Bara titeln väcker mitt intresse. Kanske är det så för att jag själv är jägare och tycker om att laga mat av det som jag av egen kraft har insamlat. Gärna ute, i naturen, i den naturliga miljö där allt ätbart smakar extra gott. Är det vår urkraft som har väckts till liv?

Oavsett vad så bjuder Emilia Nilsson på en fantastisk resa via sin kokbok. Man kan ana doften av röken från öppen eld, doften av kryddor och väl tillagade råvaror från vår Moder Jord. Boken innehåller en blandning av klassiska recept med en extra, lite fräschare tough och sen helt, för mig nya recept.

Det är en charmig blandning av äldre klassiska recept och recept med ett stort nytänkande. Denna blandning gör att boken passar både den äldre och den yngre generationen.

Förutom lockande recept innehåller boken berättelser från Emilias liv på den jämtländska gården som hon tillsammans med två äldre generationer driver. Vi får ta del av berättelser om morfar som var familjens storfiskare och om farmor Berith som för traditionen med att laga kams vidare men också hur gårdens och omgivningens tillgångar förvaltas till kulinariska måltider. Vi bjuds också på tips om vilka maträtter som på bästa sätt kan tillagas utomhus.

”När jag plockar svamp och fyller skafferiet inför vintern, då känner jag mig rik” 

Boken innehåller många användbara recept, allt ifrån gammelfarmors recept på hårda tunnbröd till hur du får en nyskjuten tjädertupp till en smarrig rostbiff.

Det är tilltalande att Emilia som ung tjej har sådan tydlig drivkraft med att ta tillvara på det som djuren och naturen har att erbjuda oss. Även hennes äkta intresse för jakt som en svensk gammal tradition är tilltalande i denna (jakt-)värld där youtubeklippen med snabba skott på arga vildsvin toppar tittarsiffrorna. Utöver det, tilltalar hennes inställning till bra kött! Hon ger oss bilden av det gedigna med att föda upp egna djur för en bra köttkvalitet. En viktig motkraft idag där våra skolbarn serveras billig importerad kyckling från Thailand.

Förutom alla smarriga recept bjuder boken också på faktarutor om till exempel rökning och saltning. Detta blandas med Emilias personliga reflektioner över gården, jakten och lyckan över att tillvarata myrbäret, det kära bäret med så många namn, men som alla vet är skogens guld.

 Det enda jag som ripjägare egentligen saknar i boken, är kanske just ett ”Emilia-recept” på ripa.

 För min egen del har planerna på nästa fjällresa börjat. I den packningen kommer ”Pangmat” att vara det första som ska packas. Jag längtar efter att sätta tänderna i Emilias löjromsvariant av pinnbröd. Tillagad över öppen eld på fjället! Och vem vet, kanske måste jag göra ett stopp på gården Silsjönäs under min färd upp mot fjällens värld.

 Boken får mina starkaste rekommendationer och den är på så många sätt en riktig gåva och en stor källa till inspiration! Tack Emilia Nilsson.

pangmat -bra foto

Bilden är lånad från förlaget som ger ut boken, Jengel

Boken kan köpas via förlaget men även på Adlibris. Slå till direkt!

PS. Min 20-åriga son bläddrade igenom hela boken och gillade alla recept starkt. Han tyckte att det var på riktigt och bra att boken också berättar om vikten av bra kött från djur som har det bra. Han skrattade gott åt receptet Pasta Carbonarisch! När han väl har skjutit den där stora tjädertuppen, så vet han var han kan få tips om att ta tillvara och tillaga den. /Sanna