Jaktligt och Hjärtligt

Återvänder hem från ännu en fantastisk ripjakt i fjällen. Även denna gång kommer jag hem utan ripa. Då kan man ju undra hur jag ändå kan vara så nöjd?

Svaret är enkelt! Att få möjlighet till den vackra och mäktiga naturen i våra svenska fjäll är en ynnest. Att få se dessa krutpaket till hundar aktivt söka över dessa vidder och sen visa oss jägare genom att stå var fågeln finns är fascinerande. Att få göra detta i samvaro av andra människor som delar jakten och naturen som intresse förgyller det hela!

Att få skjuta en ripa för en stående hund skulle vara grädde på moset, så klart. Men detta mos är förbaskat bra ändå. Så trots min bom på ripa så är jag ändå så glad och överväldigad över denna vecka. 

Jag förstår också att ripjakt med stående fågelhund kallas för jakten Formel 1. Trots mitt ointresse och min okunskap om bilar så fattar jag innebörden i liknelsen. 

Frysen har jag fyllt med öring, röding och kantareller. I kylen står en stor burk med hjortronsylt. Allt detta-en gåva från naturen. 

Kanske har jag också gjort en god gärning, att detta år då ripantalet är lågt, faktiskt inte fylla frysen med ripa. Det kommer fler ripor till nästa år och då återvänder jag. För detta är en jakt jag inte vill missa. Med eller utan ripa….

Bara det att sticka ut och fiska en kväll-total sinnesro! Dessutom att ha en egen fjällguide ( som här hjälper mig att dra loss draget som fastnat).

Jag är så tacksam! Tack! Nu är det dags att ladda om inför höstens jaktliga och hjärtliga äventyr! /Sanna 

Selfie med röd/vit irländsk setter:

Idag fick jag låna Staffans hund Pajazzo. Barbros hundar hade vilodag och Staffan behövde också vila. Tack och lov följde Birger-vår fantastiska jaktguide med mig. Tror annars att jag hade gått vilse direkt.

Så vi tog hunden och traskade iväg upp mot fjället. Släppte hunden på öppna ytor på väg upp mot fjället. 

Underbart väder med solsken och vindstilla. 

På väg upp strax nedanför fjälltoppen markerade hunden kraftigt att det fanns fågel. Vi släppte och han sökte. Till slut stod han. Sååå underbart! Han stod som fastfrusen och tittade ner i en buske. Jag såg ingen fågel och trodde hunden hade fel. Men mammas ord ringde i bakhuvudet- ”Lita alltid på hunden”. Trots att jag tvivlade, fällde jag ner hörselskydden. Vi stod som fån vid busken och inget hände. Till slut fick Birger smyga ner, krypande och ruska i en pinne som låg i busken. Han hade sett ripan i busken. Spännande att få osäkra bössan. Sen for den iväg och jag fick äntligen avlossa skott efter flygande ripa. Tjohooo! Två skott drog jag men ripan flög lyckligt vidare. Fan! Glömde framförhållningen mitt i all spänning. Men krutdoft och pangar piffade i alla fall upp lite. 

Sen knatade vi upp mot fjället. Jäklar vad jobbigt. Det var brant och svettigt!

Hunden fick gå i koppel i väntan på kalfjäll. Plötsligt lyfter en stor kull ripa bredvid oss. Konstigt att de var så lättstötta när den där nere tryckte så hårt. Missade denna chans också men så fantastiskt att se ripor flyga. 

Sen kämpade vi oss upp till toppen. När man väl är där uppe så är det ju värt allt slit! Kalfjället är underbart. Vila och fika och sen släpptes Pajazzo igen.

Galet härligt!

Ingen mer ripkontakt dessvärre och en tuff vandring ner i ris, snår och skog och ingen kontakt med fågel.

Kom sen ner till kojan där Staffan och Barbro hade förberett middagen. Jag hade lagt lite vildsvinskött i marinad som vi stekte på murrikkan. Mums!

Nu är benen sega och fötterna ömma men jag är nöjd över en superdag på fjället. Duktig hund och riktig proffsig vägvisning av Birger.

Även denna natt kommer jag att sova gott. Älskar livet här i fjällvärlden bland ripor, renar och samer. /Sanna 

Det är ju galet underbart att vara i Lappland. Naturen är så fantastisk och det känns som om jag är i mitt rätta element. Måste ha varit lapp i mitt tidigare liv. 

Jag är så tacksam för Barbro som har bjudit in mig till detta! För mig är det andra året här uppe. 

Ripjakten börjar inte förrän fredag men vi har haft två dagar på att ladda inför jakten. Laddat har vi gjort genom att fiska, vandra i fjällen, plockat kantareller, plockat hjortron och njutit av renarna. Jag fullkomligt älskar att gå på fjället och stöta på renar. 

Första kvällen lade vi nät tillsammans med vår personliga fjällguide-den fantastiska Fjällmannnen som låter oss bo hos honom. 

Vi fick 14 fiskar, mest öring och några vackra rödingar. Jag fick en snabbkurs i fiskrensning så nu är jag är proffs! 

Första gången i mitt liv har jag plockat hjortron. Även bären är vackra. Jag fick sen hjälp att koka sylt av de proffs jag hänger med här. 

Bara det att kunna fylla vattenflaskan i en bäck är ju häftigt!

Barbros hundar har också laddat upp genom att känna sig för i terrängen. De och vi är redo för jaktpremiären imorgon. 

Lilla valpen Dustin Brown får lära sig av den rutinerad Angus som förs av Barbro. 

Skitjakt på er alla ripjägare! /Sanna 

Man kan aldrig öva för mycket. Älgbanan på Nordanlunds i järlåsa var bokad i dag till Pangbrudar i Uppland. Den alltid trevliga Tomas Lennholm tog emot oss. 4 tappra tjejer var vi som sköt i dag.

Jag gick ut och började med 2 st guld serier och avslutade med ett silver på intyget…så jag är nöjd. De andra brudarna sköt också bra.

Nu tycker jag faktiskt att det är kul att skjuta älgbanan…jag brukar ha ångest och vara nervös…för vad vet jag inte. 🤣Jaja…bara på den igen…vi har några datum bokade på olika älgbanor framöver för tjejerna.

I morgon är det dax för en härlig ny vecka på jobbet.

Vi ses på banan eller i skogen😉.

//Madde

Idag hade Madde bokat älgbanan på Sneden i Enköping. Dessvärre kunde hon inte själv delta då hon jobbade. Vi var ett gäng på 6-8 tjejer som träffades där.

Skönt att höra att jag inte är ensam om att vara nervös innan jag ska skjuta på den där förbannade älgen. 

Gubbarna på Sneden var så jäkla trevliga och peppade verkligen så sen gick det galant. Jag körde tre serier med blandat o ojämt resultat. Guldserie blandat med icke godkänd serie. Knäppt! Sista omgången gick jättebra för mig med alla serier godkända.

Det var nära ett guldmärke men jag känner mig toppennöjd med ett silver. 

Då har jag klarat av det för detta jaktår och får vara med på älgjakten i mitt nya jaktlag. Det är så kul att skjuta! 

Imorgon kör Madde och ”Pangbrudar” på Nordanlunds bana i Järlåsa. Kör hårt! /Sanna 

Äntligen….ja verkligen äntligen har jag skjutit min första bock 😊

Igår efter jobbet åkte jag hem till en av mina chefer för att sitta på bock. När jag kom ut till passet så stod bocken redan där på åkern. Jag satt och spanade i kikaren länge på han. 40 meter framför mig kommer get och två killingar ut. Bocken får syn på dom och springer fram och jagar upp dom i skogen.

Jag satt och spanade och tänkte och hoppades att bocken skulle komma ut igen. 5 minuter senare och där stod han😛

Jag siktar och tittar på han och ser hur han går mot mig och någon minut senare så står han 15 meter mitt framför tornet. Han inte tänka så mycket och pang – min första bock 😍

Tårarna rann av ren lycka!

En kväll jag alltid kommer att minnas! Tack Johan för att jag fick komma till dig!

//Madde

….. får jag se på grannmarken när jag precis har satt mig i bilen och lämnat kvällens pass. Lite typiskt! För ett par veckor sen när jag vakade gris hade jag en bock framför tornet i 45 minuter. Han kunde jakttabellen den rackaren.

Kvällen var dock underbar och det var verkligen sinnesro att sitta där att hänga efter en stressig dag på jobbet. Hade kontakt med Madde och andra kompisar runt omkring i Uppland som också satt ute. 

På väg hem fick jag njuta av vackra vyer bestående av älgar i vetefälten. Sverige är fantastiskt!

Vet inte om jag tror på det här ned lock-pipa. Men det är väl bara att försöka igen. 

Kör hårt där ute! /Sanna 

I dag var dagen äntligen kommen…bockpremiär.

Vi samlades kl 19 i Finsta med bästa jaktlaget och fick önska pass. Sen var det dax.

Sätt inte länge förrän get med 3 killingar dök upp.

Helt plötsligt står han där ute i säden. Bocken med stort B.

Vi smög ut och kom på 50 meter och då drog han.

Nåja.. på’t i morgon igen.

/Madde

Igår åkte jag till Finsta och fick ut och satt mig för att se om en liten gris kunde komma 😉

Sitter på ett väldigt fint pass. Helt dött förutom en liten bock som visade sig.

En skön kväll och jag tänkte verkligen att ikväll borde det vara min tur…men icke 😴 Men jag säger i stället stort grattis till Jossan som satt en bit ifrån till två grävlingar och dessutom hennes första.

På’t igen bara. Onsdag är det bockjakt 👌 //Madde