Det är en härlig tid att vara ute nu. I mitt jaktlag hjälper vi till med att skydda det nysådda som vildsvinen äter upp. Jag har stått några kvällar på en släpkärra utmed en nysådd åker med ån bakom ryggen. Jag vet att det i många år har funnits väldigt gott om bäver där men har inte alls tänkt att jaga dem. Första kvällen, med blicken ut mot åkern så hör jag hur knaprar bakom mig. Tittar ner mot trädet som står utmed ån, ca 10 meter från mig.

Jag ser något bakom trädet men jag ser inte vad. Men plötsligt ser jag en bäver kliva ner från åkanten och simma iväg. Efter detta hör jag runt med personer som känner till marken bättre och det berättas att bävrarna är ett bekymmer här och att de gärna ser att vi skjuter. Så kvällen efter åker jag dit igen. När solen har gått ner bakom träden så hör jag ljud i vattnet och en bäver kommer simmande. Sen dyker den för att titta upp vid åkanten vid trädet. Jag har bra stöd mot släpkärran och avlossar ett skott. Bävern lägger sig direkt. Så roligt!

Jag kravlar mig ner från kärran och drar upp bävern från slänten (klena jag fick kämpa en del). Jag blir förvånad över tyngden men fascinerad över detta märkliga djur! Jag som hade med Bella som apportör ifall det skulle behövas, inser att hon inte hade orkat apportera den. Väl hemma tog min man fram vågen och det visade sig att den vägde 23,7 kg. Wow!

Sen blev det så klart lite pyssel men oj vad glad jag är över denna upplevelse!

Vilken svans! Förstår att det låter högt när de slår med den i vattnet!
Simhud mellan tårna på bakfötterna!

Nu blir det fokus på vildsvinen igen! /Sanna