Ripjakt 2023

Stor oro innan vi kom iväg. En del däckade i förkylning, en hund blev biten av huggorm, en annan blev sjuk i magåkomma och en blev skadad på skogsfågeljakt som bedrevs i paus på björnjakten. Men vi kom iväg till slut i olika omgångar. Tack och lov, för detta är ju årets höjdpunkt! Olle o Jonathan jagade björn och plockades upp på vägen mot fjällen.

Det visade sig dock att jag verkligen har minnen av traumat förra året då Milton skadade sig. De första dagarna njöt jag inte av att släppa honom utan kollade bara på om han såg sliten ut, om han var skadad, om han rörde sig normalt. Sååå jobbigt faltiskt! Men han höll ihop bra och ingen skada. Förutom lite sår på tassarna men det är nåt annat det.

En rutinerad dam och en unghund. Båda hittade ripor! Så kul för valpis!

Helt klart sämre med ripor men vi hittade flera stora fina kullar. Men det var långt mellan dem. Miltons första kull stötte han vilket är lätt att förstå då det var helt vindstilla den dagen. En bra erfarenhet med ripa i näsan och sen lära sig mer hur det ska hanteras. Nästa ripa han hittade stod han fint för och jag fick uppleva det där magiska med att gå på ett stånd men nu för egen hund. Man blir nästan tårögd. Han reste ripan fint. En av oss fick skottläge men bommade tyvärr. Men för Milton var det en bra erfarenhet och ett mycket fint arbete.

Efter ett par dagar kom Lotta och Jeanette upp från Skåne. De har jagat en del ripa på andra fjäll och jag hoppades verkligen att deras upplevelse av dessa fjäll skulle bli bra. Det blev det! Innan vi ens var uppe på första fjället sprang vi på ett par orrar. Så roligt även om vi inte kom till skott då.

Fjäskade för dem och bjöd på gott deras första dag.

Shanshunka cowboygryta tillagades och avnjöts.

Jag tycker att det är viktigt att äta och dricka gott i dessa sammanhang.

Jossan och Jonathan bjöd på egenfångade kräftor en dag. Sååå gott!

Men under jakt får det bli enklare mat. Men Bullens sitter alltid bra!

Vi hade bra väder hela tiden vilket är otroligt! Här är gänget från Skåne

Vi fick ihop ganska många jaktdagar. Fördelen med att vara på jakt i flera dagar är att man hinner lägga in flera vilodagar och det behövs. Jäklar vad hårt hundarna går.

Vi testade olika jaktområden. En av dagarna gick jag själv efter att alla andra hade åkt vidare. Jag är glad över att jag vågade. Besegrade mina katastroftankar och hade gjort upp krisplaner. Jösses! Men jag släppte Milton och njöt som sjutton av det. Han arbetar så bra. Han gör fina slag och arbetar metodiskt. Han biotopanpassar sitt arbete. Fler ripor hittades av honom när vi gick själva. Han jobbade så bra. Dessvärre gjorde jag ett par misstag då jag blev för ivrig och ingen ripa i säcken trots fina situationer. Kanske bra att låta dem leva vidare då det så tydligt är färre ripor än vad det brukar vara. Det rapporteras om dålig föryngring i alla fjäll verkar det som. Vi brukar skjuta 30-40 ripor varje år men inte detta år. Någon av oss kan nog få till en god ripmiddag men inte mer än så.

Själv är jag ändå så nöjd med Milton och att han har visat sig finna fågel och att han kan hantera fågel på ett bra sätt. På grund av förra årets skada så missade han nästan hela förra jaktsäsongen. Men nu har han visat att han kan det här med fågeljakt.