Sök

Jaktligt och Hjärtligt

Häng med på mina jaktliga äventyr

Hösten närmar sig

Vi har jagat en del vildsvin i veten denna sommar. Inte det lättaste men väldigt roligt. På det stället där vi mest har vaktat veten har kultingarna varit väldigt små så det har varit extra svårt att få tag i dem.

Nu är det skördat och den typen av jakt är över. Som gammal häst-tjej drömmer man alltid om en härlig galopp över stubben när det är ny-skördat!

Själv har jag inte kommit åt något vildsvin i veten. Jag hade tre suggor med kultingar bara 10 meter från tornet en kväll. Samtidigt ser jag hur en ensam gris går en bit bort och smyger sig upp mot det stället där min son står. Det är ju så spännande det också. Extra kul då jag efter 20 minuter hör att han avlossar ett skott. Jag går upp till honom och vi följer blodspåret tillsammans för att sen springa på en medelstor galt. Så roligt!

Tur att man kan lita på barnen!

Veten var dock väldigt god denna kväll, så trots att vi två klampade runt i den kom vildsvinen tillbaka ut för att äta. Den största suggan tittade surt på oss och gav ifrån sig ett märkligt läte och tyckte väl att vi skulle sluta störa hennes matro.

Nu är det fokus på bockjakt men framförallt laddar vi för kommande fågeljakter.

Sensommar som går mot höst är nog den årstid som jag trivs bäst i. /Sanna

Bokrecension: CE ”En duktig hund gör tio renskötares jobb”, Anna Kuhmunen och Leila Nutti

Du har varit en god arbetskamrat, renhund. Över myggrika myrar, i snöstorm på skidor, utan att be om mer”.

Citatet är från en dikt, skriven av Anna Kuhmunen en av författarna till boken. Citatet hyllar den samiska renhunden och säger en del om innehållet i denna bok.

Boken, som är just en hyllning av renägarens bästa vän, men också en berättelse med fakta om hur hunden genom alla tider har använts för att underlätta förflyttning och insamling av renar i den Samiska världen. Titeln-CE är ett nordsamiskt inkallningsord.

Här får vi ta del av författarnas egen erfarenhet av renskötsel och samarbete med vallhunden. De är båda uppväxta med renskötande föräldrar. Deras hjärta slår för traditionen att hålla vallhund i rennäringen och bokens andra författare, Leila Nutti, föder upp lapsk vallhund.

Förutom en beskrivning av hur hunden används i renskötsel får läsaren också ta del av en presentation av olika vallhundraser ämnade för ändamålet. Det är utan tvivel ett tufft och krävande jobb att vara vallhund i Sapmi och vi får ta del av många personliga berättelser och beskrivningar av vad man som renskötare förväntar sig av sin hund. Men även kärleken och den äkta uppskattningen till sin hund berättas det om med värme. Som till exempel, att efter en hård arbetsdag på fjället var det hundarna som skulle få mat först, när man kom hem på kvällen.

Vi får ta del av många äldre personers erfarenhet av renhunden men även hur den yngre generationen tänker. Dessa berättelser tillsammans ger en bild av en levande samisk hundkultur och bidrar förhoppningsvis till en förståelse för renhundens betydelse även idag trots motorisering och modernisering i rennäringen.

Som läsare får vi lära oss om renhundraser som ”Stubbrompa”, ”duhppelahkki” och ”Jokkmokksrasen” och vilka egenskaper olika renskötare uppskattar hos sina hundar.

”Bednagahtes ällobargge ij la gå lahkke” (Som på svenska betyder: ”En renskötare utan hund är inte mer än halv”)

För mig, som verkligen gillar fjällvärlden, den samiska kulturen och framförallt hundar, är boken en ren fröjd att läsa. Man kan gott ha den i knät på kvällarna i soffan och bara bläddra och njuta av alla vackra fotografier. Och drömma! Drömma om att någon gång, kanske möjligen, på riktigt, få uppleva synen av en arbetande renvallande hund.

Boken får mina varmaste rekommendationer. Det var en fröjd att läsa och ta del av alla citat, texter och vackra foton. Boken är utgiven av förlaget Avki AB.

Boken kan köpas här eller av författarna direkt. Anna: silbasiida@gmail.com Leila: leila@vajsas.com

Mer information om boken och återförsäljare finns här.

Underbara dagar i fjällen-Sommar 2020

Jag, Nenne, Enok och våra hundar åkte upp till Bojtikken, Kitellfjäll för några dagars vandring i fjällvärlden. Ljuvligt! Vi alla fullkomligt älskar de vyerna och den miljön. Förra året hade vi gassande sol men prognosen för dessa dagar såg inte så bra ut. Men vi hade tur och regnet som kom, kom när vi var i stugan.

På vägen upp stannade vi i Storseleby för att hälsa på min svägerska men även för att hämta tunnbröd som vi beställt från Järjagården. Det var fantastiskt gott!

Vi fick fantastiska dagar och fick till fyra dagars bra vandring. Denna gång sprang vi även på snö! Roligt faktiskt!

Både hundar och ungar (och tanter) blev glada av snön!

Vi la även tid på att laga maten över öppen eld på fjället. Vid stugan tillagades all mat i murrikkan. Så gott!

Smördegsknyten med nutella som stektes på murrikkan satt fint!

Men att bjuden på ripa var ju helt fantastiskt! Birger snarar ripa så inget hagel i dessa!

Kolbulle med stekt fläsk var supergott!
Man häpnar av vyerna. Så gott för själen!
Fjällgänget 2020

Det blev också en del fiske men det nappade dåligt. Jag fick äntligen testa att fiska med fluga både på sjön och i ån. Men det var för kallt och ingen kläckning av flygfän så det gick inte så bra. Men det var grymt roligt att testa. Vi kastade även lite och Nenne var en hejare på haspel!Däremot fick vi några fina öringar och rödingar när vi la nät med Birger.

Det är så gott med öring och röding från fjällsjön. Där är vattnet så rent att det går att dricka!

Vi såg en del ripor på vandringen och det bådar ju gott inför höstens ripjakt. Även gott om hjortronblommor så det får nog bli lite jakt på det också. Så galet gott ju!

Vi fick också lära oss att öppna ölen med kniven. En viktig kunskap!

Så, tack du snälla Fjällman för all service och lån av stugan. Tack för bra fjäll-guidning även fast jag börjar hitta en del själv nu. Det är helt fantastiskt att få uppleva detta och nu är benen trötta men själen påfylld!

Min ljuvliga ull-tröja hamnade i sin rätta miljö. Tack @solohiking för den!

Foton är tagna av mig, Jenny Andersson, Enok Andersson och Birger Larsson/Sanna

I väntan på mogen vete!

Snart mognar veten och då är vi redo för att hålla koll. Det är spännande värre att vaka vildsvin i veten. Jäklar vad de kan förstöra. Midsommarhelgen tillbringades på båten vilket var helt fantastiskt! Det är i skärgården man ska vara när det är sommar och sol!

Vilka kvällar! Bella älskar att sitta på båten och spana.

Vi åkte runt lite och hittade ett bra ställe att stanna till på. Alla badade faktiskt! Sååå skönt! Sen åts det sill så klart!

Det är jag som är påklädd-livrädd för att bränna mig!

Så det blev tre övernattningar i båten och massor med god mat och lite cava slank visst ner också.

Det är ju underbart med båtliv. Det blev inget fiske då det var för varmt faktiskt!

Nöjd över att kvällarna vid vattnet ändå blir kyliga. Då kunde jag ju använda min nya ljuvliga ylletröja.

Förutom båtliv har jag varit på skjutbanan med alla härliga tjejer ett par gånger. Jag är så nöjd med mitt skytte och tycker att det äntligen har släppt för mig när det gäller kulskyttet. Sköt flera bra serier varav tre guld. Var ett poäng kvar från en fjärde guldserie men nöjde med ett silver i år igen. Om jag inte gör ett nytt försök efter sommaren så klart!

Silverserie blev det detta år!

Resten av sommaren ska ägnas åt mer båtliv och lite vildsvinsjakter! Förutom alla andra spännande och roliga planer jag har. Men det får ni höra mer om senare! /Sanna

Sommar!

Härliga kvällar för vildsvinsvak nu. Inte ens jag fryser! Har inte suttit så mycket än och har inte kommit åt någon gris. Var på en ny del av marken och hade en fin bock på 60 meter men var osäker på kulfånget så jag fick avstå. När jag kom närmare såg jag att det var ett perfekt kulfång. Men better safe than sorry! Fick med mig Sanna J och Johanna ut på vildsvinsvak en kväll. Så mysigt att vara fler även fast man inte umgås direkt! Sanna J hade sugga med kultingar framför sig en kort stund.

Har också kommit iväg till skjutbanan med alla goa tjejer. Jag är väldans nöjd med att skjutit två guldserier redan första gången för i år.

Men lite mer skjutning får det bli i all fall. Det är bra träning och väldigt roligt!

Här är det Sanna J som skjuter björnen!

Så här i coronatider är jag nöjd med att ha intressen där man enkelt kan hålla distans till folk.

Det har även blivit ett par ridturer och det har varit så himla roligt att rida igen. Dock har jag haft väldigt mycket träningsvärk efteråt!

Jag börjar även ladda upp för flugfiske i fjällen. Står på gräsmattan hemma och övar. Det ser lite fånigt ut men jag är så nöjd. Idag inhandlades diverse flugor. Hoppas på att binda egna en vacker dag! Det kanske är på samma vackra dag som jag ska sticka egna sockor. Nu har jag inte rätt tålamod eller tid för att lära mig sticka ordentligt. Jag har beställt en tröja av en bekant som är grym på att sticka. Nu har jag äntligen en fin, stickad, varm tröja!

Utöver allt detta härliga har jag varit ute i tid (ett ovanligt fenomen) och bokat stuga för vinterns skidsemester. Men först en härlig sommar och sen en höst fylld av jakt! /Sanna

Eftersöksutbildning!

Äntligen kursdags! Det är så himla roligt att gå kurser med sin hund. Idag bjöd Ultuna jaktklubb, SLU in till utbildning i eftersök med Bula. Jag har varit på en föreläsning med honom förut och blev då imponerad över hans tankar kring eftersök. Därför var det självklart att anmäla till dagen idag.

När Bula talar lyssnar man!

Mycket prat, vilket var bra. Efter en genomgång fick vi hämta vår egen hund och träna på det Bula har gått igenom. Det var sååå nyttigt! Hans metoder är så vettiga och genomtänkta och trots att jag har hållit på med detta sen jag var liten, så fick jag många tankeställare och många nya, nyttiga kunskaper.

Förutom en bra kurs var det roligt att träffa flera bekanta med samma intresse.

Här hälsar Bella på västlaikan Vulkan. De har varit på samma jakter några gånger men då är de ointresserade av att hälsa för då är det fokus jakt!

Så, det blev en heldag i skogen med blandat väder. Sol, vind, hagel, regn och åska. Ett riktigt aprilväder!

Stort tack till Ultuna jaktklubb för dagens arrangemang. Stort tack till Bula för all kompetens kring eftersök. Nu ska vi göra en liten omstart här hemma för att få till bättre eftersök!

Hera, västlaika på 9,5 veckor. Söt och bitsk! Bra förutsättningar att börja träna med sån liten valp!

En bäver trofé värd brons!

Fick ju hjälp att koka bäverskallen för att ha som trofé. Ganska kul att ha men jag är med viss tvekan fundersam över om det verkligen en snygg prydnad?

När den väl fanns hemma satt jag och kollade på nätet om bäver troféer och såg att man kan bedöma dem. Det hade jag ingen aning om men tänkte att jag får väl göra det ändå!

Så idag åkte jag över till Stefan Holm som är Svenska Jägareförbundet Uppsala läns auktoriserade trofé bedömare för att få min bedömning! Skallen mättes kors och tvärs!

Bedömningen räckte till en bronsmedalj! Så roligt! Det var på millimetern och det är inte särskilt långt från brons till guld men just denna räckte till en bronsmedalj. Kul!

Stefan Holm-Auktoriserad trofé bedömare

Jag är inte så mycket för att jaga troféer men visst känns det lite roligt! Det var också roligt att träffa Stefan och snacka lite jakt! Stort tack för hjälpen Stefan. Jag lovade att återkomma med en bock trofé efter helgen. Vi får väl se! / Sanna

Eftersök

Har gått ett par eftersök under våren med Bella. På det första för säsongen hittade hon det påskjutna vildsvinet så det känns som att hon funkar. Har själv suttit en del och vakat vildsvin och även bock någon gång och har inte hunnit träna. Men idag kom jag äntligen för med att lägga ett spår.

Har inte haft klövar efter att vår frysbox gick sönder men i fredags fick jag ett par klövar av en kollega.

Vildsvinsklövar i handväskan

Idag la jag ett kort spår med klöven och inget blod. Hon började klockrent och var lite för taggad så det går för fort. Jag bromsar i linan. Hon beter sig slarvigt men tar ju spåret och klarar det galant!

Mums med klöv

Så, jag känner mig rätt nöjd men känner att det blir bra med en dag rejäl träning i detta kommande helg! /Sanna

Vak på vildsvin som slutade med skjuten bäver!

Det är en härlig tid att vara ute nu. I mitt jaktlag hjälper vi till med att skydda det nysådda som vildsvinen äter upp. Jag har stått några kvällar på en släpkärra utmed en nysådd åker med ån bakom ryggen. Jag vet att det i många år har funnits väldigt gott om bäver där men har inte alls tänkt att jaga dem. Första kvällen, med blicken ut mot åkern så hör jag hur knaprar bakom mig. Tittar ner mot trädet som står utmed ån, ca 10 meter från mig.

Jag ser något bakom trädet men jag ser inte vad. Men plötsligt ser jag en bäver kliva ner från åkanten och simma iväg. Efter detta hör jag runt med personer som känner till marken bättre och det berättas att bävrarna är ett bekymmer här och att de gärna ser att vi skjuter. Så kvällen efter åker jag dit igen. När solen har gått ner bakom träden så hör jag ljud i vattnet och en bäver kommer simmande. Sen dyker den för att titta upp vid åkanten vid trädet. Jag har bra stöd mot släpkärran och avlossar ett skott. Bävern lägger sig direkt. Så roligt!

Jag kravlar mig ner från kärran och drar upp bävern från slänten (klena jag fick kämpa en del). Jag blir förvånad över tyngden men fascinerad över detta märkliga djur! Jag som hade med Bella som apportör ifall det skulle behövas, inser att hon inte hade orkat apportera den. Väl hemma tog min man fram vågen och det visade sig att den vägde 23,7 kg. Wow!

Sen blev det så klart lite pyssel men oj vad glad jag är över denna upplevelse!

Vilken svans! Förstår att det låter högt när de slår med den i vattnet!
Simhud mellan tårna på bakfötterna!

Nu blir det fokus på vildsvinen igen! /Sanna

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑