Jaktligt och Hjärtligt

Så många timmar som jag har suttit där i kojan och glott. Inte har det hänt mycket fast vi vet att grisarna är där. Ikväll blev jag sugen på att sätta mig en stund. När jag sitter där så tänker jag att det är ingen bra kväll att skjuta på. Maken borta, sonen borta och Janne som har kojan är borta.

Sen knakar det bakom mig och jag hör att det är grisar som kommer. Vågar knappt andas och jag hör mina hjärtslag väldigt högt. Sen är det tyst rätt länge och jag tänker att de stack. Sen smäller det till i ett träd bakom åteln. Ser ingenting men hör att en fågel lyfter. Kan det ha varit den som lät så mycket? Men nej då. Två grisar kommer från helt oväntat håll in på åteln och börjar käka. Jag ser att  ingen har dragna spenar och inga andra grisar finns i närheten. De två går där och håller faktiskt ett bra avstånd till varandra. Den ena ställer sig sen bakom ett träd och den andra försvinner åt höger bort men vänder sen och kommer tillbaka. Den står med bredsidan mot mig. Perfekt läge! Trots att jag har svårt att få hjälp så tänker jag inte missa denna chans. Knäpper av och grisen skriker till och rusar iväg.

Jag sitter helt still fast hjärtat är på väg ut. Skickar ett sms till eftersöksjägaren som jag har anlitat för kvällen. Skriver att jag har skjutit på en gris, han får vara redo och att jag ska ut och kolla om den ligger.

Fy, fan vad läskigt att gå ut och spana. Men, klok som jag är så hade jag en superstark ficklampa med mig. Tände den med mina skakande händer och ser att den ligger bara ett par meter från maten. Jippie! Äntligen!!! 

Sen fick jag åka hem och hämta min dotter och hennes kompis för att hjälpa mig att bära in den till bilen. Tack och lov för dessa coola tjejer som inte bangar för blod och döda djur. Det är tungt att släpa gris! Denna gylta vägde runt 50-60 kilo. Hittade ingen våg hemma.

Nu är jag riktigt glad. 

Tackar Håkan för hjälpen som kom över och fick hjälpa mig så urtagningen blev bra. Jag har lite kvar att lära just med det. /Sanna 

Svenska Jägareförbundets nätverk för kvinnor, JAQT hade träff fredag till lördag på Öster Malma.

Så tacksam för att jag, i min roll som Länskommunikatör fick möjlighet att delta.  

Bara att vara på Öster Malma är härligt tycker jag. Att dessutom få hänga med trevliga tjejer som har samma intresse var grädde på moset. Jäklar vilka tjejer det finns!

Som jagande tjej är man inte direkt bortskämd med att stöta på andra jagande tjejer. Varken i skogen eller på skjutbanorna. 

Syftet med detta möte var att följa upp hur det har gått att nå de mål som sattes upp för två år sedan. Utvärdera, kolla statistik, byta erfarenheter och sätta nya mål.

Av alla medlemmar i Svenska Jägareförbundet är 8,7% kvinnor. De senaste åren har det skett en ökning men det är ändå ganska lite. Av alla som löser statligt jaktkort i Sverige är 6,5% kvinnor. Så jakten speglar inte alls normalsamhället. Kanske inte så konstigt då jakt enligt tradition är en manlig syssla. Men nu är det nya tider och det är dags att förändra. 

Kul att det ändras! Hoppas att det ändras mer och att fler kvinnor förstår charmen med att jaga. 

God middag på slottet är ju aldrig fel. Dovhjort smakar bra!

Tack för att JAQT finns. Det är en bra väg in i förbundet för jagande tjejer.

 På sikt kommer JAQT inte att behöva finnas för då är det normal och vanligt med jagande kvinnor, hoppas vi! 

Trevlig helg och ut och jaga med er! /Sanna 

Vilken härlig dag! Solen skiner 😊

Jag tog mig en semesterdag i dag för att hinna med…Här hemma pågår köksrenovering för fullt och i dag är det sista dagen vi har snickare och hantverkare här. I dag eller ikväll ska det vara klart 👍

Passade på att ta med dogsen ut på ängen och låta dom springa lite lösa och passa på att boosta d-vitamin 🌞

Längtar så otroligt mycket efter att ut och jaga..bara vara ute och hinna slappna av och fundera lite! Tänk att man lärt sig det…att känna lugnet när man går ut 😊 och att det tog 40 år att inse hur underbart det är 🙄.

/Madde

Ja dagarna går och jag har varit ute alldeles för lite på jakt 😏 Tyvärr har jag missat några roliga jakter. Men tur är väl att man faktiskt kan jaga året runt 😊 Hade velat hunnit släppa Siwan lite mer. Två kvällar i rad nu har hon smitit ut på vår baksida och hittat nåt spännande  (som jag tyvärr inte sett vad det är) och sprungit runt i skogen och SKÄLLT 😊 Ja tänka sig att Siwan skällt. Så roligt och jag blir ännu mer sugen på att ut och jaga med henne.

Nåväl..vi har ett spännande år framför oss! Jag och Sanna ska träffas nästa vecka och smida jaktplaner. Tror att 2017 blir tjejernas jaktår…😊 Och i september har jag ju min 40-årspresent att se fram emot -Ripjakt i Bruksvallarna…Mjaarå 😂

Jag är glad att min facebookgrupp Pangbrudar i Uppland har blivit ”stor”. Ibland kommer det in kunder på jobbet…både män och kvinnor…som frågar om det är jag som är Madde som håller i pangbrudar 😊 Jättekul tycker jag 👍

/Madde

Nu finns det lite uppdaterad info om Madde under fliken Madde och om Sanna under fliken Sanna.

Jag hade verkligen trott att förkylningen skulle lägga sig till helgen. Fel, hade jag. Hostningar, huvudvärk och febersvettningar hänger sig kvar.

Blev inbjuden på jakt lördag och hade räknat med att vara med. Ställde klockan för att gå upp och känna efter. Vaknade helt igenkorkad med huvudvärk och insåg att det skulle vara jäkligt dumt att sitta på pass i minus 8 grader. Så jag skickade ett sms till Janne och meddelade att jag inte kommer. Fan, vad det svider. Ville så gärna. Men hösten har varit jobbig för mig och mina förkylningar som hänger sig kvar. Jakterna i Småland utfördes i kyla, snö, regn och blåst när jag var förkyld och det var säkert inte jättebra för hälsan.

Så, idag fattade jag detta mogna beslutet att stanna hemma. Men det svider och gör ont! Kokar häxbrygd med citron och ingefära istället. Suck, hälsar en snorig och sur Sanna

Det här med äppelträd i trädgården kan man se på många olika sätt. Kanske kan det vara en lyx med så mycket äpplen, men det kan också vara lite stressande.

Hemma hos oss har det alltid varit lite av en stress! Vi gör väldigt sällan något med våra äpplen men vi tänker på allt man göra ibland. Fast sedan några år tillbaka så ligger bara äpplena där utan att vi tar reda på ett enda äpple. Dåligt husmors-agerande!!!!!

Det dåliga samvetet gnager så fort vi ser alla dessa äpplen bara ligga där. Tills vi upptäckte att vi glädjer rådjur och harar. De är där och käkar varje kväll!

För några år sedan var det ett par tuffa vintrar och då hade vi trädgården full av rådjur. Vi till och med gick ut skottade bort snö för att de skulle komma åt äpplena bättre. Så istället för att ha dåligt samvete över våra äpplen ser vi oss själva numer som djurvänner /viltvårdare som stöttar de vilda djuren i naturen.

Så, hos oss i Funbo har rådjuren det bra på vintertid, de vet var de kan käka. Å, visst kommer jägaren i mig fram när jag ser den otroligt fina bocken stå där och käka 20 meter från huset. Tanken på ett enkelt skott för att fälla en stilig bock uppkommer. Men nej, det är ingen rolig jakt. Det är nog bara Runar som tycker det!

Jaktliga och hjärtliga hälsningar från Sanna

Killarna drog iväg på jakt på annan mark. Jag stannade på gården eftersom jag har blivit förkyld och behövde ta det lite lugnt. Dessutom är det mysigt att vara kvar med vännerna.

Fast suget efter hjort gjorde att jag och Nenne tog en lite smygrunda för att spana. Dessvärre hittade vi dem inte.

På en åker sprang tre rådjur runt och busade och käkade. Långt håll men de närmade oss sakta men säkert. La upp bössan på käppen och var redo. På 200 meter stannade de och maten var tydligen väldigt god där för sen kom de inte närmare. Lite spännande att ändå stå och vänta in dem. Fast denna dag tröt tålamodet och vi lämnade dem ätande i lugn och ro denna dag.

Åkte hem och fodrade fåren sen blev det middag hos Tintin med familj. Underbart liv, här i Småland. Alla barnen och fina vänner. 

Sanna

Tre små prickar kan anas där borta. Foto: Världens bästa Nenne 

När man får höra skvaller på byn om att det står en flock hjortar på jaktmarken i närheten, är det bara att snabbt planera en spontan jakt. 

Att de andra gästerna hade en labbe med sig gjorde ju att vi dessutom fick en spontan stöthund! 

Jag (Sanna) min son och systerson grabbade bössorna och hunden och drog iväg. ”Men hunden kan inte jaga”, sa Beth. Vi tänkte att han rör sig ju i alla fall i skogen.

Killarna placerade ut sig och jag gick med hunden. Alla hundar kan jaga! Han visade med sin reaktion att spåren i snön var färska. Jag gick ner på en åker men såg sen flocken röra sig inne i dungen. Hunden och jag gick sen in i den dungen och följde spåren. Jäklar vad kul det är att jaga i snö! Hunden gav till ett skall men eftersom han ”inte jagar” så fattade jag inte att det var en markering på mycket färska spår. Hunden sprang sen på flocken med hjort och stötte ut dem i en jäkla fart till killarna. Det gick lite för fort så ingen fick till något bra skottillfälle. Så här i efterhand borde jag ha kopplat hunden vid hans första skall för att inte stöta dem så hårt.

Men, det roliga är ju att det var väldigt nära att en hjort blev fälld under dessa spontana förhållanden med en hund som inte jagar.

Så, jäkla roligt var detta. Och underbart vackert i den snötäckta skogen!

Sanna