Jaktligt och Hjärtligt

I går satt jag ute på en åtel. Hann sitta o ca 15 minuter då jag hörde att grisar var på ingång. 2 suggor och 10 randiga kom och käkade. Dom var kvar i ca 1 timme. Jag satt och kollade på dom och tittade efter den största kultingen för att ev få till ett skott på den. Men dom var nära varandra och nära suggorna och jag ville inte chansa.

Kanske på’t ikväll igen 😉

Passar även på att lägga ut en bild på en galt som Jossan sköt i lördags i Finsta. 96 kg vägde han. Hon har jagat den här gången länge då den är trebent.

Nåväl…ny dag nya möjligheter. Ska passa på att hänga i solen en stund i dag.

//Madde

Nu finns det myggnät i kojan. Sitter där och njuter av att de små jävlarna inte kommer in. Janne har verkligen fixat den bästa vak-kojan.

Just nu är det lugnt på åteln. För troligen går de i någon bondes vete och smaskar. Tänkte smyga på en åker igårkväll men vinden låg helt fel utifrån hur den åkern ligger. 

Satt i kojan ett par timmar. Man vet ju aldrig!

Men det var lugnt och jag var galet trött. Så jag åkte hem och hoppade ner i soffan och svidade om till pyjamas.

Kör hårt där ute i veten! /Sanna 

Satt och tänkte på maken och våra vänner som satt kvar vid torpet med ett glas vin efter grillningen. Tänkte att nu struntar jag i detta. Har suttit så många timmar och bara glott. Jag gillar det ju i och för sig men ibland blir det segt!

Så hörde jag ett litet ljud och en liten gylta dök upp. Jag såg att hon inte hade dragna spenar och inga kultingar. Siktade på henne men hon stod tokigt till. Sen sprang hon iväg och jag misströstade. Men tänkte att jag ändå ska sitta kvar en stund. Det var bra för hon kom tillbaka och med bredsidan mot mig kunde jag sätta ett skott i lungan. 

Men jäklar vad hon sprang och utan att visa någon skottreaktion. Men jag såg var hon sprang in i skogen. Ringde maken som kom med våra kompisar. Även svärfar och deras schäfer kom. Skickade ett sms till Inger som var min eftersöksjour för kvällen för att förvarna om ett eftersök. Fast det var mycket lungblod på skottplatsen så jag var rätt säker på att hon skulle ligga. 

Tog maken och schäfern Bamse och gick i blodspåren. Bamse var rätt ointresserad men han är ju ändå hund och visar med sitt kroppsspråk markeringar. Jag hade faktiskt gjort en felbedömning om i vilken glänta grisen hade gått in, men Bamse visade rätt. Maken och Bamse sprang sen på grisen. Den låg! Jag tror dock aldrig att jag har sett sån bytes-ointresserad hund någonsin. Han lämnade grisen utan att nosa på den. Rolig hund! 

Sen blev det kvällspyssel under enkla förhållanden. 

Så, det blev en lyckad kväll i torpet! 

Foto: Annica Önell

Trevlig helg! Sanna 

Jag är en poppis tjej. Hos myggorna i alla fall! De fullkomligt älskar mitt blod. Så att sitta ute och vaka gris denna period är en stor utmaning för mig. Kärleken är nämligen inte besvarad. Jag hatar myggor!!! 

Fördelen med denna årstid är dock att jag faktiskt inte fryser. 

Ikväll satte vi oss i kojan. Jag och min son. Han fick inte ett enda myggbett men jag har svullna händer av alla bett. 

Det är så speciellt att sitta och vaka i kojan. Man får en känsla av att här i skogen är det helt dött, det kommer aldrig att komma någon gris. Sen är det galet spännande när man hör det välbekanta knakandet. För grisar hörs alltid. Trodde jag. Tills ikväll. Sitter där och glor när plötsligt en stor kull med kultingar traskar in. Jag hade inte alls hört dem. Kanske för att 1000 myggor surrade i mina öron? Dessvärre måste suggan ha stått i närheten och känt vår vittring eller möjligtvis hört mig lyfta bössan. Kultingarna traskade iväg åt samma håll de kom ifrån innan de ens hade fått smaka av majsen. 

Den mest glupska kultingen dröjde sig kvar ett par sekunder och ville inte slita sig från maten. Det hade kunnat bli hens död om jag hade varit lite smartare. Men det var jag inte. Jag tänkte: ”Ja, ja, de där kommer tillbaka om 10 minuter. Men det gjorde de inte. Så efter 45 min blev vi sura och stod inte ut med myggen utan åkte hem. 

Men nu vet jag ju att de kommer fram i hyfsad bra tid. Så nästa vecka vet jag vad gör varje kväll. 

Hör av mig! /Sanna 

Vi är tre personer i mitt nya jaktlag som har tagit över en åtel. Skönt att vara fler att dela på det!

Själva jaktkojan sitter ganska högt och har börjat luta så vi behövde räta upp den lite. Ikväll var det dags! Jag som är gift med en extremt händig karl är väldigt ohändig själv så ikväll fick han följa med som kojfixarkonsult. Även min son hängde med och han är också väldigt duktig. Med de andra två i laget och ytterligare en ”konsult”, så blev vi ett litet gäng som hjälptes åt. 

Så, kojan rätades upp och det var ju lättare sagt än gjort men nu är den fixad i alla fall. 

Skönt! Nu är det bara att börja vaka. Vi vet att grisarna framme där och käkar. Det ska bli spännande! 

De killar som har haft kojan före oss hade ställt in en plastblomma som inredning där. Det är sååå typiskt killar att hålla på att piffa så där!

Snygg-kojan är klar! Undrar när första grisen faller? /Sanna 

Ja igår var sista dagen för vårbocksjakten.

Gick ut hemmavid. Hann sitta i 5 minuter så har jag en fin bock på 150 meter och en liten pinnbock på 100 meter. Tyvärr aldrig ett bra skott tilllfälle…då han gick in i dimman som smygit sig fram.

Nåväl…bara att vänta till 16 augusti 😉

Madde

Nu kör jag på med att utmana mig själv genom att ställa upp på skyttetävlingar. Idag var det KM i skeet för medlemmar i Almunge JSK.

Fick med mig grabbarna (son och systerson) då även de är medlemmar där. 

Skeet är galet svårt och jag träffade inte många duvor. Det är ett par år sen jag sköt skeet och kanske är inte skeet det bästa skjuta när man är lite ovan. Fast det är ju roligt och jag förstår att man drivs av att få in de där härliga träffarna på de svåra duvorna. 

Gillar miljön på den lilla skjutbanan i Kvarnmyra men jag kan tycka att det är lite synd att man inte aktivt tänker på att ta emot yngre, nya medlemmar på ett mer genomtänkt sätt, kanske lite välkomnande. 

Ses snart på en skjutbana nära dig! /Sanna 

Ett stort tack till Fredrik Gravemo som tog emot osd tjejer i dag på Almunge jsk på Trap banan. Sju pangbrudar kom och sköt. Vi hade som vanligt trevligt…skratt och fniss och allvar mellan det 😉

När jag nästan var hemma såg jag några fina bockar. Gick in och bytte hagel mot kula och gick ut och satte mig. Hade en riktigt fin bock på 40 meter…en fin sexa. I det här jaktlaget där jag gästspelar spar dom på dom fina bockarna till hösten…på våren skjuts bara dom med sämre anlag…tyvärr 😏

Så om jag har tur får jag gästspela i morgon också och då kanske fulbocken väntar på mig 😛

Madde

Jag tycker ju att det är så kul att skjuta. Blev ju därför lockad av att delta i LM i jaktstig som var i lördags. Där tävlade man individuellt men även i lag. Å jag fick faktiskt ihop ett lag från vår lilla krets Danmark-Funbo-Vaksala. Laget bestod av mig, sonen, systersonen och sen fick vi med oss Christer från kretsens styrelse. Så jäkla kul!

Det var bra representation i laget. En senior, en junior, en dam och en yngre oldboy. 

Vi gick stigen och hade det kul och trevligt. Lite synd bara att jag gjorde det sämsta tänkbara skyttet någonsin genom historien. Jag drog igång laget och drog också ner det! Men jag var i alla fall glad! Tack vårt duktiga lag! Som individuellt kom jag sist i damklassen och alla skytteanlag är nedärvda till sonen som fick en bronsmedalj i juniorklassen.

Sen for vi ut till torpet. Byggde trappa till altan, softade och grillade. Senare smög vi ut för att vaka gris på vallen. 

Grisarna lyste med sin frånvaro, men det gjorde inte myggen. Dessutom var det mulet och blev väldigt mörkt. Vi satt inte så länge utan gick hem och spelade Chicago dom vi brukar. 

Kör hårt där ute och ut och jaga gris. De håller på att ta över världen! /Sanna