Sitter på pass ute på en grön åker där grisarna brukar käka av det saftiga och gröna gräset. Får en ”snapchat” från systersonen som sitter på ett annat ställe där han frågar om vi har sett något. Jag svarar att vi inte har sett ett liv. 2 sekunder efter att jag svarade det så ser jag två ganska små, svarta unggrisar knalla ut från skogen. De har nosarna mot mitt håll men vänder sen sakta om från mig. Min son sitter i tornet som är nära så det är ju väldigt spännande.

Han är ju ung men har bra rutin på det här nu så jag blir inte förvånad när jag hör ett skott gå av. De båda grisarna rusar iväg tillbaka in mot skogen de kom ifrån. Från mitt håll såg jag ingen skottmarkering.

Vi gick och tittade och såg ganska stora mängder blod så jag förstod att den skulle ligga död inne i skogen men vill inte ta några risker. Ringde Birgitta som jag hade bokat som eftersökjägare för kvällen. Hon har en unghund som hon gärna tränar lite enklare eftersök på. Hon och hennes man kom ut med sina hundar. När de såg blodmängden så blev också de väldigt säkra på att den skulle ligga.

De gick på med sin unghund och han spårade i ca 50 meter innan de kom på den. Stendöd med en bra lungträff. Men det är ju ändå lite fascinerande att de kan springa så pass långt med en träff i lungan.

Sen fick killarna släpa hem denna lilla gylta (eller liten och liten? Den vägde väl 55-60 kg)och sonen kunde känna sig nöjd över ett bra skott. Det är alltid lite oroligt när den springer iväg från en.

Så, som vanligt blev det en lång natt efter grisjakt. Efter urtagning och upphängning måste man prata lite, spela kort och ta en öl.

olle gris

Grattis Olle! Nu blev mamma stolt igen. /Sanna