Jaktligt och Hjärtligt

Härligt att återigen få gå upp tidigt för att dra till skogs! Bella var supertaggad och trodde att hon skulle få jaga. Men idag var det viltspårträning på schemat!

Då vi numer tillhör Rasbobygdens jaktvårdskrets så hänger jag med på deras träning. De har 12 bra spår i skogarna kring Rasbokil.

Vi var ett gäng som träffades där klockan 8.00 för att sätta nya snitslar. Några av oss passade på att dra med en klöv och några blodade även. Jag la ett spår åt Bella med vildsvinsklöv och lite blod.

Sen fika och massor med snack om jakt och hundar! Mysigt!

Efter ett par timmar gick jag spåret med Bella och hon var helt klockren de första 2/3 av spåret. Jag hängde bara med och njöt. Plötsligt var vi borta och jag såg på Bella att hon inte följde något spår. Så då fick jag backa och leta snitslar. Lite bökigt i en obekant skog men vi hittade rätt till slut.

I slutet av spåret stötte hon upp något vilt och började driva. Så klart! Men jag bröt henne och visade på spåret igen och då tog hon det och spårade bra fram till klöven!

Jäklar vad slut vi båda var sen!

Det känns väldigt bra att vara igång igen. Nu kör vi lite träning ett tag innan det är dags att börja vaka vildsvin på kvällarna. /Sanna

Min härliga barndomsvän Elin kom ut till Funbo ikväll. Hennes flat Izzy var med och skulle skottränas. Snart dags för Jägareförbundets mentaltest!

Kvällen var fantastisk och det var så fint nere vid sjön!

Foto: Elin Lundberg

Jag sköt 4 smällar på långt avstånd och coola Izzy brydde sig inte ett dugg. Trygg hund!

Foto: Elin Lundberg

Gick sen en promenad i skogen. Bella var as-jobbig för hon trodde givetvis att hon skulle få jaga. Vi var ju på jaktmarken.

Vi avslutade med apporteringsträning. Bella är helt okej på det men jag har inte alls samma krav på henne som jag hade på mina tidigare apportörer. Men hon ska ju också göra annat. Tänker att jag vill använda henne på gåsjakt i höst. Eller så lånar jag Izzy!

Kul att kvällarna börjar bli ljusa så man komma igång med hundträning!

Men även jag försöker träna lite muskler för att bättre hålla i geväret bättre vid kulskyttet. Jag är töntigt klen och har en trasig axel efter en händelse med en häst som slet sig från mig för några år sen. Jag var dum nog att försöka hålla emot!

Sanna

Bella har börjat på dagis! Hon trivs så bra och det är inga dramatiska avsked när jag lämnar. Hon är i en flock med flera andra tikar som hon försöker få igång i lek. Men de damerna är lite ordentliga och tycker att man leker utomhus. väl ute på rastgården blir det sen spring och bus.

Anki som driver dagiset har egna wachtelhundar och jagar såklart. Det känns ju bra. Hon och alla som jobbar där är duktiga med hundar och Bella viftar glatt på svansen när vi ska gå in. På eftermiddagen när jag kommer och hämtar henne sitter hon och ett par andra vovvar och bara väntar på sin matte eller husse. När de andra sitter vid grinden och väntar kan man vara smart och knycka drottning-tronen.

Skönt att få ligga lite högre och spana. Lite som the Queen of fucking everything!

Dessutom är det en hundbutik i samma lokaler med ett väldigt bra utbud. Så himla perfekt. Pet store of Sweden.

Det känns väldigt bra och Bella som är ensamhund hemma får stimulans och ett umgänge med andra hundar. Tacksam och nöjd matte är jag! Tack för att ni finns! / Sanna

I kväll anordnade jag och Interjakt Uppsala en vapenvårdskväll för tjejer.

11 st pigga och glada tjejer kom. Några var helt nybörjare och några hade lite kunskap. Alla hade med sig en valfri bössa, hagel eller kula, som de fick göra rent själva med instruktioner från mig.

Mycket skratt men såklart också en hel del allvar blev det under kvällens gång. Alla vet ju hur viktigt det är med vapenvård.

Tack tjejer för ikväll! Vi hittar på nåt mer kul framöver 🙂

//Madde 

Bjöd på stekt souvas i pitabröd som tillagades av mig i trädgården. Skönt att bo på landet med skog intill knuten! Stark vitlökssås till som mumsades av make, son, systerson och hans flickvän.

Och en hungrig wachtelhund icke att förglömma. Det gäller att hitta andra sätt att roa sig på nu när jaktsäsongen börjar glesna ut!

Drömde mig till fjällen en liten kort stund!

Annars är jag ute och lockar räv lite då och då på kvällarna. Det går som vanligt-dåligt!!!

Foto: Sanne-Lie Pettersson

Sanna

Jägareförbundet Uppsala bjöd in till kretsrådsträff förra veckan. Den träffen avslutades med att Dan Eriksson berättade om när han under blev jakt blev skjuten av en jaktkamrat. Det var så nära att han inte överlevde. Det är otroligt att han ändå själv förstod hur allvarligt detta var och vidtog åtgärder för att stoppa blödningen. Undrar hur många som skulle ha den förmågan. Att lyssna på denna fascinerande berättelse fick oss alla att verkligen tänka till en extra gång på det här med säkerhet i samband med jakten. Läs mer om föredraget här!

Idag ska jag utifrån min roll i länsföreningens styrelse besöka en av våra jaktvårdskretsar. Där ska jag berätta om vad som händer inom förbundet kommande år men även om kvinnligt nätverkande-JAQT och varför det behövs. Ja, varför behövs det egentligen? Eller behövs det? Varför? Åsikterna är många kring detta och det finns många kvinnor som inte tycker att det behövs. Jag tillhör en av de som tycker det. Än så länge. Förhoppningsvis kommer det på sikt att inte behövas. Det är den dagen då kvinnliga jägare är lika accepterat och vanligt som manliga jägare. Kanske när vi ser varandra som bara jägare oavsett kön.

För mig har verkligen JAQT och annat nätverkande varit avgörande i mitt återinträde i jakten. Jag har varit med om händelser under jakten som faktiskt gjort att jag mer eller mindre slutade med jakt. Konstigt nog är det såna händelser som påverkar mest trots att många fler upplevelser har varit positiva. Konstig ändå!

Nästa helg blir det harjakt i Rasbo och det ser jag fram emot. Hoppas att få njuta av sjungande drevskall i skogen. Att jaga hare med stövare, är en av de jaktformer min morfar alltid pratade så gott om. För många år sedan, när mina barn var små var jag med om en fantastisk harjakt med en hamiltonstövare. Efter ett par timmars drev kom den vita skogsharen i mitt pass och jag fick skjuta. Min pappa som var med hade haft den hos sig flera gånger men han lät den passera och förstod att den skulle komma förbi mig. Det gjorde den ju!

Kanske skulle man ge sig ut och locka lite räv? /Sanna

Gick ut ensam en morgon för att släppa Bella sista gången för säsongen. Det är något speciellt med att gå ut själv. Trivsamt och lugnt. Pulsade i snön en bit och släppte sen Bella. Hon gjorde ett par väldigt fina sökrundor. Efter en runda kom hon fram till mig, gav en svansviftning för att sen söka ut i en ny riktning.

Jag såg faktiskt inga spår alls i skogen trots att jag såg 5 rådjur från bilen på väg ut.

Satte mig på ryggsäcken och käkade frukost. Så jäkla mysigt! Bella fortsatte med söket.

Vi hade en härlig stund i skogen men inget djur att driva. Lite synd så här på säsongens sista släpp.

Väl hemma la jag bössan på tork då den var väldigt insnöad. Det var då spänningen steg. ”Var fan är slutstycket?” Ut i bilen och kolla men inget där heller. Förstår då att jag måste ha tappat det i skogen. Så det vara att dra iväg igen! Paniiiiik!!!!

Började tänka till ordentligt när jag hade kollat det sist och vet att jag märkte att det kommit in mycket snö vid ett tillfälle på en stig då Bella hade skällt inne i skogen och jag tänkte att jag kanske skulle göra mig beredd. Kom fram till att det mest troliga är att det åkt ut där. Gick stigen tillbaka in i skogen och hinner samtidigt boka in Stina och hennes duktiga spårhund Caos, som troligen skulle markera metall.

Hjärtat slog och stressnivån var hög nu. Planerade att ringa min kompis Madde som jobbar på Interjakt för att be om hjälp med hur man kan lösa detta.

Knatade på och kom fram till den plats där jag kommit ut från skogen ut på stigen. Att gå i skogen och leta insåg jag skulle vara helt lönlöst! Andades, försökte stressa ned och försökte tänka logiskt! Hur ser spåret av ett slutstycke ut i snön? Om jag skulle beskriva det för ett barn hur skulle jag beskriva det? Hur lägger det sig i 3 DM snö? Tänkte så och började sakta gå stigen tillbaka. Såg på mina fotspår när jag hade stannat och hittade platsen där jag funderade på att ladda bössan. Stod och funderade på hur spåret kunde se ut och ser då ett konstigt spår bredvid mina fotspår. Sticker ner handen och blir helt överlycklig när jag känner att det är slutstycket!

Vilken galen tur! Jäklar vad skönt! Jäklar vad klantigt av mig! Detta ska ALDRIG mer hända! Men så spännande var säsongens sista hundjakt för mig!

Var tvungen att testa att släppa ner slutstycket för att se hur det föll och hur spåret såg ut igen.

Hade hoppats på en helt annan spänning! Nu blir det ett par har- och rävjakter i februari.

På kvällen hade Jägareförbundet Uppsala kretsrådsträff. Det var en jättebra kväll med bra föreläsare från förbundet men även av den kille som blev skjuten i höften under en jakt. Det fick oss alla att tänka till en del.

Det var kul att träffa styrelsen och många andra som jag har lärt känna vis SJF. Berättade för några om mitt missöde med slutstycket. Känns ändå lite bra att jag är långt ifrån ensam om att ha tappat slutstycket i skogen. Tack för det!

Ses i skogen! /Sanna