Jaktligt och Hjärtligt

Idag fick vi äntligen jaga tillsammans jag och Madde. Jag fick hänga med hennes jaktlag i Finsta. Möte klockan 8.00 med trevliga jägare och utdelning av pass. Älg och gris gällde i första såten. Förväntningarna var höga eftersom vi såg ko med kalv precis i närheten på väg till träffen.

Madde och jag fick torn bredvid varandra och jag kunde ibland skymta hennes oranga mössa. Solen sken som tur var och värmde oss faktiskt. 2 hundar sökte och vi följde med spänning rapporteringen från hundförarna. En av hundarna var väldigt nära oss och följde en ensam ko ur mark. Madde fick se älgkon men det skulle inte skjutas idag.

Efter denna såt var fötterna kalla och vi återsamlades för korvgrillning. Madde och jag hängde vid brasan för att få så mycket värme som möjligt. Vi grillade viltkorv som tillverkats av skjutet vilt från våra småländska och skånska vänner.

Sen blev det utdelning av pass och lite genomgång. I denna såt skulle det släppas hundar som vi även kunde skjuta rådjur för. Bland andra skulle Madde gå med hennes lilla spanjorska Siwan.

Någon var väldigt intresserad av kartan vid utdelning av pass. Så söt!

Så Madde gick och pulsade i snön med Siwan (tur att hon är vältränad). Jag fick pass nummer 20. På väg till tornet såg jag otroligt mycket spår av rådjur. Sen upp i tornet. Ganska snart hörde jag en hund driva och det var spännande ett tag men det gick inte ut till mig. Det rapporterades av obsar av rådjur men inget skott hördes. Efter ett par timmar  utan skott bröt alla förutom jag och två andra skyttar som satt längre bort. Hundförarna skulle gå igenom lite snabbt med hundarna mot oss. Madde sa att hon närmade sig mig och Anna och jag frös då så mycket att mina ben skakade. Plötsligt hör jag att Klas rapporterar att pass 20 har rådjur på pass. Jag vrider blicken åt höger och ser get med två kid komma ut på åkern. De vandrar sakta åt mitt håll och ställer sig med fin bredsida mot mig. Dock står kiden helt bredvid varandra så jag kan inte skjuta. Sen börjar de skutta iväg och jag chansar och visslar och då stannar de upp alla tre och jag skjuter den ena kidet. Äntligen, där satt den!

Dock gick den ca 20 meter in i en tät gransamling och känslan innan man vet att den ligger är alltid lite jobbig. Men jag såg två av rådjuren lämna granarna så jag kände mig rätt säker på att ena kidet skulle ligga där. Jag väntade in Madde, Siwan och jaktledaren och sen gick vi in mot granarna. Siwan spårade från skottplatsen. Ett litet voff från Siwan bekräftade att kidet låg där under en gran. Sååå jäkla skönt! Skottet hade dock tagit lite långt bak så det blev faktiskt en träff en vomen. Men det viktigaste var att den faktiskt var död.

Så dagen avslutades på ett mycket bra sätt. Solen har skinit och vi har haft det sååå trevligt. Trevliga människor och bra hundar. Det var ju såklart kul att jag fick skjuta och dessutom när Madde och Siwan stött fram dem åt mig. Stort tack för en fantastisk dag! /Sanna