I morse var vi en liten men tapper skara på samlingen inför jakten. Därför lånade jag ut Bella och ställde mig på pass.

Det var ett väldigt bra pass. På håll hörde jag Bella driva vilket var roligt! Efter en stund ropar Lars på radion att älgar är i närheten av mig. Jo men visst! Bakom ryggen på mig, på andra sidan berget smyger de fram. Vi har kalv att skjuta och jag såg först en ko. De smög så fint på bra håll. Efter en stund såg jag att det var en ko med efterföljande kalv. Bössan osäkrad och jag jag gjorde mig redo för att skjuta kalven. Bara de kom ut ur granarna, eller bara om de kom fram bakom berget, eller bara om de inte valde att gå bakom grantätningen. Sen var de borta! Jag smög fint efter men de var borta. Erkänner att jag svor en del för det var på bra håll och ett bra tempo men de lyckades välja den snårigaste vägen. Suck!

Efter en stund kommer Bella som blir överlycklig över att se mig. Hon tar upp ett rådjur som går från andra hållet där älgarna gick och lyckades hålla sig utom skotthåll även den. Fan, igen. Hon driver den fint mot annan passkytt som dock hade den på för långt avstånd.

Älgkon med kalven smög bakom ryggen på en till passkytt men höll sig bra i grantätningen även där. Smarta rackare!

Efter denna storförlust försökte vi stöta fram rådjur i en annan såt. Rådjuren rörde sig och syntes men ingen kom till skott!

Nu blir det tröst-glögg här hemma! Nya försök imorgon! Man har väl semester!

Ps. Solen visade sig två minuter. Jag blev nästan rädd för det där okända fenomenet!