Jaktligt och Hjärtligt

Jag är en poppis tjej. Hos myggorna i alla fall! De fullkomligt älskar mitt blod. Så att sitta ute och vaka gris denna period är en stor utmaning för mig. Kärleken är nämligen inte besvarad. Jag hatar myggor!!! 

Fördelen med denna årstid är dock att jag faktiskt inte fryser. 

Ikväll satte vi oss i kojan. Jag och min son. Han fick inte ett enda myggbett men jag har svullna händer av alla bett. 

Det är så speciellt att sitta och vaka i kojan. Man får en känsla av att här i skogen är det helt dött, det kommer aldrig att komma någon gris. Sen är det galet spännande när man hör det välbekanta knakandet. För grisar hörs alltid. Trodde jag. Tills ikväll. Sitter där och glor när plötsligt en stor kull med kultingar traskar in. Jag hade inte alls hört dem. Kanske för att 1000 myggor surrade i mina öron? Dessvärre måste suggan ha stått i närheten och känt vår vittring eller möjligtvis hört mig lyfta bössan. Kultingarna traskade iväg åt samma håll de kom ifrån innan de ens hade fått smaka av majsen. 

Den mest glupska kultingen dröjde sig kvar ett par sekunder och ville inte slita sig från maten. Det hade kunnat bli hens död om jag hade varit lite smartare. Men det var jag inte. Jag tänkte: ”Ja, ja, de där kommer tillbaka om 10 minuter. Men det gjorde de inte. Så efter 45 min blev vi sura och stod inte ut med myggen utan åkte hem. 

Men nu vet jag ju att de kommer fram i hyfsad bra tid. Så nästa vecka vet jag vad gör varje kväll. 

Hör av mig! /Sanna 

Vi är tre personer i mitt nya jaktlag som har tagit över en åtel. Skönt att vara fler att dela på det!

Själva jaktkojan sitter ganska högt och har börjat luta så vi behövde räta upp den lite. Ikväll var det dags! Jag som är gift med en extremt händig karl är väldigt ohändig själv så ikväll fick han följa med som kojfixarkonsult. Även min son hängde med och han är också väldigt duktig. Med de andra två i laget och ytterligare en ”konsult”, så blev vi ett litet gäng som hjälptes åt. 

Så, kojan rätades upp och det var ju lättare sagt än gjort men nu är den fixad i alla fall. 

Skönt! Nu är det bara att börja vaka. Vi vet att grisarna framme där och käkar. Det ska bli spännande! 

De killar som har haft kojan före oss hade ställt in en plastblomma som inredning där. Det är sååå typiskt killar att hålla på att piffa så där!

Snygg-kojan är klar! Undrar när första grisen faller? /Sanna 

Ja igår var sista dagen för vårbocksjakten.

Gick ut hemmavid. Hann sitta i 5 minuter så har jag en fin bock på 150 meter och en liten pinnbock på 100 meter. Tyvärr aldrig ett bra skott tilllfälle…då han gick in i dimman som smygit sig fram.

Nåväl…bara att vänta till 16 augusti 😉

Madde

Nu kör jag på med att utmana mig själv genom att ställa upp på skyttetävlingar. Idag var det KM i skeet för medlemmar i Almunge JSK.

Fick med mig grabbarna (son och systerson) då även de är medlemmar där. 

Skeet är galet svårt och jag träffade inte många duvor. Det är ett par år sen jag sköt skeet och kanske är inte skeet det bästa skjuta när man är lite ovan. Fast det är ju roligt och jag förstår att man drivs av att få in de där härliga träffarna på de svåra duvorna. 

Gillar miljön på den lilla skjutbanan i Kvarnmyra men jag kan tycka att det är lite synd att man inte aktivt tänker på att ta emot yngre, nya medlemmar på ett mer genomtänkt sätt, kanske lite välkomnande. 

Ses snart på en skjutbana nära dig! /Sanna 

Ett stort tack till Fredrik Gravemo som tog emot osd tjejer i dag på Almunge jsk på Trap banan. Sju pangbrudar kom och sköt. Vi hade som vanligt trevligt…skratt och fniss och allvar mellan det 😉

När jag nästan var hemma såg jag några fina bockar. Gick in och bytte hagel mot kula och gick ut och satte mig. Hade en riktigt fin bock på 40 meter…en fin sexa. I det här jaktlaget där jag gästspelar spar dom på dom fina bockarna till hösten…på våren skjuts bara dom med sämre anlag…tyvärr 😏

Så om jag har tur får jag gästspela i morgon också och då kanske fulbocken väntar på mig 😛

Madde

Jag tycker ju att det är så kul att skjuta. Blev ju därför lockad av att delta i LM i jaktstig som var i lördags. Där tävlade man individuellt men även i lag. Å jag fick faktiskt ihop ett lag från vår lilla krets Danmark-Funbo-Vaksala. Laget bestod av mig, sonen, systersonen och sen fick vi med oss Christer från kretsens styrelse. Så jäkla kul!

Det var bra representation i laget. En senior, en junior, en dam och en yngre oldboy. 

Vi gick stigen och hade det kul och trevligt. Lite synd bara att jag gjorde det sämsta tänkbara skyttet någonsin genom historien. Jag drog igång laget och drog också ner det! Men jag var i alla fall glad! Tack vårt duktiga lag! Som individuellt kom jag sist i damklassen och alla skytteanlag är nedärvda till sonen som fick en bronsmedalj i juniorklassen.

Sen for vi ut till torpet. Byggde trappa till altan, softade och grillade. Senare smög vi ut för att vaka gris på vallen. 

Grisarna lyste med sin frånvaro, men det gjorde inte myggen. Dessutom var det mulet och blev väldigt mörkt. Vi satt inte så länge utan gick hem och spelade Chicago dom vi brukar. 

Kör hårt där ute och ut och jaga gris. De håller på att ta över världen! /Sanna 

I kväll var det dax för km i trap på Almunge jsk. 12 st var vi…varav 3 st tjejer 😉

Det gick långt ifrån bra ikväll, har gjort bättre ifrån mig 😏

Men känner att det är ändå en kul grej att ställa upp i och vi tjejer måste visa oss!

Det är bara att fortsätta att träna…och redan på tisdag är det dax. Jag har bokat trapen på Almunge jsk och Fredrik Gravemo. Vi är ca 15 st tjejer som ska ha kul då!

Och glöm inte att på söndag mellan kl 10-15 är ni alla välkomna till Almunge jsk. Interjakt on tour är på plats!

Välkomna!

/Madde

Fullt med grisar på fötterna igår på olika ställen runt här. Idag var vi taggade. Ingen gris var ute idag! Undrar vad det beror på? Maten och gräset borde vara lika gott idag!

Eller kan det vara så att det är fullmånen som påverkar? En del påstår att djuren blir mer vaksamma vid fullmåne. Vad tror du?

Sanna 

Sitter på pass ute på en grön åker där grisarna brukar käka av det saftiga och gröna gräset. Får en ”snapchat” från systersonen som sitter på ett annat ställe där han frågar om vi har sett något. Jag svarar att vi inte har sett ett liv. 2 sekunder efter att jag svarade det så ser jag två ganska små, svarta unggrisar knalla ut från skogen. De har nosarna mot mitt håll men vänder sen sakta om från mig. Min son sitter i tornet som är nära så det är ju väldigt spännande.

Han är ju ung men har bra rutin på det här nu så jag blir inte förvånad när jag hör ett skott gå av. De båda grisarna rusar iväg tillbaka in mot skogen de kom ifrån. Från mitt håll såg jag ingen skottmarkering.

Vi gick och tittade och såg ganska stora mängder blod så jag förstod att den skulle ligga död inne i skogen men vill inte ta några risker. Ringde Birgitta som jag hade bokat som eftersökjägare för kvällen. Hon har en unghund som hon gärna tränar lite enklare eftersök på. Hon och hennes man kom ut med sina hundar. När de såg blodmängden så blev också de väldigt säkra på att den skulle ligga.

De gick på med sin unghund och han spårade i ca 50 meter innan de kom på den. Stendöd med en bra lungträff. Men det är ju ändå lite fascinerande att de kan springa så pass långt med en träff i lungan.

Sen fick killarna släpa hem denna lilla gylta (eller liten och liten? Den vägde väl 55-60 kg)och sonen kunde känna sig nöjd över ett bra skott. Det är alltid lite oroligt när den springer iväg från en.

Så, som vanligt blev det en lång natt efter grisjakt. Efter urtagning och upphängning måste man prata lite, spela kort och ta en öl.

Grattis Olle! Nu blev mamma stolt igen. /Sanna