från en tid där människan levde på ett annat sätt och med helt annan syn på livet än vad de flesta av oss har idag. Kanske ett enkelt liv men med en vardag som var något helt annat än enkel.

De sista fjällägenheterna! Vad är ens en fjällägenhet? Lägenhet förknippar jag med stora hyreshus i staden eller i anslutning till en stad. Men när jag första gången åkte så långt upp i Sverige som jag någonsin har varit, hamnade jag i en liten fjällby cirka fyra mil väster om Kittelfjäll, Västerbottens län. I den lilla byn, Bojtikken, bodde det då två fastboende personer. Vi, jag och mitt ripjägarsällskap, skulle låna mannens fjällavan, en stuga som tillhörde hans fjällägenhet. På denna plats har jag, förutom bra ripjakter haft fantastiska naturupplevelser och jag återvänder varje år. Utöver all vacker natur väcktes ju mitt intresse för denna fjällägenhet som fenomen och jag har ställt massor med frågor till mannen som bor där. Frågor om hans förfäder och hur de levde där när det var väglöst land.

Så, mitt redan växande intresse, för begreppet fjällägenhet, gjorde att när jag snubblande över denna bok var det en självklarhet att läsa den. Författaren är naturfotograf vilket tydligt märks då boken är fylld av vackra fotografier från den vackra fjällvärlden och hans personliga möten där. Bara fotografierna gör boken värd att köpa.

Författaren har ett intresse för fjällägenheter och boken grundar sig på de egna besöken han har gjort till olika fjällägenheter i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Han möter personer som bor och lever i några av de sista fjällägenheterna, i fjällens natur, långt bort från stad och neon. Vi får ta del av deras personliga berättelser och historier om livet i fjällägenheterna.

Utöver de personliga mötena ger författaren oss fakta och förklaringar till hur begreppet fjällägenhet togs fram, vad det innebär och vad statens syfte och intresse för det var. Det förklaras i boken varför staten upplät dessa fjällägenheter och skapade mötet mellan odlande bönder och samerna i Lapplands rike. Här pratar vi om en del av den svenska historien om samer, fjällbönder och Lappland som vi inte får ta del av i skolan.

I boken får vi ta del av fjällböndernas berättelse om sin och sina förfäders livshistoria men också hur det kommer sig att just de sista fjällbönderna och varför ingen tar över.

Boken är välskriven och det är intressant att ta del av fjällböndernas livsberättelser. Fenomenet fjällägenhet innefattar en otroligt spännande historia och det är med vemod det konstateras att detta är ett utdöende begrepp.

Å andra sidan var livet där ingen dans på rosor förr . Det är lätt att förstå, att när det finns valmöjligheter väljer generationen efter att leva ett annat liv. En del fjällbönder har ändrat inriktning på sin verksamhet och driver inte längre jordbruk. Nu är vägar byggda, det finns traktorer, snöskotrar och annat som idag underlättar livet där uppe och skapar möjlighet för vissa att ge sig in i turistnäringen.

Boken får mina varmaste rekommendationer och jag längtar än mer till min kommande fjällresa.

Fotot är lånat från förlaget VOTUM, där du kan köpa boken

Kläder efter väder

 

Jag måste erkänna att jag är svag för kläder från Pinewood och har de flesta av mina jaktkläder från dem. Nu har jag även fått ett par av deras vildsvinsbyxor vilket känns tryggt och bra när jag oftast går som hundförare. Sköna, bekväma och praktiska. Införskaffade via Sanna J jaktkläder där jag alltid köper mina jaktkläder. Där får man som kund bästa tänkbara service och hjälp. 

 

 

Fortsätt läsa ”Kläder efter väder”

Apporteringsträning!

Har ju faktiskt tänkt att kunna använda mitt lilla yrväder till att hämta fågel som jag skjuter. Gärna änder och gås. Så då behövs det tränas och det gjorde vi idag. Med fågel alltså! Dummy har vi tränat med förut. Min kompis Elin och hennes flatte Izzy kom med. Min fantastiska dotter följde också med. Hon är så duktig med hundar och hoppas att hon så småningom vill ha egna!

Foto: Moa Östlund
Elin skickar Izzy för att hämta anden som jag köpt av jaktkompisar på Tvärnö!

Hundarna behöver träna mer men jag känner absolut att Bella kommer att kunna hämta fågel åt mig! Däremot vågade jag inte släppa henne. Såg att hon fick vittring av djur inne i skogen och hon hade nog hellre sprungit dit för att jaga än att hämta en and som man dessutom inte fick tugga sönder.

Fick användning av min fina fågelslinga! Bra träning för hundarna som inte får ta fågel när matte bär dem!

Efter träningen gjorde jag upp eld så vi kunde grilla lite korv. Mysigt värre!

Frys-skiten!

Ja, det blev en härlig dag som avslutades med att mina fantastiska holkar för kattuggla äntligen kom upp i träden. Nu är det bara att hoppas att de vill häcka hos oss.

Snälla maken fixar holken!

Spännande! /Sanna

Bokrecension: PANGMAT från Silsjönäs, Emilia Nilsson

Bara titeln väcker mitt intresse. Kanske är det så för att jag själv är jägare och tycker om att laga mat av det som jag av egen kraft har insamlat. Gärna ute, i naturen, i den naturliga miljö där allt ätbart smakar extra gott. Är det vår urkraft som har väckts till liv?

Oavsett vad så bjuder Emilia Nilsson på en fantastisk resa via sin kokbok. Man kan ana doften av röken från öppen eld, doften av kryddor och väl tillagade råvaror från vår Moder Jord. Boken innehåller en blandning av klassiska recept med en extra, lite fräschare tough och sen helt, för mig nya recept.

Det är en charmig blandning av äldre klassiska recept och recept med ett stort nytänkande. Denna blandning gör att boken passar både den äldre och den yngre generationen.

Förutom lockande recept innehåller boken berättelser från Emilias liv på den jämtländska gården som hon tillsammans med två äldre generationer driver. Vi får ta del av berättelser om morfar som var familjens storfiskare och om farmor Berith som för traditionen med att laga kams vidare men också hur gårdens och omgivningens tillgångar förvaltas till kulinariska måltider. Vi bjuds också på tips om vilka maträtter som på bästa sätt kan tillagas utomhus.

”När jag plockar svamp och fyller skafferiet inför vintern, då känner jag mig rik” 

Boken innehåller många användbara recept, allt ifrån gammelfarmors recept på hårda tunnbröd till hur du får en nyskjuten tjädertupp till en smarrig rostbiff.

Det är tilltalande att Emilia som ung tjej har sådan tydlig drivkraft med att ta tillvara på det som djuren och naturen har att erbjuda oss. Även hennes äkta intresse för jakt som en svensk gammal tradition är tilltalande i denna (jakt-)värld där youtubeklippen med snabba skott på arga vildsvin toppar tittarsiffrorna. Utöver det, tilltalar hennes inställning till bra kött! Hon ger oss bilden av det gedigna med att föda upp egna djur för en bra köttkvalitet. En viktig motkraft idag där våra skolbarn serveras billig importerad kyckling från Thailand.

Förutom alla smarriga recept bjuder boken också på faktarutor om till exempel rökning och saltning. Detta blandas med Emilias personliga reflektioner över gården, jakten och lyckan över att tillvarata myrbäret, det kära bäret med så många namn, men som alla vet är skogens guld.

 Det enda jag som ripjägare egentligen saknar i boken, är kanske just ett ”Emilia-recept” på ripa.

 För min egen del har planerna på nästa fjällresa börjat. I den packningen kommer ”Pangmat” att vara det första som ska packas. Jag längtar efter att sätta tänderna i Emilias löjromsvariant av pinnbröd. Tillagad över öppen eld på fjället! Och vem vet, kanske måste jag göra ett stopp på gården Silsjönäs under min färd upp mot fjällens värld.

 Boken får mina starkaste rekommendationer och den är på så många sätt en riktig gåva och en stor källa till inspiration! Tack Emilia Nilsson.

pangmat -bra foto

Bilden är lånad från förlaget som ger ut boken, Jengel

Boken kan köpas via förlaget men även på Adlibris. Slå till direkt!

PS. Min 20-åriga son bläddrade igenom hela boken och gillade alla recept starkt. Han tyckte att det var på riktigt och bra att boken också berättar om vikten av bra kött från djur som har det bra. Han skrattade gott åt receptet Pasta Carbonarisch! När han väl har skjutit den där stora tjädertuppen, så vet han var han kan få tips om att ta tillvara och tillaga den. /Sanna

Har- och rävjakt i Rasbo med JAQT

Rasbobygdens JVK-JAQT bjöd in till denna traditionsenliga har- och rävjakt. Idag hade vi tre stövare till vårt förfogande och de bjöd på musik i skogen.

Jag hade det stora nöjet att ha sällskap av jaktintresserade Fanny, 13 år. Roligt att intresset för jakten finns hos den yngre generationen och alla vi jägare och nätverket JAQT måste vara behjälpliga.

Även Bella fick vara med på pass. Men hon satt bara och väntade på att bli släppt! Dum matte som inte släppte henne.

På vårt pass såg vi flera rådjur men hararna höll sig runt en bondgård. Flera skyttar såg harar men inte vi. Blåsigt och kallt var det!

Grillad korv är gott! Kretsen bjöd!

I andra såten blev det action. Malins hund Klara sprang över en hare och det hördes att hon fick syn på haren. Fullt drev och sen ett skott! Passkytt Malin fick ett bra läge som hon förvaltade väl! Grymt!

Malin och Klara. Foto Sanna Johansson

Stort tack Maggan och Lars-Inge i Rasbobygdens JVK för detta arrangemang. Grymt roligt och fantastiskt att så många vill komma på denna jakt, år efter år.

Hela JAQT-gänget!

Bokrecension: ”Inkallning”, av Peter Ekeström

Under sista drevjakten med min lilla wachteltik gjorde jag en inkallning när vi fått beskedet om att jakten skulle avbrytas. Hon var då i närheten och på väg in mot mig. När hon kom fram till mig, klappade jag om henne och sa sen snabbt ”varsågod” och skickade ut henne igen. De två passkyttar som hade mötts upp för att ta sällskap tillbaka gav mig konstiga blickar. Vi började tillsammans gå över en äng. Efter en kortare (på genomjagad mark) sökrunda kom min hund tillbaka mot mig, då börjar jag springa bort från henne vilket gör att hon ökar sitt tempo för att komma ikapp. Efter lite bus och beröm kopplade henne i farten.

Mitt tankesätt har jag fått genom Peter Ekeströms fantastiska böcker om träning av jakthundar. Den senaste boken med titeln ”Inkallning”, vänder sig till jägare som jagar med löshund. Hans metoder passar dock utmärkt för alla varianter av hundar. En hund är en hund, oavsett specialegenskaper som Ekeström säger.

I boken beskriver Ekestsröm hundens språk och hur vi som förare ska vara tydliga i vår kommunikation med våra hundar. Sedan tidigare böcker känner vi igen Ekeströms grundtankar kring fart emot (korrigering) och fart bort (beröm).  En bra grund att utgå i från för att senare få till en bra inkallning. I kommunikationen med hundar är det svart eller vitt som gäller -inga gråa zoner. Inte massor med prat och ord. Tydlighet! Ja, det låter begripligt och vettigt även fast jag kommer på mig själv med att prata med min hund ibland.

”Mitt råd till alla hundägare är: Plocka bort alla onödiga kommandon. För mig och mina hundar gäller egentligen bara tre kommandon-Nej, sitt och kom” (sida 41).

För alla hundägare är just inkallning en svår och tuff utmaning och detta gäller i synnerhet, oss som har jakthundar. Vi ska ju använda hunden till just det som den är framavlad till att göra -att självständigt söka och driva/ställa vilt. Boken beskriver hur man succesivt bygger upp en relation till hunden som gör att den ska finna vinster med att komma till sin ägare. Boken ger läsaren en mängd bra tips och övningar för detta och förklarar relationen mellan följsamhet och inkallning.

Till exempel beskriver Ekeström, att han innan en inkallningsträning börjar med att lära hunden ”bromsen”. När hunden kan sin broms är det sen lättare att få den kontakt som behövs för att lyckas med inkallningen.

Ekeströms bok innehåller hans tankar kring hundar och hundträning. Den ger också mängder med tips på hur man lägger grunden för en bra inkallning. Hans tankesätt och resonemang är logiskt och tilltalande. Det är lätt att hänga med i hans tankegångar. Däremot vet vi alla att det är svårare när vi sen kommer till att öva praktiskt. Boken innehåller därför också konkreta träningsexempel i skogsmiljö under praktisk jakt.

Boken ger en bra grund i hur hundar fungerar. Från den grunden ger Ekeström sen tips på hur man sakta men säkert bygger upp den relationen som krävs för att få till en bra inkallning. Boken innehåller även flera tips och konkreta övningar på hur man kan träna detta under praktisk jakt. Så, med denna bok i sin mentala ryggsäck, vill jag påstå att du som jägare/hundägare har mycket goda förutsättningar för att lyckas med inkallning av din bästa vän, även när denna gör det som den tycker allra mest om-jaga.

I hundträningssammanhang brukar man prata om hårda eller mjuka metoder. Min uppfattning är att Ekeström står i en egen kategori. Varken hård eller mjuk. Hans metoder är tydliga och logiska! Väldigt tilltalande, om ni frågar mig.

Det är väl ingen slump direkt att det just är Peter Ekeström som tillsammans Evelina Åslund Bäck är programledare för SVT:s TV-program ”Jaktliv”.

Boken får mina starkaste rekommendationer! /Sanna

Inkallning

Boken är utgiven 2019, av förlaget Settern

Foto är lånat från förlaget.

Sista dagen!

Avslutade denna drevjakt-säsong med en ledig dag och jakt på granngården. Satt på pass första såten och det var nära en gång men inget kom ut på mig. Ganska lugn första såt!

Släppte Bella i andra såten och hon var galet peppad! Fick upp direkt och drev rådjur och hare. Gick en kort bit och inne i tätning sprang jag på en dovhjort som Bella tog upp och drev. Den buktade sen tillbaka och Bella kom väldigt nära och fin syn på den. Jäklar vilket skall! Hon hängde i den i över en kilometer. Bra återgång sen. Gris skymtades en bit ifrån oss och även rådjur. Full action!

Efter detta blev det sanslöst god vildsvinskebab på gårdsplan! Mums!

Såt tre och mer action. Bella tar upp och driver dovhjort förbi en passkytt men inget djur som ska skjutas. Vildsvin i farten och två sköts nära oss. Vi sprang på ett av dem i skogen.

Bella var inte med på det drevet men innan hade hon troligen satt fart på gris. Skällde väldigt mörkt i ca 200 meter och släppte sen. Vet inte var det tog vägen. Strax efter stötte jag upp ett rådjur som stod och tryckte vid ett fällt träd i en dalgång. Bella tog upp och drev det 400-500 meter. Bra återgång och strax efter det tar hon upp rådjur som hon direkt springer på. Hon blir så arg eller uppspelt att drevskallet inleds med skrik. Kul att höra och ännu roligare att sen höra ett skott. Två rådjur skjutna i samma pass och jag ser på GPS:en att hon stannar där en stund. Sen kommer hon tillbaka. Där är det dags att bryta och avsluta jakten. Känner mig nöjd över en väldigt trevlig och bra jaktdag.

Nu är det slut med drevjakter och det känns ju lite vemodigt! Bella är i toppform och det blir en utmaning att hålla henne stimulerad nu. Promenader, cykelturer, simning, spår och apportering ska få större fokus nu. Jag är också lite sugen på att vaka lite gris i kojan! Jag har även massor med andra roliga planer framöver. Det här med jakt, hund och natur är ju sååååå roligt! /Sanna

Full fart i Funbo

Fick med mig kompisen Sanna J från Sanna J jaktkläder idag. Roligt!

Vi jagade rådjur och vildsvin och jag släppte Bella från den sidan jag brukar, parallellt med Lars. Från motsatt håll gick Joel med sina två vorsteh. Bella fick upp och drev nästan direkt. Älg skymtades av skyttar en bit därifrån så kanske, kanske….

Knatade vidare och det blev ett par till kortare drev. I slutet av såten släppte jag in Bella i en granplantering och där tar hon upp och driver. Jag står still och njuter av hennes drev och blir så glad när jag sen hör ett skott. Morgan rapporterar att han har skjutit rådjur och fick sen Se Bella komma i det spåret. Hon skäller lite på det men börjar sen väcka igen och jag tänker att rådjuret rest sig. Precis då dyker ett rådjur upp bakom en gran på fem meter. Jag står med lyft bössa och väntar att den ska lämna granen. Mycket märklig känsla att stå och glo på ett rådjur så nära genom en gran. Ser att det lyssnar efter. När jag skruvar ner förstoringen på siktet tar jag ett litet snedsteg och kliver ner i en frusen vattenhåla så det låter lite. Rådjuret flyttar på sig och jag har ett kanonläge. Men jag vet att det står en passkytt ca 300 meter bort och utan kulfång får jag hålla inne på skottet. Men Bella kommer i spåret och driver det vidare men ute på åkern springer den fort så passkytten där får inget bra läge. Jag går fram till Morgan som sköt och vi hittar rådjuret. Bella bryter och kommer fram sen igen. Stolt och slickar i sig blod från skotthålet. Första rådjuret för Bella men även för Morgan. Extra skoj!

Sen gick vi och tog ur rådjuret och sen blev det korvgrillning! Gott!

Sen såt två! Drev av Bella igen och tyckte att skallet lät konstigt. Fick sen höra att det var räv hon drivit. Kul! Älg och rådjur i såten. Sanna fick ett rådjur i full kareta på sig. Inte bra skottläge då. När vi brutit samlades vi. Lilla Smilla hade gått en lång runda med sin pappa och deras hundar. Bella blev glad över att få gosa med en liten tjej.

Smilla sa till sin pappa att de måste köpa en wachtel som Bella. Ja, det är ju självklart! Bara två vorsteh-hundar räcker inte ju.

Ja, detta var sista helgen med drevjakt. Bella och jag har en jakt på fredag sen är det slut för i år. Vad sjutton ska vi göra sen?

Foto: Sanna Johansson

Tack alla för idag! Tack alla i mitt jaktlag för alla roliga jakter tillsammans under denna regniga höst!

Måste också säga, att jaga med en kortdrivande wachtelhund är sanslöst roligt! Action hela tiden! En jaktform som verkligen passar mig. Dessutom med en hund som alltid kommer tillbaka direkt. Fantastiskt! /Sanna

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑