Gemensam spaning. Ser vi samma saker som hunden?

Fakta och beskrivning av samarbetet med social tjänstehund på förskolan:

-För barns känslor, integritet, inkludering och språk:

På vår förskola samarbetar vi med en social tjänstehund och dess förare i syfte att stärka barns känslomässiga utveckling, språkliga förmåga, känsla av delaktighet samt förståelse för integritet och samtycke. Genom ett tryggt och strukturerat arbetssätt skapar vi en miljö där varje barn får utvecklas i sin egen takt.

-Trygghet och känslomässig utveckling:

Mötet med hunden väcker nyfikenhet, glädje och empati. Hunden fungerar som en lugn och icke dömande närvaro som hjälper barn att våga uttrycka känslor. I samspel med hunden får barnen möjlighet att sätta ord på sina upplevelser och känslotillstånd, vilket stärker deras emotionella kompetens.

Barn som till en början är försiktiga kan välja att iaktta på avstånd. Genom att respektera barnets tempo och gränser skapas en trygg grund. Ofta ser vi hur barnet stegvis närmar sig gemenskapen, kanske genom att först hålla i kopplet, sedan klappa hunden och så småningom delta aktivt genom att göra tecken tillsammans med hunden och föraren.

-Språk och tecken i samspel:

Vi arbetar med tecken som stöd i aktiviteterna. Hundens förare visar olika tecken i samspel med hunden, och barnen får prova själva om de vill. När tecknen kopplas till en konkret och lustfylld situation stärks barnens språkutveckling på ett naturligt sätt.

Hunden blir en motiverande bro in i kommunikationen, barnen vill göra sig förstådda och blir uppmuntrade att både använda tal, kroppsspråk och tecken.

-Inkludering och delaktighet:

Samarbetet främjar inkludering genom att varje barn får delta utifrån sina egna förutsättningar. Det finns inget krav på prestation, bara möjlighet till delaktighet.

Barn som annars kan ha svårt att ta plats i gruppen får genom hundens närvaro en ny roll och ett gemensamt fokus att samlas kring. Hunden skapar en vi-känsla där alla bidrar på sitt sätt.

-Integritet, samtycke och Barnkonventionen:

En viktig del av samarbetet är att väva in arbetet med barns kroppsliga integritet och samtycke. Vi använder materialet Stopp! Min kropp! från Rädda Barnen, som utgår från Barnkonventionen.

I mötet med hunden får barnen konkret träna på att:

• Fråga om lov innan de klappar

• Respektera när någon, både människa och hund, visar stopp

• Känna efter och uttrycka sina egna gränser

• Säga ja och nej

Genom att tydligt modellera samtycke i interaktionen med hunden: “Vill hunden?” “Vill du?”  blir begrepp som integritet och gränssättning begripliga och levande för barnen.

-Förståelse och respekt för en annan art:

En viktig del i arbetet är att utveckla barns förståelse för och respekt gentemot en annan art. Genom mötet med hunden får barnen lära sig att:

• Hunden har egna behov, känslor och signaler

• Kroppsspråk är ett sätt att kommunicera

• Man behöver vara lyhörd och försiktig

• Man måste fråga om lov och invänta respons

Barnen tränar på att tolka hundens signaler och att anpassa sitt eget beteende. De får erfara att relationer bygger på ömsesidighet och respekt, oavsett om det gäller människor eller djur. Detta stärker empati, ansvarskänsla och ett etiskt förhållningssätt till omvärlden.

-Sammanfattning:

Samarbetet mellan förskola och socialtjänstehund skapar en helhetsmiljö där:

• Barns känslor tas på allvar

• Språk och tecken utvecklas i meningsfulla sammanhang

• Inkludering och delaktighet stärks

• Integritet och samtycke blir en naturlig del av vardagen

• Respekt för andra arter och levande varelser fördjupas

Genom hundens närvaro får barnen uppleva trygghet, gemenskap och mod, att våga delta, våga kommunicera och våga sätta sina egna gränser samt visa omsorg om andra (Författat av Maria Back, rektor Sjumiöaskogen förskola).

Handtecken och kroppsspråk. Att kommunicera utan ord. Genom att sträcka ut armarna bjuds Milton in att komma fram.
Kan en hund pussas? Vågar man testa med denna stora hund?
Med stor försiktighet duttar Milton med sin nos på barnets mun efter en inbjudan.

I mars deltog en reporter från UNT på ett möte mellan Milton och en barngrupp på Sjumilaskogens förskola. Ett fint reportage publicerades i UNT och vi är stolta över att detta fina och givande samarbete väcker intresse. Läs här: Milton på Sjumilaskogens förskola.

Viktigt att poängtera är, att allt sker utifrån barnens individuella önskemål och vilja. Även Miltons behov tillgodoses. Vi anpassar samarbetet med Milton utifrån vad barnet vill och vågar. Det finns alltid alternativa övningar. Vissa barn är rädda för hundar, men alltid nyfikna. Genom åren har vi förstått, att ett barn upplever samhörighet och interaktion med hunden bara genom att, tillsammans med mig, hålla i kopplet. Det är en stor och givande övning att göra. Barnet växer och är alltid väldigt stolt efteråt.

Samarbetet anpassas också utifrån Miltons dagsform, önskemål och behov. Vissa dagar är även han lite trött och det får vi anpassa oss utifrån. Första steget är alltid att barnen får lära sig hur man hälsar på en hund och frågar om samtycke.

Sanna Graan Östlund, hundförare och utbildad hundinstruktör, i AAT ( Animal assisted therapy) hos Elin Lundberg AB, samt samtalscoach, motivationshöjande samtal och pedagogik.

Maria Back, rektor på Sjumilaskogen förskola, Gunsta.

För mer information om detta arbete kan ni kontakta mig (sannagraan@gmail.com) eller rektor Maria Back (kontaktuppgifter finns i länken till Sjumilaskogens förskola).

-Sjumilaskogens förskola och Hundligt och hjärtligt finns även på Instagram där du kan följa fler äventyr på förskolan eller Milton:

Sjumilaskogens förskola

Hundligt och hjärtligt

Om du har ett barn som är rädd för hundar, erbjuds personliga träffar för att hitta ett sätt att komma över detta.