Så många timmar man lägger ner på grisvak. Denna kväll med sonen som sällskap. Ganska kraftiga vindar och när jag satte mig i tornet insåg jag att enda chansen att få djur på mig är om det kommer från min vänstra sida. Och det gjorde det. En hel radda med vildsvin. Två suggor med ett gäng kultingar. De lekte och busade för fullt. De följde ett dike som jag hade framför mig och suggan ledde hela raddan utmed dikeskanten, fram till mig. Men det var sån fart på de små att jag tänkte att jag aldrig kommer att kunna skjuta. Men när de är ute och knallar så stannar de ändå upp då och då. Det gjorde att jag fick chansen att avlossa ett skott på en av kultingarna.

Såklart for de alla tillbaka och det var ett gytter av vildsvin. Gräset var ganska högt så jag hann inte se om den la sig på plats. Jag klev ner från tornet och till min glädje låg kultingen på plats.

Äntligen fick jag ringa kvällens jaktkompis och be honom komma till mig.

En bra grillgris blev det. Än är grillsäsongen inte över.

Olle hjälpte mig att bära till bilen och självklart fick Bella komma ut och gå efter och nosa och skälla lite på den.

Bella följde sen Olle med beundran i blick. Hon verkar förknippa Olle med allt det roliga med vildsvin. Fast denna kväll var det ju matte som sköt!

Ja jäklar vilken lyckad kväll! Olle är ju proffs på att ta ur så han hjälpte till med det. Eller egentligen så gjorde han allt och jag pälsade av. Allt går fortare när man är proffs….

Nu kan jag sova gott. Så kul när det går bra. Det var även roligt att äntligen få skicka ett foto till eftersöksjägaren som jag alltid anlitar innan jag går ut. Än så länge har jag inte behövt hans hjälp. Men han ställer alltid upp. / Sanna