Jaktligt och Hjärtligt

Min mamma var den som tog jaktintresset till familjen. Min morfar och hans far har alltid haft jakten med sig. Även de hade den korthåriga taxen som intresse och förde över kärleken till den till min mamma. Så vår första tax införskaffades när jag var 3 år. Sen dess har det alltid funnits en eller fler taxar i vårt hem.

Mamma hade hunden som intresse och sköt inga djur då hon inte gillade att skjuta. Pappa fick stå för den biten. Ett antal taxar har vi följt genom åren. De har gjort allt från att åka i dockvagn till att jaga rådjur.

Min första rådjursjakt var jag med på när jag var 5 eller 6 år. Mamma och  min syster gick med taxarna och släppte en av dem som började driva rådjur. Två rådjur sprang mot mig och pappa och ett blev skjutet. Jag tyckte så klart att det var både kul, spännande och lite läskigt.

Sen dess har jag hängt med till och från under min uppväxt. Jag tog jägarexamen när jag var 18 eller 19 år och hängde med då och då i pappas jaktlag. Var jag inte med på jakten fick jag ibland bli hämtad för att koppla en av våra taxar när de skjutit rådjur för henne och pappa inte hann fram i tid. Hon släppte in fram någon utanför familjen. Taxar är små men ack så stora i såna lägen. Där stod 3-4 karlar runt rådjuret och kunde inte gå fram.

Själv har jag ingen egen tax även att det var nära att jag köpte en när jag var 22 år. Men då stack jag till London istället. Fast kanske är det ingen slump att jag har fallit lite för den slovenska kopoven.

Hittade ett gammalt foto från en jakt med en av våra taxar. Jag var i 20-års åldern och levde ett glatt studentliv då. Just den perioden var jag inte med på så många jakter utan hängde mest på krogen och jagade något helt annat.

Jag har samma bössa då som nu. Jag fick den av pappa. Han sa att om jag klarade provet för lerduvor på en gång skulle jag få en hagelbössa. Å, det klarade jag såklart!

Tänk, att på den tiden fanns det inte jaktkläder för tjejer. Jag vet att jag fick köpa ett par väldigt små byxor (herrstorlek) som affären inte blev av med. Fick dem för en billig peng.

Det är sååå skönt att det finns specifika damkläder nu. Det är hemskt att behöva gå runt i kläder som inte sitter bra. Jag vet att jag skrev en insändare i ”Jaktmarker och Fiskevatten” då för att jag var sur att det inte fanns damkläder för jakt.

Snart är det helg-ut och jaga med er! /Sanna

Idag fick vi äntligen jaga tillsammans jag och Madde. Jag fick hänga med hennes jaktlag i Finsta. Möte klockan 8.00 med trevliga jägare och utdelning av pass. Älg och gris gällde i första såten. Förväntningarna var höga eftersom vi såg ko med kalv precis i närheten på väg till träffen.

Madde och jag fick torn bredvid varandra och jag kunde ibland skymta hennes oranga mössa. Solen sken som tur var och värmde oss faktiskt. 2 hundar sökte och vi följde med spänning rapporteringen från hundförarna. En av hundarna var väldigt nära oss och följde en ensam ko ur mark. Madde fick se älgkon men det skulle inte skjutas idag.

Efter denna såt var fötterna kalla och vi återsamlades för korvgrillning. Madde och jag hängde vid brasan för att få så mycket värme som möjligt. Vi grillade viltkorv som tillverkats av skjutet vilt från våra småländska och skånska vänner.

Sen blev det utdelning av pass och lite genomgång. I denna såt skulle det släppas hundar som vi även kunde skjuta rådjur för. Bland andra skulle Madde gå med hennes lilla spanjorska Siwan.

Någon var väldigt intresserad av kartan vid utdelning av pass. Så söt!

Så Madde gick och pulsade i snön med Siwan (tur att hon är vältränad). Jag fick pass nummer 20. På väg till tornet såg jag otroligt mycket spår av rådjur. Sen upp i tornet. Ganska snart hörde jag en hund driva och det var spännande ett tag men det gick inte ut till mig. Det rapporterades av obsar av rådjur men inget skott hördes. Efter ett par timmar  utan skott bröt alla förutom jag och två andra skyttar som satt längre bort. Hundförarna skulle gå igenom lite snabbt med hundarna mot oss. Madde sa att hon närmade sig mig och Anna och jag frös då så mycket att mina ben skakade. Plötsligt hör jag att Klas rapporterar att pass 20 har rådjur på pass. Jag vrider blicken åt höger och ser get med två kid komma ut på åkern. De vandrar sakta åt mitt håll och ställer sig med fin bredsida mot mig. Dock står kiden helt bredvid varandra så jag kan inte skjuta. Sen börjar de skutta iväg och jag chansar och visslar och då stannar de upp alla tre och jag skjuter den ena kidet. Äntligen, där satt den!

Dock gick den ca 20 meter in i en tät gransamling och känslan innan man vet att den ligger är alltid lite jobbig. Men jag såg två av rådjuren lämna granarna så jag kände mig rätt säker på att ena kidet skulle ligga där. Jag väntade in Madde, Siwan och jaktledaren och sen gick vi in mot granarna. Siwan spårade från skottplatsen. Ett litet voff från Siwan bekräftade att kidet låg där under en gran. Sååå jäkla skönt! Skottet hade dock tagit lite långt bak så det blev faktiskt en träff en vomen. Men det viktigaste var att den faktiskt var död.

Så dagen avslutades på ett mycket bra sätt. Solen har skinit och vi har haft det sååå trevligt. Trevliga människor och bra hundar. Det var ju såklart kul att jag fick skjuta och dessutom när Madde och Siwan stött fram dem åt mig. Stort tack för en fantastisk dag! /Sanna

Under höstlovet var min son hos en klasskompis på Åland och jagade. Han kom med 4 knipor och jag blev lite ställd.

Jag fullkomligt älskar fåglar men då att jaga eller spana på dem. Att äta dem är jag mindre bra på och framförallt då att tillaga dem.

Tack och lov finns ju facebook och jag ställde frågan om hur man kan tillaga knipa i en grupp för fågeljägare. Så klart fick bra tips. Dels ska de hängmöras och sen är det godaste att göra en gryta av kniporna. Så här:

Tärna upp bröstbitarna. Ha i lök, morot, viltkrydda , salt, peppar, torkade plommon äpple, och en skvätt kalvfond, låt koka minst en timme. Tillsätt grädde och smaka av. Serveras med kokt potatis alt ris.

Så, detta ska jag ju verkligen testa. Nu ligger de i frysen och väntar på rätt tillfälle bara. Det är ju roligt att testa lite nytt. /Sanna

Hur kommer det sig att det regnar så mycket i Småland när vi äntligen är där och jagar? Hur blöt kan snö egentligen vara? Hur mycket regn tål egentligen vattenavstötande jaktkläder? Varför ligger jag inte i en soffa under en pläd en sån här dag?

Frågorna är många när man sitter där och väntar i regn, snö och storm. Men ändå sitter man där. För trots att man inte hör hunden på grund av blåsten kan den ju faktiskt ha ett upptag. Trots att regnet letar sig in i nacken, ner på ryggen så kan det komma både älg och gris. Trots att händerna är både kalla och blöta och kikarsiktet har droppar på sig, så är det ju så spännande!

Erfarenheten från förra jakthelgen i Småland är ju att trots skitväder blev det en superlyckad jakt. Så, vi sitter kvar.

Å, visst kom det utdelning. Bra drev av duktiga hundar. Två rådjur och två grisar ligger.

Till och med jag fick osäkra bössan och sikta på 6 smågrisar som kommer knallande förbi mitt torn. Dock på lite för långt avstånd och i lite för högt gräs så inget skott avlossades. Men gänget knallade förbi vår eminenta jaktledare Lasse som fick skjuta en av dem.

Så trots ett jäkla skitväder fick vi fantastiska jakter och ett underbart umgänge med våra vänner. Att det sen blev god mat och gott vin gjorde det hela än mer härligt.

I en såt fick jag sällskap av denne lille gosse som börjar bli intresserad av jakt. Roligt att introducera nästa generation jägare. Vi satt i ett högt torn och hade blåsten i nacken och ösregn på oss. Han hade lovat att vara tyst hela tiden och det var han. Han gnällde inte en enda gång. Men en såt räckte för honom.

Tack till alla inblandade. Vi återkommer! /Sanna

I går kom min ena syster över för att vi skulle gå igenom 2 stora säckar med fotografier och annat efter våra föräldrar…som lämnat oss alldeles för tidigt ❤

Det blev mycket skratt och många tårar. Jag vill dela med mig av ett familjeporträtt…så här ser ALLA våra familjeporträtt ut…Jag grinar på ALLA 😂 Kan inte ha varit lätt att vara min mamma och pappa 😉

Här är vi! Mina 2 stora systrar och mor och far 😍 och jag 😂

I dag var det fantastiskt väder…så jag passade på att ta med mig en jaktkompis ut i skogen för att släppa Siwan.

Solen sken och Siwan var het 😍 Vi gick på in i såten men hon fick inte upp nåt riktigt bra spår.

När vi var halvvägs in i såten stannade vi och skytten förflyttade sig till ett annat ställe. Då såg jag det jag fasade för: Färsk och varm grislega 😨 Med alldeles färskt bajs! Jag är livrädd att stöta på gris i grantätningen 😂 Så vi väntade ett tag och gick på…men Siwan fick inte upp nåt.

När vi nästan var framme vid skytten såg vi färska älgspår som Siwan blev väldigt het på. Men…Det blev inget…förutom en skön och härlig dag i skog och solsken 🐗🌞

Nu laddar jag för en trevlig kväll med min syster yster 😍

/Madde

Åh då har jag fått sett vår underbara Ojsan igen ❤ Längst upp till höger ligger hon och bara väntar 😊

Vi var där för 1 vecka sen och jösses vad det händer grejer på 1 vecka 😨

I morgon ska jag släppa Siwan och se om hon kan få upp nåt spår 😏

Tack och godnatt från Madde

I  kväll har vi haft event i butiken 😊 Fantastiska Paula Lindgren och hennes Daniel kom.

Julmusik spelades i högtalarna och glöggen var varm. Riktig julstämning 😍 Fick lite härliga julkänslor och snart…Snart är det jul igen 😊

Passade på att köpa en juklapp till mig själv av Paula 😉

Besök gärna hennes hemsida http://www.paulaLindgren.se och kolla in allt fint hon har. Och är ni sugna på nåt så säljer vi även i butiken Interjakt Uppsala 😊

Må så gott! /Madde 

För en stund sedan blev jag tillfrågad om att bli kommunikatör för Svenska Jägareförbundet i Uppsala Län. Efter lite funderingar hit och dit så beslutade jag mig för att tacka ja till det.

Jag är en person som har en tendens att ta på mig lite för mycket saker och har under de senaste åren tränat på att tacka nej till olika små uppdrag som dyker upp i livet. Så därför krävde detta en rejäl funderare.

Nu är jag i en fas i livet då barnen börjar växa upp och blir mer och mer självständiga. Deras föreningar och skolor behöver inte oss föräldrar lika mycket. Mitt intresse är jakt och det är jakt jag vill lägga min tid och energi på. Dessutom är det roligt att engagera sig i föreningslivet. Så utifrån detta växte beslutet om att ta på mig detta fram.

Det ska bli spännande och utmanande och det är en hel del nytt att sätta mig in i. Jag påbörjar arbetet lite smått redan nu men kommer inte ha utrymme för att satsa helhjärtat förrän efter årsskiftet.

Finns det någon där ute som har tankar, idéer, synpunkter eller förslag utifrån så mitt uppdrag så är ni välkomna att kontakta mig. Jag försöker verkligen vara öppen i mitt sinne./Sanna