Sök

Jaktligt och Hjärtligt

Häng med på mina jaktliga äventyr

En bäver trofé värd brons!

Fick ju hjälp att koka bäverskallen för att ha som trofé. Ganska kul att ha men jag är med viss tvekan fundersam över om det verkligen en snygg prydnad?

När den väl fanns hemma satt jag och kollade på nätet om bäver troféer och såg att man kan bedöma dem. Det hade jag ingen aning om men tänkte att jag får väl göra det ändå!

Så idag åkte jag över till Stefan Holm som är Svenska Jägareförbundet Uppsala läns auktoriserade trofé bedömare för att få min bedömning! Skallen mättes kors och tvärs!

Bedömningen räckte till en bronsmedalj! Så roligt! Det var på millimetern och det är inte särskilt långt från brons till guld men just denna räckte till en bronsmedalj. Kul!

Stefan Holm-Auktoriserad trofé bedömare

Jag är inte så mycket för att jaga troféer men visst känns det lite roligt! Det var också roligt att träffa Stefan och snacka lite jakt! Stort tack för hjälpen Stefan. Jag lovade att återkomma med en bock trofé efter helgen. Vi får väl se! / Sanna

Eftersök

Har gått ett par eftersök under våren med Bella. På det första för säsongen hittade hon det påskjutna vildsvinet så det känns som att hon funkar. Har själv suttit en del och vakat vildsvin och även bock någon gång och har inte hunnit träna. Men idag kom jag äntligen för med att lägga ett spår.

Har inte haft klövar efter att vår frysbox gick sönder men i fredags fick jag ett par klövar av en kollega.

Vildsvinsklövar i handväskan

Idag la jag ett kort spår med klöven och inget blod. Hon började klockrent och var lite för taggad så det går för fort. Jag bromsar i linan. Hon beter sig slarvigt men tar ju spåret och klarar det galant!

Mums med klöv

Så, jag känner mig rätt nöjd men känner att det blir bra med en dag rejäl träning i detta kommande helg! /Sanna

Vak på vildsvin som slutade med skjuten bäver!

Det är en härlig tid att vara ute nu. I mitt jaktlag hjälper vi till med att skydda det nysådda som vildsvinen äter upp. Jag har stått några kvällar på en släpkärra utmed en nysådd åker med ån bakom ryggen. Jag vet att det i många år har funnits väldigt gott om bäver där men har inte alls tänkt att jaga dem. Första kvällen, med blicken ut mot åkern så hör jag hur knaprar bakom mig. Tittar ner mot trädet som står utmed ån, ca 10 meter från mig.

Jag ser något bakom trädet men jag ser inte vad. Men plötsligt ser jag en bäver kliva ner från åkanten och simma iväg. Efter detta hör jag runt med personer som känner till marken bättre och det berättas att bävrarna är ett bekymmer här och att de gärna ser att vi skjuter. Så kvällen efter åker jag dit igen. När solen har gått ner bakom träden så hör jag ljud i vattnet och en bäver kommer simmande. Sen dyker den för att titta upp vid åkanten vid trädet. Jag har bra stöd mot släpkärran och avlossar ett skott. Bävern lägger sig direkt. Så roligt!

Jag kravlar mig ner från kärran och drar upp bävern från slänten (klena jag fick kämpa en del). Jag blir förvånad över tyngden men fascinerad över detta märkliga djur! Jag som hade med Bella som apportör ifall det skulle behövas, inser att hon inte hade orkat apportera den. Väl hemma tog min man fram vågen och det visade sig att den vägde 23,7 kg. Wow!

Sen blev det så klart lite pyssel men oj vad glad jag är över denna upplevelse!

Vilken svans! Förstår att det låter högt när de slår med den i vattnet!
Simhud mellan tårna på bakfötterna!

Nu blir det fokus på vildsvinen igen! /Sanna

Ett påskägg fyllt med lycka!

Tack vare alla mina naturintressen så lider jag inte så mycket av Corona-hysterin! Natur och uteliv kan med fördel bara rulla på dessa tider. Inledde påskhelgen med att vaka vildsvin. Hade bjudit med mig Johanna som jag lärt känna på jakter via JAQT. Så roligt med lite nya bekantskaper men också roligt att se att nätverkandet verkligen funkar. Vi båda hade spännande upplevelser trots att våra grisar denna kväll inte gick på åtlarna!

Min dotter Moa och jag var också till stallet en stund och tog en promenad med hennes gamla tävlingshäst Crescendo och Bella. Det var så mysigt och det är riktigt själagott att umgås med hästar! På långfredagen blev det en härlig tur Ramsen runt med hundar, ungar och vänner! Avslutades med ett dopp framme vid Fjällnora. Det är larvigt vad bra man mår av det!

Sen har det blivit fler promenader, cykelturer och massor med god påskmat. Gubbröra är min nya favorit. Ja jag vet att jag är väldigt sen med vissa saker i livet! Syster med familj har varit här och vi satt ute och grillade korv över öppen eld på tomten. Det har sina fördelar att bo på landet! Det tråkiga med denna påsk är att vår son är fast i karantän i försvaret. Han gör lumpen och blev kvarhållen på obestämd tid på grund av Corona. Saknar honom så klart!

Den stora älgvandringen har ju börjat sändas nu och det är ju ljuvligt att se på slow TV. Startar morgonen med att kolla den och dricka kaffe. Men än har inte älgarna börjat vandra.

Verandan är avstädad och redo att användas. Det har varit perfekt denna helg då det har varit rätt varmt men blåst en del.

Självklart finns en säng på verandan!

Nu skiner solen och det är dags för en promenad i skogen! Jag ska gå ut och kolla bra ställen att sitta på i maj när det är bockjakt! Vi har ganska många bockar på marken. /Sanna

Is-bad, solsken och kolbullar!

Idag var det fokus friluftsliv! Gillar det. Min son och min syster med familj hängde med. Bad i sjön och lite bastu på det. Jag fick börja med att hugga upp isen med yxan så vi kunde komma i vattnet. Härligt!

Tur att jag hade yxan med!

Alla (utom Micke) badade och det var väldans kallt men som vanligt skönt efteråt. Nu hade vi ju dessutom bastu på plats så det gick ju att doppa sig flera gånger.

Annica, som är rutinerad vinterbadare kom också förbi och tog ett dopp och en bastu. Trevligt! Sen stekte vi kolbullar och stekt fläsk. Det är sanslöst gott och receptet tog jag från boken ”Pangmat från Silsjönäs” Mums!

Cilla steker fläsk. Där bakom är bastun på flytbrygga. Fjällnora har bra grejer!

Bella var med och verkar ha förstått att vi nuförtiden är ute i skog och mark utan att jaga. Hon kopplade av och låg och tuggade på ett vedträ!

Jag är så glad över att jag har insett tjusningen med vinterbad! Å, vilken ljuvlig dag vi hade där ute på Fjällnora friluftsområde!

Bokrecension: FJÄLLBONDENS AVSKED de sista fjällägenheterna, Lars-Olof Hallberg

Som titeln anger förmedlar boken ett visst vemod. Ett vemod som berättar om ett fenomen från en tid där människan levde på ett annat sätt och med helt annan syn på livet än vad de flesta av oss har idag. Kanske ett enkelt liv men med en vardag som var något helt annat än enkel.

De sista fjällägenheterna! Vad är ens en fjällägenhet? Lägenhet förknippar jag med stora hyreshus i staden eller i anslutning till en stad. Men när jag första gången åkte så långt upp i Sverige som jag någonsin har varit, hamnade jag i en liten fjällby cirka fyra mil väster om Kittelfjäll, Västerbottens län. I den lilla byn, Bojtikken, bodde det då två fastboende personer. Vi, jag och mitt ripjägarsällskap, skulle låna mannens fjällavan, en stuga som tillhörde hans fjällägenhet. På denna plats har jag, förutom bra ripjakter haft fantastiska naturupplevelser och jag återvänder varje år. Utöver all vacker natur väcktes ju mitt intresse för denna fjällägenhet som fenomen och jag har ställt massor med frågor till mannen som bor där. Frågor om hans förfäder och hur de levde där när det var väglöst land.

Så, mitt redan växande intresse, för begreppet fjällägenhet, gjorde att när jag snubblande över denna bok var det en självklarhet att läsa den. Författaren är naturfotograf vilket tydligt märks då boken är fylld av vackra fotografier från den vackra fjällvärlden och hans personliga möten där. Bara fotografierna gör boken värd att köpa.

Författaren har ett intresse för fjällägenheter och boken grundar sig på de egna besöken han har gjort till olika fjällägenheter i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Han möter personer som bor och lever i några av de sista fjällägenheterna, i fjällens natur, långt bort från stad och neon. Vi får ta del av deras personliga berättelser och historier om livet i fjällägenheterna.

Utöver de personliga mötena ger författaren oss fakta och förklaringar till hur begreppet fjällägenhet togs fram, vad det innebär och vad statens syfte och intresse för det var. Det förklaras i boken varför staten upplät dessa fjällägenheter och skapade mötet mellan odlande bönder och samerna i Lapplands rike. Här pratar vi om en del av den svenska historien om samer, fjällbönder och Lappland som vi inte får ta del av i skolan.

I boken får vi ta del av fjällböndernas berättelse om sin och sina förfäders livshistoria men också hur det kommer sig att just de sista fjällbönderna och varför ingen tar över.

Boken är välskriven och det är intressant att ta del av fjällböndernas livsberättelser. Fenomenet fjällägenhet innefattar en otroligt spännande historia och det är med vemod det konstateras att detta är ett utdöende begrepp.

Å andra sidan var livet där ingen dans på rosor förr . Det är lätt att förstå, att när det finns valmöjligheter väljer generationen efter att leva ett annat liv. En del fjällbönder har ändrat inriktning på sin verksamhet och driver inte längre jordbruk. Nu är vägar byggda, det finns traktorer, snöskotrar och annat som idag underlättar livet där uppe och skapar möjlighet för vissa att ge sig in i turistnäringen.

Boken får mina varmaste rekommendationer och jag längtar än mer till min kommande fjällresa.

Fotot är lånat från förlaget VOTUM, där du kan köpa boken

Kläder efter väder

 

Jag måste erkänna att jag är svag för kläder från Pinewood och har de flesta av mina jaktkläder från dem. Nu har jag även fått ett par av deras vildsvinsbyxor vilket känns tryggt och bra när jag oftast går som hundförare. Sköna, bekväma och praktiska. Införskaffade via Sanna J jaktkläder där jag alltid köper mina jaktkläder. Där får man som kund bästa tänkbara service och hjälp. 

 

 

Fortsätt läsa ”Kläder efter väder”

Apporteringsträning!

Har ju faktiskt tänkt att kunna använda mitt lilla yrväder till att hämta fågel som jag skjuter. Gärna änder och gås. Så då behövs det tränas och det gjorde vi idag. Med fågel alltså! Dummy har vi tränat med förut. Min kompis Elin och hennes flatte Izzy kom med. Min fantastiska dotter följde också med. Hon är så duktig med hundar och hoppas att hon så småningom vill ha egna!

Foto: Moa Östlund
Elin skickar Izzy för att hämta anden som jag köpt av jaktkompisar på Tvärnö!

Hundarna behöver träna mer men jag känner absolut att Bella kommer att kunna hämta fågel åt mig! Däremot vågade jag inte släppa henne. Såg att hon fick vittring av djur inne i skogen och hon hade nog hellre sprungit dit för att jaga än att hämta en and som man dessutom inte fick tugga sönder.

Fick användning av min fina fågelslinga! Bra träning för hundarna som inte får ta fågel när matte bär dem!

Efter träningen gjorde jag upp eld så vi kunde grilla lite korv. Mysigt värre!

Frys-skiten!

Ja, det blev en härlig dag som avslutades med att mina fantastiska holkar för kattuggla äntligen kom upp i träden. Nu är det bara att hoppas att de vill häcka hos oss.

Snälla maken fixar holken!

Spännande! /Sanna

Bokrecension: PANGMAT från Silsjönäs, Emilia Nilsson

Bara titeln väcker mitt intresse. Kanske är det så för att jag själv är jägare och tycker om att laga mat av det som jag av egen kraft har insamlat. Gärna ute, i naturen, i den naturliga miljö där allt ätbart smakar extra gott. Är det vår urkraft som har väckts till liv?

Oavsett vad så bjuder Emilia Nilsson på en fantastisk resa via sin kokbok. Man kan ana doften av röken från öppen eld, doften av kryddor och väl tillagade råvaror från vår Moder Jord. Boken innehåller en blandning av klassiska recept med en extra, lite fräschare tough och sen helt, för mig nya recept.

Det är en charmig blandning av äldre klassiska recept och recept med ett stort nytänkande. Denna blandning gör att boken passar både den äldre och den yngre generationen.

Förutom lockande recept innehåller boken berättelser från Emilias liv på den jämtländska gården som hon tillsammans med två äldre generationer driver. Vi får ta del av berättelser om morfar som var familjens storfiskare och om farmor Berith som för traditionen med att laga kams vidare men också hur gårdens och omgivningens tillgångar förvaltas till kulinariska måltider. Vi bjuds också på tips om vilka maträtter som på bästa sätt kan tillagas utomhus.

”När jag plockar svamp och fyller skafferiet inför vintern, då känner jag mig rik” 

Boken innehåller många användbara recept, allt ifrån gammelfarmors recept på hårda tunnbröd till hur du får en nyskjuten tjädertupp till en smarrig rostbiff.

Det är tilltalande att Emilia som ung tjej har sådan tydlig drivkraft med att ta tillvara på det som djuren och naturen har att erbjuda oss. Även hennes äkta intresse för jakt som en svensk gammal tradition är tilltalande i denna (jakt-)värld där youtubeklippen med snabba skott på arga vildsvin toppar tittarsiffrorna. Utöver det, tilltalar hennes inställning till bra kött! Hon ger oss bilden av det gedigna med att föda upp egna djur för en bra köttkvalitet. En viktig motkraft idag där våra skolbarn serveras billig importerad kyckling från Thailand.

Förutom alla smarriga recept bjuder boken också på faktarutor om till exempel rökning och saltning. Detta blandas med Emilias personliga reflektioner över gården, jakten och lyckan över att tillvarata myrbäret, det kära bäret med så många namn, men som alla vet är skogens guld.

 Det enda jag som ripjägare egentligen saknar i boken, är kanske just ett ”Emilia-recept” på ripa.

 För min egen del har planerna på nästa fjällresa börjat. I den packningen kommer ”Pangmat” att vara det första som ska packas. Jag längtar efter att sätta tänderna i Emilias löjromsvariant av pinnbröd. Tillagad över öppen eld på fjället! Och vem vet, kanske måste jag göra ett stopp på gården Silsjönäs under min färd upp mot fjällens värld.

 Boken får mina starkaste rekommendationer och den är på så många sätt en riktig gåva och en stor källa till inspiration! Tack Emilia Nilsson.

pangmat -bra foto

Bilden är lånad från förlaget som ger ut boken, Jengel

Boken kan köpas via förlaget men även på Adlibris. Slå till direkt!

PS. Min 20-åriga son bläddrade igenom hela boken och gillade alla recept starkt. Han tyckte att det var på riktigt och bra att boken också berättar om vikten av bra kött från djur som har det bra. Han skrattade gott åt receptet Pasta Carbonarisch! När han väl har skjutit den där stora tjädertuppen, så vet han var han kan få tips om att ta tillvara och tillaga den. /Sanna

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑