Satt och tänkte på maken och våra vänner som satt kvar vid torpet med ett glas vin efter grillningen. Tänkte att nu struntar jag i detta. Har suttit så många timmar och bara glott. Jag gillar det ju i och för sig men ibland blir det segt!

Så hörde jag ett litet ljud och en liten gylta dök upp. Jag såg att hon inte hade dragna spenar och inga kultingar. Siktade på henne men hon stod tokigt till. Sen sprang hon iväg och jag misströstade. Men tänkte att jag ändå ska sitta kvar en stund. Det var bra för hon kom tillbaka och med bredsidan mot mig kunde jag sätta ett skott i lungan. 

Men jäklar vad hon sprang och utan att visa någon skottreaktion. Men jag såg var hon sprang in i skogen. Ringde maken som kom med våra kompisar. Även svärfar och deras schäfer kom. Skickade ett sms till Inger som var min eftersöksjour för kvällen för att förvarna om ett eftersök. Fast det var mycket lungblod på skottplatsen så jag var rätt säker på att hon skulle ligga. 

Tog maken och schäfern Bamse och gick i blodspåren. Bamse var rätt ointresserad men han är ju ändå hund och visar med sitt kroppsspråk markeringar. Jag hade faktiskt gjort en felbedömning om i vilken glänta grisen hade gått in, men Bamse visade rätt. Maken och Bamse sprang sen på grisen. Den låg! Jag tror dock aldrig att jag har sett sån bytes-ointresserad hund någonsin. Han lämnade grisen utan att nosa på den. Rolig hund! 

Sen blev det kvällspyssel under enkla förhållanden. 

Så, det blev en lyckad kväll i torpet! 



Foto: Annica Önell

Trevlig helg! Sanna