Sök

Jaktligt och Hjärtligt

Häng med på mina jaktliga äventyr

Kategori

Recension

Bokrecension: FJÄLLBONDENS AVSKED de sista fjällägenheterna, Lars-Olof Hallberg

Som titeln anger förmedlar boken ett visst vemod. Ett vemod som berättar om ett fenomen från en tid där människan levde på ett annat sätt och med helt annan syn på livet än vad de flesta av oss har idag. Kanske ett enkelt liv men med en vardag som var något helt annat än enkel.

De sista fjällägenheterna! Vad är ens en fjällägenhet? Lägenhet förknippar jag med stora hyreshus i staden eller i anslutning till en stad. Men när jag första gången åkte så långt upp i Sverige som jag någonsin har varit, hamnade jag i en liten fjällby cirka fyra mil väster om Kittelfjäll, Västerbottens län. I den lilla byn, Bojtikken, bodde det då två fastboende personer. Vi, jag och mitt ripjägarsällskap, skulle låna mannens fjällavan, en stuga som tillhörde hans fjällägenhet. På denna plats har jag, förutom bra ripjakter haft fantastiska naturupplevelser och jag återvänder varje år. Utöver all vacker natur väcktes ju mitt intresse för denna fjällägenhet som fenomen och jag har ställt massor med frågor till mannen som bor där. Frågor om hans förfäder och hur de levde där när det var väglöst land.

Så, mitt redan växande intresse, för begreppet fjällägenhet, gjorde att när jag snubblande över denna bok var det en självklarhet att läsa den. Författaren är naturfotograf vilket tydligt märks då boken är fylld av vackra fotografier från den vackra fjällvärlden och hans personliga möten där. Bara fotografierna gör boken värd att köpa.

Författaren har ett intresse för fjällägenheter och boken grundar sig på de egna besöken han har gjort till olika fjällägenheter i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Han möter personer som bor och lever i några av de sista fjällägenheterna, i fjällens natur, långt bort från stad och neon. Vi får ta del av deras personliga berättelser och historier om livet i fjällägenheterna.

Utöver de personliga mötena ger författaren oss fakta och förklaringar till hur begreppet fjällägenhet togs fram, vad det innebär och vad statens syfte och intresse för det var. Det förklaras i boken varför staten upplät dessa fjällägenheter och skapade mötet mellan odlande bönder och samerna i Lapplands rike. Här pratar vi om en del av den svenska historien om samer, fjällbönder och Lappland som vi inte får ta del av i skolan.

I boken får vi ta del av fjällböndernas berättelse om sin och sina förfäders livshistoria men också hur det kommer sig att just de sista fjällbönderna och varför ingen tar över.

Boken är välskriven och det är intressant att ta del av fjällböndernas livsberättelser. Fenomenet fjällägenhet innefattar en otroligt spännande historia och det är med vemod det konstateras att detta är ett utdöende begrepp.

Å andra sidan var livet där ingen dans på rosor förr . Det är lätt att förstå, att när det finns valmöjligheter väljer generationen efter att leva ett annat liv. En del fjällbönder har ändrat inriktning på sin verksamhet och driver inte längre jordbruk. Nu är vägar byggda, det finns traktorer, snöskotrar och annat som idag underlättar livet där uppe och skapar möjlighet för vissa att ge sig in i turistnäringen.

Boken får mina varmaste rekommendationer och jag längtar än mer till min kommande fjällresa.

Fotot är lånat från förlaget VOTUM, där du kan köpa boken

Bokrecension: PANGMAT från Silsjönäs, Emilia Nilsson

Bara titeln väcker mitt intresse. Kanske är det så för att jag själv är jägare och tycker om att laga mat av det som jag av egen kraft har insamlat. Gärna ute, i naturen, i den naturliga miljö där allt ätbart smakar extra gott. Är det vår urkraft som har väckts till liv?

Oavsett vad så bjuder Emilia Nilsson på en fantastisk resa via sin kokbok. Man kan ana doften av röken från öppen eld, doften av kryddor och väl tillagade råvaror från vår Moder Jord. Boken innehåller en blandning av klassiska recept med en extra, lite fräschare tough och sen helt, för mig nya recept.

Det är en charmig blandning av äldre klassiska recept och recept med ett stort nytänkande. Denna blandning gör att boken passar både den äldre och den yngre generationen.

Förutom lockande recept innehåller boken berättelser från Emilias liv på den jämtländska gården som hon tillsammans med två äldre generationer driver. Vi får ta del av berättelser om morfar som var familjens storfiskare och om farmor Berith som för traditionen med att laga kams vidare men också hur gårdens och omgivningens tillgångar förvaltas till kulinariska måltider. Vi bjuds också på tips om vilka maträtter som på bästa sätt kan tillagas utomhus.

”När jag plockar svamp och fyller skafferiet inför vintern, då känner jag mig rik” 

Boken innehåller många användbara recept, allt ifrån gammelfarmors recept på hårda tunnbröd till hur du får en nyskjuten tjädertupp till en smarrig rostbiff.

Det är tilltalande att Emilia som ung tjej har sådan tydlig drivkraft med att ta tillvara på det som djuren och naturen har att erbjuda oss. Även hennes äkta intresse för jakt som en svensk gammal tradition är tilltalande i denna (jakt-)värld där youtubeklippen med snabba skott på arga vildsvin toppar tittarsiffrorna. Utöver det, tilltalar hennes inställning till bra kött! Hon ger oss bilden av det gedigna med att föda upp egna djur för en bra köttkvalitet. En viktig motkraft idag där våra skolbarn serveras billig importerad kyckling från Thailand.

Förutom alla smarriga recept bjuder boken också på faktarutor om till exempel rökning och saltning. Detta blandas med Emilias personliga reflektioner över gården, jakten och lyckan över att tillvarata myrbäret, det kära bäret med så många namn, men som alla vet är skogens guld.

 Det enda jag som ripjägare egentligen saknar i boken, är kanske just ett ”Emilia-recept” på ripa.

 För min egen del har planerna på nästa fjällresa börjat. I den packningen kommer ”Pangmat” att vara det första som ska packas. Jag längtar efter att sätta tänderna i Emilias löjromsvariant av pinnbröd. Tillagad över öppen eld på fjället! Och vem vet, kanske måste jag göra ett stopp på gården Silsjönäs under min färd upp mot fjällens värld.

 Boken får mina starkaste rekommendationer och den är på så många sätt en riktig gåva och en stor källa till inspiration! Tack Emilia Nilsson.

pangmat -bra foto

Bilden är lånad från förlaget som ger ut boken, Jengel

Boken kan köpas via förlaget men även på Adlibris. Slå till direkt!

PS. Min 20-åriga son bläddrade igenom hela boken och gillade alla recept starkt. Han tyckte att det var på riktigt och bra att boken också berättar om vikten av bra kött från djur som har det bra. Han skrattade gott åt receptet Pasta Carbonarisch! När han väl har skjutit den där stora tjädertuppen, så vet han var han kan få tips om att ta tillvara och tillaga den. /Sanna

Bokrecension: ”Inkallning”, av Peter Ekeström

Under sista drevjakten med min lilla wachteltik gjorde jag en inkallning när vi fått beskedet om att jakten skulle avbrytas. Hon var då i närheten och på väg in mot mig. När hon kom fram till mig, klappade jag om henne och sa sen snabbt ”varsågod” och skickade ut henne igen. De två passkyttar som hade mötts upp för att ta sällskap tillbaka gav mig konstiga blickar. Vi började tillsammans gå över en äng. Efter en kortare (på genomjagad mark) sökrunda kom min hund tillbaka mot mig, då börjar jag springa bort från henne vilket gör att hon ökar sitt tempo för att komma ikapp. Efter lite bus och beröm kopplade henne i farten.

Mitt tankesätt har jag fått genom Peter Ekeströms fantastiska böcker om träning av jakthundar. Den senaste boken med titeln ”Inkallning”, vänder sig till jägare som jagar med löshund. Hans metoder passar dock utmärkt för alla varianter av hundar. En hund är en hund, oavsett specialegenskaper som Ekeström säger.

I boken beskriver Ekestsröm hundens språk och hur vi som förare ska vara tydliga i vår kommunikation med våra hundar. Sedan tidigare böcker känner vi igen Ekeströms grundtankar kring fart emot (korrigering) och fart bort (beröm).  En bra grund att utgå i från för att senare få till en bra inkallning. I kommunikationen med hundar är det svart eller vitt som gäller -inga gråa zoner. Inte massor med prat och ord. Tydlighet! Ja, det låter begripligt och vettigt även fast jag kommer på mig själv med att prata med min hund ibland.

”Mitt råd till alla hundägare är: Plocka bort alla onödiga kommandon. För mig och mina hundar gäller egentligen bara tre kommandon-Nej, sitt och kom” (sida 41).

För alla hundägare är just inkallning en svår och tuff utmaning och detta gäller i synnerhet, oss som har jakthundar. Vi ska ju använda hunden till just det som den är framavlad till att göra -att självständigt söka och driva/ställa vilt. Boken beskriver hur man succesivt bygger upp en relation till hunden som gör att den ska finna vinster med att komma till sin ägare. Boken ger läsaren en mängd bra tips och övningar för detta och förklarar relationen mellan följsamhet och inkallning.

Till exempel beskriver Ekeström, att han innan en inkallningsträning börjar med att lära hunden ”bromsen”. När hunden kan sin broms är det sen lättare att få den kontakt som behövs för att lyckas med inkallningen.

Ekeströms bok innehåller hans tankar kring hundar och hundträning. Den ger också mängder med tips på hur man lägger grunden för en bra inkallning. Hans tankesätt och resonemang är logiskt och tilltalande. Det är lätt att hänga med i hans tankegångar. Däremot vet vi alla att det är svårare när vi sen kommer till att öva praktiskt. Boken innehåller därför också konkreta träningsexempel i skogsmiljö under praktisk jakt.

Boken ger en bra grund i hur hundar fungerar. Från den grunden ger Ekeström sen tips på hur man sakta men säkert bygger upp den relationen som krävs för att få till en bra inkallning. Boken innehåller även flera tips och konkreta övningar på hur man kan träna detta under praktisk jakt. Så, med denna bok i sin mentala ryggsäck, vill jag påstå att du som jägare/hundägare har mycket goda förutsättningar för att lyckas med inkallning av din bästa vän, även när denna gör det som den tycker allra mest om-jaga.

I hundträningssammanhang brukar man prata om hårda eller mjuka metoder. Min uppfattning är att Ekeström står i en egen kategori. Varken hård eller mjuk. Hans metoder är tydliga och logiska! Väldigt tilltalande, om ni frågar mig.

Det är väl ingen slump direkt att det just är Peter Ekeström som tillsammans Evelina Åslund Bäck är programledare för SVT:s TV-program ”Jaktliv”.

Boken får mina starkaste rekommendationer! /Sanna

Inkallning

Boken är utgiven 2019, av förlaget Settern

Foto är lånat från förlaget.

Recension av Hundskolan-grundlydnad och skötsel, av Peter Ekeström

Hundskolan-foto

Återigen blir jag betagen av Ekeströms tankar kring hundar och hundars fostran. Den gamla, men då helt nytänkande slagdängan från 70-talet som myntades av Anders Hallgren (hundpsykolog) om att ”lydiga hundar är lyckliga hundar”, kanske Ekeström skriver om till att ”fostrade jakthundar är lyckligare jakthundar”?

 

För hela boken genomsyras av idéen om att en jaktgalen hund, s.k jaktidiot, faktiskt kan bli en hund som man har en bra relation till, som söker upp en i skogen, som kommer på en inkallning och som man har roligt tillsammans med även utanför jaktsäsongen. Ekeström bidrar till att slå sönder inställningen om att jakthundar inte kan fostras eller att de ska sitta i hundgårdar 24/7. En hund är en hund oavsett vilken inriktning (jakt, bruks, vall, sällskap) den har och de har alla samma grundläggande behov.  Tilltalande inställning!

 

I bokens första kapitel får vi som läsare en inblick i hur vi kan förstå hunden genom att läsa deras signaler och kroppsspråk. Detta både vad som gäller i mötet med oss människor men också i mötet med andra hundar. Att kunna läsa hundens signaler är en viktig grund för en bra fortsättning där vi vill ha kontakt och en god relation med hunden, men även hur detta hänger samman med jakten. De många fotografierna i boken illustrerar och tydliggör vad Ekeström menar.

 

Boken leder oss vidare till vår egen roll som hundförare och vad det innebär med ett gott ledarskap. Ekeström poängterar också betydelsen av att leka med sin hund och på så vis vara en god ledare som det händer roliga saker kring. En sådan person vill man ju vara nära.

 

Givetvis innehåller boken ett kapitel om hur man ska lägga en bra grund när man har fått hem sin valp. Här finns många bra och handfasta tips! Detta leder oss sedan till jägarens största utmaning-inkallning! Även här medföljer många handfasta tips och förklaringar till varför vissa övningar är viktiga i grunden, för att i framtiden få till bra inkallningar och en bra kontakt med hunden. Dessa övningar är enkla att begripa och utföra.

 

”En fungerande inkallning på en jaktmaskin. Bättre känsla finns knappast för en hundförare”

 

Utöver detta får man som läsare en mängd tips på bra aktiveringar som är nyttiga och stimulerande för hunden, men även varför de ska utföras.

 

Då Ekeström själv är erfaren jägare och hundförare av jakthund, kan man tro att boken endast vänder sig till jägare men jag vill nog påstå att alla hundägare får ut väldigt mycket bra av att läsa denna bok. En hund är som sagt en hund oavsett vad den är avlad till att göra. Ekeström är dessutom ingen färsking i hundbranschen, man kan nog påstå att han vet vad han talar om.

 

Boken får mina starkaste rekommendationer! Själv tänker jag rensa bokhyllan från alla gamla hundböcker jag har, då jag har insett att det räcker med en-Hundskolan av Peter Ekeström. TACK!

Fotot är lånat från Settern förlag som även ger ut och säljer boken.

 

Recension av boken ”Jakt på vildsvin”, av Peter Ekeström

Foto-Jakt på vildsvin

Foto: Lånat från Bokförlaget Settern

När jag som ung hagelskytt jagade rådjur med pappa på vännernas gård nere i Småland fick jag en brenneckekula i fickan. ”Det är inte lagligt, men du måste ha den ifall det kommer vildsvin”! På granngården fanns nämligen ett vildsvinshägn och det var många smitningar därifrån. Vi såg dem aldrig då men pappa sa att han hade hört ett grymtade.

Idag är jag på samma gård och jagar med min son och på gårdens marker finns nu en väletablerad vildsvinsstam. Där har vi upplevt fantastiska vildsvinsjakter med kunniga vildsvinsjägare och duktiga hundar.

Så, jag har vuxit upp med en generation duktiga jägare men som inte har kunskap om hur man jagar vildsvin. Nu delar jag jaktupplevelser med min son, som går ett jaktgymnasium där han får ganska god kunskap om vildsvin och vildsvinsjakt. Men den största delen av jägarkåren är äldre än min son och behovet av att lära sig hur vildsvinen fungerar och hur man på bästa sätt jagar dem är stort. Det är därför mycket välkommet med denna bok av Peter Ekeström.

Trots att detta fascinerande djur, idag är väletablerat i stora delar av landet, finns många funderingar kring hur de lever, vad de äter, hur de sprider sig och hur man på bästa sätt kan jaga och förvalta det. Aldrig har vi hört så många myter om något annat djur som om vildsvinet. Myter som Ekeström genom boken så tacksamt tar död på.

För en lyckad jakt och förvaltning av ett djur behövs kunskap om det. Ekeströms bok ger oss läsare en grundläggande kunskap om vildsvin, vilket jag är övertygad om, kommer att förbättra jaktlyckan på detta vilt.

I boken beskrivs olika former av jakt på vildsvin. Där får läsaren ta del av de olika formerna av vildsvinsjakt, men även när och hur de olika formerna ska bedrivas. Utöver detta får man som läsare många praktiska och handfasta tips att tänka på för en effektiv jakt.

Ekeström delar väldigt generöst med sig av den erfarenhet och gedigna kunskap som han genom många år av aktiv vildsvinsjakt, men även många år som jakthundstränare, har samlat på sig.

Det är ju lite speciella utmaningar man som vildsvinsjägare, med eller utan hund, står inför och jag är övertygad om att boken bidrar till att ge jägare lite bättre förutsättningar för att lyckas med jakten av vildsvin.

En hundförare som störtar in mot ett fast stånd i hopp att snabbt komma till skott, ger samtidigt hunden ett enormt stöd i ryggen. Det får hunden att gå in närmare mot vildsvinet, vilket direkt ökar skaderisken vid ett utfall.”

Så, avslutningsvis konstateras att innehållet i boken ger oss jägare en bra bild av vildsvinet, vildsvinsjakt och vildsvinshundar. Boken ger nya vildsvinsjägare en bra bas att stå på inför kommande vildsvinsjakter, men jag är övertygad om att boken har mycket att tillföra även till de som redan har jagat vildsvin en del.

Kan hända är denna bok ett bra komplement till avklarad jägarexamen, eller som en perfekt present till den erfarna jägaren som man redan köpt termos, vantar, ryggsäck och annat jaktligt till.

Boken får mina starkaste rekommendationer /Sanna Graan

Boken ges ut och säljs av Bokförlaget Settern

Recension av boken ”Med passion för det vilda” Helena Lyckoskog

 

Att själv känna en ”passion för det vilda” gör att det pirrar lite extra i magen när pärmarna till Helena Lyckoskogs nyutgivna bok med just titeln ”Med passion för det vilda” öppnas. Ledorden på pärmens framsida ”jakten-hundarna-maten” ger läsaren en hint om vad som komma skall. Detta är Lyckoskogs första utgivna bok och redan inledningsvis har författaren lyckats sätta ord på det där magiska, passionerade och vackra som jag, liksom många andra jägare, känner igen och strävar efter att gång på gång få uppleva men sällan finner orden till att beskriva för den oinvigde. Inledningsvis beskriver författaren sin dragning och lockelse till naturen och hur detta har lett henne in på jakt.

Boken har ett väldigt smakfullt innehåll. I de första kapitlen får läsaren tips på bra övningar och vad man ska tänka på när man formar sin hund från valp till jakthund. Traditionellt är just jägarkåren inte de som toppar listan på hunduppfostran och här kan du som läsare (jägare) få många matnyttiga tips på hur du lägger en bra grund och vad du ska göra för att få en bra lydnad i skogen men även hur du ska kunna förebygga skador för din hårt arbetande jakthund. Är du en person som tillbringat mycket tid på en brukshundklubb kanske just detta kapitel inte ger dig så mycket, utan då kan du gå vidare till kapitlet där alla jakthundssorter presenteras. Läsaren får här en inblick i vilka grupper av jakthundar som finns och vad de används till.

I nästkommande kapitel får vi läsare en stor inblick i det ack så viktiga momentet viltspår. Här framträder författarens kompetens tydligt och hon delar generöst med sig av den och förmedlar samtidigt vikten av att som jägare måna om viltvården och respekten inför de vilda djuren i vår natur. Att lära sin hund gå viltspår är, förutom en stimulerande aktivitet för hunden, en god samhällsinsats. Det är dessutom roligt att göra saker tillsammans med sin hund.

Detta får vi sedan höra mer om i kapitlet där jägare i Sverige berättar om relationen till sin jakthund. Här framträder den förändrande bilden av jakthunden tydligt mot hur det var förr. Med värme och kärlek får vi berättelser om hur jägare och hund samarbetar i skogen för att sedan dela ett familjeliv på hemmaplan. Det blir inte en dålig jakthund om den får bo inne med familjen och tränas i grundlydnad!

Boken leder oss sedan vidare in på en kort presentation av våra svenska djur i skogen. Är du nybörjare i ämnet har du en del att hämta här. Du som erfaren jägare kan även snappa upp en hel del kunskap om våra svenska djur. Det var kanske många år sedan du tog din jägarexamen?

Trots denna passion för naturen och det fina samarbetet med jakthunden så går ju ändå jakten ut på att fälla vilt. Lyckan med det är mycket men en del är ju faktiskt att man får mat med sig hem. Lyckoskog delar med sig av några recept och de är enligt mig lite utanför de traditionella ramarna. Här presenteras recept på annat än bara stek, kokt potatis och sås även fast det också är väldigt gott!

Lyckoskog avslutar sin bok med att beskriva En jägares ansvar. Här vill hon återigen poängtera vikten av viltvård och ger en beskrivning av hur hon på hemmaplan vidtar vissa åtgärder för att underlätta för djuren i det vilda. Om inte annat påminns vi om vikten av att övningsskjuta regelbundet.

Lyckoskog lyckas verkligen förmedla sin passion för det vilda. Allt från när hon som barn åt matsäcken vid sjön, under fisketuren med sin pappa, till en nylagad stek från egenskjutet vilt. Det är inspirerande att läsa hennes beskrivning om hur naturintresset lett vidare till ett hundintresse som i sin tur lett in på jakt och allt vad det innebär. Det är en njutning av ta del av detta, att ta del av alla vackra foton, att ta del av mångsidigheten med jakt.

Är du själv jägare kommer du att känna igen dig och du kan ta till dig av träningstips och recept. Är du inte jägare kan du njuta av vackra bilder men också få en inblick i vad det är som gör att en stor del av den svenska befolkningen ägnar sig åt detta, ibland omdiskuterade  fritidsintresse och vad det är som får oss att gå upp tidigt för att rasta hundar, sätta oss i skogen, att lägga mycket av fritiden i skog och mark, att gå i skogen och skvätta ut blod och dra viltdelar, att sitta i ett jakttorn i flera timmar och vänta. Kanske får du dina svar av boken?

Styrkan i boken är att Lyckoskog lyckas förmedla det fina och genuina med jakten. Att jakt inte bara är att gå ut i skogen och skjuta djur för att mat med sig hem. Innebörden i att en jägare faktiskt är en djur- och naturvän: ” Jag har även ett genuint intresse för viltvård, vilket också är en av anledningarna till att jag blev intresserad av jakten. Det kan för många verka obegripligt-att en jägare som skjuter djur också är intresserad av djurens utveckling och välmående-men det är en oerhört stor del av innebörden av att var jägare” (sid 8).

Kanske är det just detta citat som gör att en önskan väcks i mig. En önskan om att alla nyexaminerade jägare ska läsa denna bok som ett komplement till all den andra kunskap och fakta jägarexamen ger.

Utöver allt detta är det värt att nämna att boken gör sig mycket bra som en ren njutning att sitta med i soffan och bläddra i, gärna med en kopp te.

 

med_passion_for_det_vilda_mockup-510x513

Bilden är lånad från Klickerförlaget som är det förlag som har gett ut boken och där du kan köpa boken.

Boken kan även köpas på Ad Libris.

Susanna Graan Östlund

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑