Så många timmar som jag har suttit där i kojan och glott. Inte har det hänt mycket fast vi vet att grisarna är där. Ikväll blev jag sugen på att sätta mig en stund. När jag sitter där så tänker jag att det är ingen bra kväll att skjuta på. Maken borta, sonen borta och Janne som har kojan är borta.

Sen knakar det bakom mig och jag hör att det är grisar som kommer. Vågar knappt andas och jag hör mina hjärtslag väldigt högt. Sen är det tyst rätt länge och jag tänker att de stack. Sen smäller det till i ett träd bakom åteln. Ser ingenting men hör att en fågel lyfter. Kan det ha varit den som lät så mycket? Men nej då. Två grisar kommer från helt oväntat håll in på åteln och börjar käka. Jag ser att  ingen har dragna spenar och inga andra grisar finns i närheten. De två går där och håller faktiskt ett bra avstånd till varandra. Den ena ställer sig sen bakom ett träd och den andra försvinner åt höger bort men vänder sen och kommer tillbaka. Den står med bredsidan mot mig. Perfekt läge! Trots att jag har svårt att få hjälp så tänker jag inte missa denna chans. Knäpper av och grisen skriker till och rusar iväg.

Jag sitter helt still fast hjärtat är på väg ut. Skickar ett sms till eftersöksjägaren som jag har anlitat för kvällen. Skriver att jag har skjutit på en gris, han får vara redo och att jag ska ut och kolla om den ligger.

Fy, fan vad läskigt att gå ut och spana. Men, klok som jag är så hade jag en superstark ficklampa med mig. Tände den med mina skakande händer och ser att den ligger bara ett par meter från maten. Jippie! Äntligen!!! 

Sen fick jag åka hem och hämta min dotter och hennes kompis för att hjälpa mig att bära in den till bilen. Tack och lov för dessa coola tjejer som inte bangar för blod och döda djur. Det är tungt att släpa gris! Denna gylta vägde runt 50-60 kilo. Hittade ingen våg hemma.

Nu är jag riktigt glad. 


Tackar Håkan för hjälpen som kom över och fick hjälpa mig så urtagningen blev bra. Jag har lite kvar att lära just med det. /Sanna