Jaktligt och Hjärtligt

Nu har jag varit knappt en vecka i fjällen med jaktkompisar. Som vanligt är det helt underbart att vara i fjällen. Denna vecka har det dock varit mindre fokus på jakt beroende på lite olika anledningar och mer fokus på att fiska, vandra, plocka kantareller och hjortron.

Första dagen jagade vi i närheten där vi bodde. Bästa fjällguiden var med och agerade både jaktguide och hundhållare. Vi såg endast en ripa och den fick glatt flyga vidare. Bella var med och gick i koppel runt midjan på mig förutom då jag skulle vara skjutredo då fjällguiden höll henne. Det funkade strålande. När vi sen satte oss för lunch-vila så kunde jag binda henne i ett träd, sätta på ett täcke och där satt hon och kopplade av och höll sig lugn. Det är viktigt att även den biten funkar. Hon är fantastisk denna lilla hund.

I fjällen ska man ju helst jaga med stående fågelhundar men en del jagar med stötande hundar och det skulle kunna funka med Bella. Men då vi snart ska starta jaktprov ville jag inte uppmuntra det. Jag ska ju inte  använda henne till fågel utan till klövvilt. Det är nyttig träning för henne att bara hänga med och lära sig att sig sköta sig ändå. Hon kommer snart få jaga.

Efter den dagen blev det några dagar med fjällvandring och fiske. Det är ju helt galet underbart i fjällen måste jag säga.

Som vanligt hade vi tur med vädret och vi hade härliga stunder på fjället där vi lagade mat på ”jägarpannan” över öppen eld. Glömde att vi kunde ha grillat någon av de öringar eller rödingar vi fångade. Det får bli nästa gång.

Jag hade tagit med mig det vildsvin jag sköt tidigare och en kväll grillade jag ryggbiten av den och bjöd på. Säkert lite ovanligt att äta vildsvin i fjällen men det smakade gott även där.

För mig som nästan endast fiskat gädda och abborre känns det lite exotiskt att fiska röding och öring.

Sista dagen drog jag ner till Kittelfjäll för en kortare jakt med några bekanta. Settrar och vorsteh bjöd på ett fantastiskt hundarbete och tre ripor föll. Dock kan inte jag skryta med att ha fällt någon. Men man får glädjas åt andra.

Nu är vi hemma igen och får njuta av fina minnen och får se fram emot höstens kommande jakter. Även detta år får jag bjuda på att bli retad av min man för att jag kommer hem utan ripa. Men med mig i bagaget har jag i alla fall hembakat tunnbröd, rödig, öring, kantareller, souvas och ett glatt humör. Hjortronburken var dock tom. Jag hittade lite men det kokade jag sylt på där uppe och gjorde en god efterrätt på. Galet gott!

Nu får jag tacka den fantastiska ”Fjällmannen” som bor där uppe och som lånar ut boenden till oss sörlänningar. Så fantastisk tacksam. Tack alla andra som deltog på resan. Så tacksam över att få denna möjlighet.

Nu ser jag fram emot sista helgen i september då jag återigen drar till fjälls för ripjakt. Men då på ett helt annat ställe och på ett helt annat sätt med Evelina i Ljungdalen och Joy Event.

Lyxigt att kunna unna mig detta. Hoppas att då kunna få tyst på den retande maken.

Nu börjar jag även spana efter lämplig stående fågelhund att utöka familjen med. Inom ett par år är det dags för den utmaningen. /Sanna

När man blir lite less på värmen kan man bänka sig framför TV:n och AC:n. Det gjorde jag för att koll en film om ripjakt.

Denna film var jättebra! Där får man se duktiga hundar jagar och se hur de arbetar med ripan. Man fick också bra kunskap om ripan och hur den beter sig.

Så, filmen var inspirerande och en ren njutning att se. Förutom det var den väldigt lärorik!

Nu är jag sugen på att dra till fjälls och jaga ripa måste jag säga.

Köp filmen här

I september åker jag med ett gäng tjejer till Evelina på Joyevent för att jaga ripa. Där erbjuds man fantastiskt boende på fjället, duktiga hundar och väldigt bra jaktmarker på fjället. Senaste nytt därifrån är att det ser väldigt bra ut med ripa och årets föryngring.

Förutom det så hoppas jag verkligen komma upp till Kitellfjäll där jag har jagat ripa de senaste två åren.

Nu ska de närmaste veckorna tränas i skytte. Ripan är snabb och det behövs träning för att lyckas i ripjakten. Först ut är hagelskytte via JAQT (Sv Jägareförbundet) på Ekebyboda den 19 augusti.

Sanna

Dag 2 startade lugnt…gick och gick och hundarna fick inte upp en ripa.

Blåste en del men skönt ändå. Solen tittade fram och vi klarade oss undan regnet.

Vi fick några skottchanser innan första fikat. Men bom. Första fikapausen stannade vi vid en stuga på altan med en fantastisk utsikt och gott kokkaffe som Stefan fixade.

Tomas hundar passade på att vila sig. Vi gick vidare och fantastiska Jänta stod för ripa. John och Henke gick fram och John sköt dubblé.

Vi stannade för sen lunch i Stefans stuga. Korv och fläsk i tunnbröd. Och kokkaffe såklart.

Vi gick vidare och går tillbaka mot bilarna. Jänta står för ripa igen. Nu är det min tur och jag gick med tunga steg och kände att Nu jäklar…

Pang – ja det var min tur. Min första ripa ligger 👍

Jänta och jag 😊 vi kan allt!

Vilken fantastisk upplevelse jag varit med om…vandrat och haft det gott. Balsam för själen. Detta var första ripjakten och definitivt inte sista. Tack Stefan Knutsson och Tomas Ripa. Vi ses snart igen och då tillsammans med mina pangbrudar 💚

//Madde

I ett år har jag väntat på min 40 års present- ripjakt i Bruksvallarna.

Vi kom upp i går eftermiddag och möttes upp av Stefan. Han tog med oss till en grusgrop så vi fick skjuta lerduvor. Vi checkade in i stugan och gick över till Stefans stuga till hans grillkåta för middag. Den bestod av Souvas – renkött på muurikka över öppen eld. Köttet lägger man på tunnbröd som man brett med messmör. Mumsigt må jag säga😊

Kaffe över öppen eld fick vi efter maten. Som fördrink fick vi Vargtass i vallaglas.

I dag startade vi dagen kl 8 och gick upp på fjällen. I dag hade vi även Tomas med oss och hans hundar. Vi hade ripor i början…jag fick aldrig chansen att avlossa ett skott…men upplevelsen att se hur hundarna jobbar är helt otroligt.

Vi gick backe upp och backe ner och stannade i en dal bredvid en bäck för lunch. Hundarna hittade inga ripor på fjällen så vi gick ner mot dalen igen.

Tillbaka i stugan igen och väntar på middag och laddar för dag 2. Återkommer i morgon 😊

//Madde

Vi svettades och flåsade på väg upp på fjället. Väl där uppe så är det ju värt allt. Bästa fjällguiden Birger visade oss rätt trots att han fick vänta in oss då och då.

Väl uppe på fjället drog den röd-vita irländska settern Angus en repa och han visade med sitt kroppsspråk att vittringen var intressesant. Jag laddade skott i bösssan men såg sen på avstånd att riporna lyfte. Vinden var väldigt kraftig så han kom in fel på riporna och ställde sig inte för dem på grund av detta. Synd, men å andra sidan hoppfullt för oss att se ripa så fort!

Såg sen fler ripor lyfta men utom skotthåll.

Det blev en fantastisk vandring på kalfjället. Låren var ömma och matta när vi sen stannade för fika.

Bullens pilsnerkorv, kokkaffe och macka satt ju galet bra!

Vacker vandring ner från fjället. Hunden jobbade bra och sökte bra men fick ingen ripkontakt mer.

Fast man njuter av denna jakt ändå. Naturen är underbar och spänningen är olidlig.

Det blev en fantastisk dag på fjället med proffsig guidning av Fjällmannen som hittar lika bra i dessa fjäll som i sin egen ficka.

Nu är vi trötta och nöjda men också väldigt taggade inför morgondagens jakt.

Skitjakt på er alla! Och ni som tvivlar när det fäller ripjakt-tänk om! /Sanna