Jaktligt och Hjärtligt

Äntligen kom jag upp till fjällen. Planer på att vara där i nästan 3 veckor för ripjakt, fiske, svampplockning och umgänge med härliga människor. Jag hann landa in och njuta ett par dagar. Sen kom den 25 och första släppet sker.

Han stack iväg på en sökrunda och kom tillbaka. Skickade honom igen då det för tillfället var molnigt och lite svalare. Då drog han och var borta länge. Jag vet inte vad som hände under den tiden men under den tiden gör han sig illa men det förstår jag långt senare. Kopplar och vilar. Det är lite för varmt så vi går i skuggan och sätter oss sen för lunch. Märker ingenting på honom. Vilar ett par timmar och tar allt i väldigt lugnt tempo. Efter lunch ett par korta släpp och han håller sig nära. På vägen ner tycker jag att han rör sig stelt. Han sitter och kissar. När vi närmar oss stugan går han stappligt och i passgång. Min tanke då är att han har träningsvärk och trött. Han haltar ingenting. Dagen efter är han sämre och halt på höger fram. Jossan har då kommit upp och går ut på fjället själv med sina hundar. Jag åker till en veterinär i Slussfors som konstaterar korsryggsförlamning och Infraspinatus kontraktur. Han får massor med smärtlindring. Sen tillbaka till stugan och han är bra risig. Jenny som är djursjukvårdare är på plats och vi tittar och läser. Det verkar som om denna skada ska opereras omedelbart så jag ringer en annan veterinär som säger att det ska opereras om det är Infraspinatus som är skadad men det kan hon inte svara på i telefon. Dagen efter packar jag in oss i bilen och kör ner till Sundsvall där de konstaterar samma skada. Han måste opereras men de har inte möjlighet till det. Upp till Östersund där han opereras på höger sida under natten. Vilken jävla mardröm! Svullnaden på vänster sida har lagt sig och det är bara att hoppas att han slipper kroniska skador i dessa muskler.

Denna skada är mycket speciell och uppkommer endast norröver. Nere i söder sker den inte och Östersunds djursjukhus har stor kunskap om detta. Man tror att skadan uppkommer på grund av hundarna jagar i myrmark men kanske även fjäll. Det blir en extra ansträngning. Om skadan sker måste muskeln öppnas upp för att lätta på trycket som blodansamlingen gör. Annars blir det ärrbildningar i muskeln och hunden kan få kroniska besvär. Under helgen kom 5 hundar in till Östersund med denna skada. Fågelhundar. Nästa vecka är de förberedda för gråhundar och jämthundar när älgjakten börjar. Skadan kallas också gråhundsben då det ofta drabbar dem. Tidigare trodde man att det drabbade otränade hundar som släpptes men det har man konstaterat att det inte beror på (Milton är i bra form och genomtänkt tränad).

Så, om detta händer er-åk till veterinär som kan operera. Jag är sååå ledsen över att första veterinären inte hade rätt kompetens. Det finns därför viss risk för att Milton fick hjälp för sent! Nu ska han läka och sen blir det massor med rehab.

Jossan hade ett par bra jaktdagar. Hundarna hittade massor med ripa och hon sa att det var sååå synd att inte Milton fick vara med när de gick på kull efter kull. Andra jaktdagen fick hon sällskap av Jenny och hennes jaktflock och de hade haft en bra jaktdag med många fågelsituationer. Även min kompis Linda var i närheten och jagade med vorstehn Driva och vi hade planer på att jaga ihop. Det får bli en annan gång!

Jag är så otroligt ledsen och orolig för Milton. Det är så tråkigt att missa denna underbara jaktform som jag fullkomligt älskar! Men nu är det bara fokus på Milton och hans rehab. Han är ung och stark så jag känner mig hoppfull.

Ja, det blir inte alltid som man har tänkt sig! Tack alla trevliga som jag fick glädjen av att umgås i fjällen med under ett par dagar. Nu håller vi tummarna för att Milton snabbt blir frisk! /Sanna